Gunboat God

Vad händer om vi tar ett shoot ’em up till havs, adderar mängder av absurda vapen – och låter en krokodil vid namn Yeti sköta dina uppgraderingar? Resultatet är ett sidscrollande, färgsprakande spel som heter Gunboat God. Rim och reson har definitivt flugit ur fönstret, men vad gör det när du får klassisk spelglädje?

Där är du och njuter av vardagen uppe i himlen – tills du plötsligt kastas ner till jorden. I Gunboat God spelar du en tidigare gud som tvingas leva nere på jorden. Eller åtminstone är det så jag tolkar det. Något är otvivelaktigt fel här, eftersom världen består av vatten, och allt du har tillgängligt är en båt försedd med vapen och en önskan om att återgå till himlen. Hänger ni med i berättelsen? Inte jag heller, men det gör inget, för den absurda humorn och de starka siluetterna och färgerna som kastas in i dina stackars ögon räcker gott och väl i sig för att komma över avsaknaden av berättelse.

Som spel är Gunboat God rakt på sak. Du sitter i en beväpnad kanonbåt, som längre fram kan dubbelhoppa, flyga, bli ubåt eller till och med förvandlas till ett moln – allt med syfte att klara de över 200 banor som finns spridda över två spellägen (normal och ”Dread mode”, d.v.s. ett avsevärt svårare läge) – och dessutom ett lokalt samarbetsläge. I praktiken handlar för övrigt Dread mode inte bara om fiender som tål mer stryk, utan även om aggressivare attackmönster, tätare projektilregn och betydligt mindre utrymme för misstag. Det finns alltså gott om gammal hederlig arkadaction att hitta här.

Det första du möts av är en övervärld – där du har fem distinkta områden du kan besöka. Varje område har sin egen visuella identitet, med nya fiendetyper, färgpaletter och bossdesigner som hjälper till att hålla upplevelsen fräsch även när grundestetiken i sin siluettform förblir detsamma. Givetvis börjar det lätt, och för varje bana i den första världen du klarar, låser du upp en ny. Ett upplägg vi känner igen från många plattformsspel. Banorna varierar mellan att skydda krokodilen Yeti, ta dig till en mållinje så snabbt som möjligt eller jaga kugghjul både över och under vattenytan. I ett annat läge letar du upp nya vapen som sedan ska forslas tillbaka till vår favoritkrokodil. Oavsett upplägg handlar allt om samma sak – att skjuta konstant och överleva kaoset.

Fem områden i ”övervärlden”.

Jag fann mig själv sittande med ett leende över hur direkt och samtidigt underhållande utmanande spelet var. På pappret är det ett klassiskt sidscrollande skjutspel, men ju längre du spelar desto mer växer utmaningen, samtidigt som spelet behåller en skön balans i svårighetsgraden. Särskilt vid bossarna i slutet av varje område. De må vara väldigt tydliga i sina mönster men trots det blev det åtminstone för mig en skön kamp varje gång – inte för lätt, inte för svårt. Det krävde dock en god portion snabba reflexer och envishet. Lyckligtvis känns kontrollen konsekvent responsiv genom hela spelet, vilket är avgörande i ett spel där millisekunder ofta avgör om du överlever nästa projektilsalva eller inte. Uppskattar du därför ”bullet-hell”-spel med ett par kryddmått humor och knasig stil kan detta definitivt vara något för dig. Förutsatt att du inte blir rädd för dess utseende då…

Presentationen i Gunboat God är allt annat än försiktig. Visuellt satsar det på en färgstark, tecknad 2D-stil där tydlighet går före allt annat, vilket är helt rätt beslut med tanke på hur mycket som händer samtidigt. Fiender, projektiler och explosioner är stora, överdrivna och lätta att läsa av även när skärmen fylls av ren panik. Din båt rör sig rappt och snärtigt, med dashar och förvandlingar som sker i realtid när du växlar mellan att glida över ytan, dyka ner under vattnet eller ta dig upp i luften. Allt i ett tempo som känns mer arkadhall än eftertänksam strategi, och bossarna toppar det hela med skönt animerad design och god skärmnärvaro – som om havets botten fått fria händer att skapa något riktigt otrevligt.

Färgsprakande action!

Ljud och musik driver hela tiden upp tempot, snarare än att försiktigt bygga stämning, med ett konstant tryck som gör att spelet aldrig riktigt andas ut. Varje vapen har tyngd, från klassiska kanoner till mer absurda inslag som Vaporiser, och explosionerna smäller på ett sätt som gör att varje träff känns. Det är högljutt, intensivt och medvetet överdrivet, där tystnad i princip inte existerar. Mitt i detta kaos får spelet också en dos personlighet genom Yeti, den pratande krokodilen som fungerar som din mekaniker. Hans närvaro bryter igenom ljudmattan med kommentarer och reaktioner som ger spelet en mer lekfull ton, och förstärker känslan av att allt det här vansinnet trots allt är helt medvetet.

Paradoxalt nog är det spelets upplägg som får tempot att falla. Med det menar jag att spelets konstanta ös-action fungerar i små portioner, men att du snabbt kan bli mätt – om än för stunden. Alla banor och spellägen blir snabbt relativt repetitiva, och du – precis som jag – kommer känna att en paus sitter fint. Inte för att det är dåligt, utan för att det inte riktigt lyfter till att bli en klassiker inom sin 2D-skjutargenre – något som i sig givetvis är mycket att begära. Med det sagt, är du ute efter ett spel att lägga 8–12 timmar på skön arkadaction, då är Gunboat God definitivt en underhållande upplevelse – om än i mindre doser. Lägg därtill att du kan aktivera ”Dread mode”, som gör allt ännu svårare, och vips får du ännu mer speltid. Allt som allt en riktigt skön liten pärla, som inte lär sätta spelbranschen i brand, men som för stunden ändå bjuder på god underhållning. Vad mer kan man begära av ett spel egentligen?