Above the Snow

Har du någonsin funderat över hur det skulle vara att driva ett boende bland bergen i Alperna? Hur det skulle kännas att bygga stigar från punkt A till punkt B och rusta upp ett gammalt boende? Above the Snow försöker vara ett “cozy” spel och “management” simulator inlindat i ett. Men frågan blir då istället; skulle spelet släppts som det är eller borde det begravts i en lavin för att därefter glömmas bort?

Above the Snow är ett nytt spel av utvecklarna Above the Desk (jag är ett stort fan av namnet). De försöker skapa något relativt fräscht med det här spelet, men dessvärre når inte spelet hela vägen. För att citera dagens ungdomar är spelet “mid”, alltså mellan eller lagom. Visste ni att när ni gör en kundenkät och de frågar vad ni tycker om något – om skalan är från 1-10, då är 1-6 negativt, 7-8 neutralt medan 9-10 positivt? På en sån skala skulle Above the Snow hamna på en 7:a.

För spelet är en stabil 7:a, det finns vissa saker som görs oerhört bra, men annat som behövt mer kärlek. Samtidigt kände jag inget särskilt när jag spelade det. Vanligtvis när jag spelar ett mysspel känner jag oftast “jag kan stanna här”, medan tiden bara flyter förbi. Jag kände aldrig så med detta spel, jag befann mig i ett konstant ekvilibrium mellan tristess och intresse – vilket är oerhört ovanligt för mig. Jag är van vid att känna något starkt – men har aldrig varit med om att känna ingenting alls.

Above the Snow har två spellägen; “story mode” med en handling, och ett oändligt läge. Jag spenderade majoriteten av min tid med spelets handling, då det oändliga läget var samma sak fast utan handling. Skulle du be mig summera vad handlingen är skulle jag misslyckas, det jag gillade mest var dess presentation – dialogrutor med väldigt snygga stiliserade karaktärer som gör ett bra jobb med att skilja sig från varandra. Men vad de sa la jag inte på minnet, jag zonade ut totalt och försökte mentalt planera vad jag skulle göra härnäst. Handlingen kändes inte särskilt engagerande, sen upplever jag att stillbilder som hoppar mellan olika karaktärer kanske inte är det smidigaste sättet att förmedla en handling. Det är såklart en smaksak, jag tycker det duger i korta intervaller – inte när det rör sig om längre dialoger. Ju längre in i spelet jag kom, desto mer stressad blev jag saker som pågick i bakgrunden, visst pausas spelet under dessa dialoger – men jag behöver oftast ligga steget före för att ha kontroll på situationen.

Du börjar med ett gäng på fyra karaktärer; Francis, Eva, Nicholas och hunden Brutus. Under spelandets gång har du möjlighet att låsa upp tre till med egna sidouppdrag för att lära känna dem bättre. Allt som allt består teamet av sju personer, alla kan göra allt, men vissa är specialister på en sak. Tar vi Francis, som är huvudpersonen, är effektivast på att hugga ved, medan Eva är den mest optimala för att laga byggnader. Det enda detta innebär är att de gör det marginellt snabbare än de andra karaktärerna.

Därefter har vi logen, en gammal och sliten byggnad som ber om att rustas upp. Här blir målet att öka bekvämligheten, nöje och förråd för de boende. Ju högre nivå det är på bekvämlighet/nöje/förråd, desto nöjdare blir de boende – vilket i sin tur ökar ryktet för logen. När du fått en extra stjärna för rykte kan du spendera pengar för att köpa nya uppgraderingar, dessa uppgraderingar gör det möjligt att tillverka bättre möbler eller dylikt som ger högre poäng för ovannämnda tre punkter. Alla uppgraderingar kostar pengar – möblerna däremot kostar virke för att tillverka. Det en hel del saker att uppgradera; ökad uthållighet för karaktärerna, sidouppdrag vilket låser upp nya karaktärer till gruppen, öka effektiviteten i köket eller med att hugga ved. För att nå högsta möjliga nivå i rykte behöver du låsa upp det som berör högkvalitativa möbler via uppgraderingshjulet, något som krävs för att få handlingen att fortsätta framåt.

Du har några resurser att hålla reda på; pengar, mat (både råvara och tillagat) samt ved. Pengar används för uppgraderingar, byggnationer av vandringsleder, tillkallande av helikoptrar eller för att köpa resurser. Mat införskaffas som råvara för att därefter tillagas i köket och blir ranson till de boende. Slutligen finns det ved och det är nog den minst genomtänkta resursen i spelet. Jag nämnde tidigare att Francis är expert på att hugga ved, problemet är att det är på tok för lite ved per dag som införskaffas genom att hugga det. Det är den mest dyrbara resursen som går åt mer än pengar och mat, och hur lite vi får (även efter uppgraderingar) är aldrig tillräckligt. Det går snabbare att skicka ett bud och köpa in ved än att hugga det. Det gör att Francis expertis glöms bort helt och hållet.

Att tillverka möbler blir dyrare och dyrare ju högre kvalitet de är, och vill du se till att möta de boendes växande krav kommer du att spendera onaturliga mängder ved för att se till att de är nöjda. För är de missnöjda börjar ryktet sjunka och folk börjar lämna boendet. Det är begränsat med vad du kan göra med logen, allt är färdigkonstruerat så det enda du kan göra är att inreda det. Vissa möbler har tre olika färgval, och så var det med det. Jag hade önskat att möblerna kom i flera olika stilar och färger, eller att det gick att välja färg på golv/väggar för att kunna ha en personlig touch. Jag hade gärna sett att de två våningarna som fanns kanske hade möjligheten att byggas om på något vis. Till en början har du tillgång till bottenvåningen som innehåller ett kök och tomma ytor för att inreda, kort därpå får du möjlighet att köpa ett rum via uppgraderingarna på antingen första eller andra våningen. Möblerna delas upp i tre kategorier; bekvämlighet, vilket innefattar sängar, soffor och stolar. Nöje; såsom TV-apparater, radio, biljardbord och bokhyllor. Slutligen, förvaring; bord, hyllor, skåp och lite till.

Utanför logen har du kartan med diverse viktiga ställen, det är inga platser du kan besöka på detaljnivå – men det är var besökarna ofta vill ta sig till. Återigen behöver du använda ved och pengar för att bygga stigarna som leder till alla olika punkterna, och beroende på hur lutningen är på marken runtomkring kan du även behöva bygga räcken eller kedjor för att minimera skaderisken för de som ger sig ut i snön.

Senare i spelet introduceras även möjligheten för vandrare att skada sig och även dö. Skulle du inte hinna rädda en person dör de, och fram tills att deras kroppar återhämtas kommer ryktet ta skada. Här blir spelet mindre mys och mer stress – jag vet inte om jag råkade ut för en bugg flertalet gånger, men det var vid några tillfällen där jag hade minst 10 skadade personer ute. När jag räddade en, skadades en annan, varpå de fraktas till logen – deras timer slutar inte ticka ner förrän de evakuerats till staden från logen.

Överlag känns spelet som ett “management simulator” och mindre som ett mysspel. Visst kan det vara mysigt under några få lugna stunder, men det faktum att det enbart finns sju spelbara karaktärer som inte kan sättas på schema gör att de måste hållas manuellt sysselsatta konstant. Får de slut på energi behöver de vila en viss tid, men blir de skadade och vårdas är de obrukbara under en viss tid. Det är viktigt att sköta om dem när de skadas – annars blir skadan värre varpå de inte kan användas under väldigt lång tid.

Slutligen har vi ljudet; musiken är passande bakgrundsmusik och väldigt avkopplande, den gör sig bra till den visuella aspekten i spelet. Dessvärre fanns det buggar relaterat till ljudet där ljudeffekter från menyerna kunde spelas upp samtidigt när något hände samtidigt – istället för att den spelade ett ljud, la den alla ljudeffekterna på varandra vilket blev extremt högljutt. Men rent visuellt är spelet inget som kommer få grafikkortet att smälta – det har sin charm och med tanke på hur ljust det är på skärmen på grund av allt snö fick jag aldrig ont i ögonen direkt, jag gillade spelets visuella identitet och tycker det bär spelet mer än något annat däri.

Above the Snow hade gynnats av att ha ett mer robust personalsystem; de hade kunnat behålla de sju karaktärerna för att driva handlingen framåt – men kanske haft ordinarie personal som kan automatiseras för att hantera vissa aspekter. Kanske folk som agerat patrull längs stigarna för att säkerställa att ingen blir skadad, eller att de agerar när en skada sker? Eller några som aktivt hugger ved men byter av varandra för ett mer stabilt inflöde av ved? Det finns en del saker som hade blivit smidigare för spelaren med ”drönare” som utförde tråkigare sysslor. För samma prislapp kan du nog finna mer intressanta mysspel, kanske inte i samma miljö – men något dylikt.

Testdator: 13th Gen Intel Core i7-13700F 2.10 GHz, 16GB DDR5, NVIDIA GeForce RTX 3070 8GB