Steelseries Apex Pro TKL Gen 3

SteelSeries är en av de äldsta tillverkarna i branschen. Sedan dag ett har det danska företaget varit pionjärer och skapat allt från musmattor som blivit klassiker (QcK) till möss och tangentbord som använts av e-sportproffs i decennier. Har detta ärorika märke lyckats hålla kvaliteten uppe, eller är de ännu ett företag som blivit sämre med tiden?

Design

Som alltid inleder jag med att skriva lite om designen – och herregud, vilken snygg design vi har att göra med här. Den vita modellen jag fick hem är toksnygg, med en stilren aluminiumplatta under tangenterna, vita tangenthattar och en vit plastkropp. Nackdelen är att vita tangentbord snabbt ser smutsiga ut, men fördelen är att den ljusa bakgrunden verkligen får RGB-belysningen att poppa! Uppe till höger hittar vi en trevlig OLED-skärm (som jag återkommer till senare), en liten volymratt samt en miniknapp som kan programmeras till precis vad du vill – men som är förinställd på play/pause. Det är ett tunt, relativt lätt tangentbord som passar in överallt. Vill du ha en något mer diskret look finns exakt samma modell även i svart.

Kvaliteten är också på topp. Köper du från de stora tillverkarna är det numera förväntat att tangentbordet har en plastkropp, precis som detta, men det som (tyvärr) inte alltid är garanterat är tangenthattar i PBT-plast. Dessa kändes omedelbart sköna att skriva på, och det uppskattas stort att de inte har ett alltför skrikigt ”gamer”-typsnitt! För er Mac-användare får ni tyvärr inte med Mac-tangenthattar, men det är verkligen inget problem alls.

Att vi dessutom får med ett handledsstöd (i vitt, givetvis) är ett riktigt trevligt inslag. Det är egentligen bara en plastbit med en mjukare beläggning på ovansidan, men den känns bra, ger en behaglig vinkel för händerna och fästs smidigt med magneter. Tangentbordet har i övrigt en normal höjd, för mig fungerar det minst lika bra att skriva utan handledsstöd – valet är helt enkelt ditt! Önskar ni att justera vinkeln på tangentbordet görs det i vanlig ordning genom små ”fötter” på undersidan som kan justeras i två olika lägen, det vill säga tre olika vinklar på skrivandet totalt.

En besvikelse är dock att det saknas en dedikerad Screenshot-knapp (Utöver Win+Shift+S, vilket är en jobbig kombination). Det är ett enormt störningsmoment för mig, och jag behövde direkt mappa om Page Down-knappen till just screenshot. Ett i-landsproblem, absolut, men de hade ju åtminstone kunnat programmera in att FN+P fungerar som standard för detta!

På undersidan finner vi finurligt nog ett litet utrymme som huserar en keycap-dragare, om du i viften behöver dra ut tangenthattar. Annorlunda val, men det är väl trevligt med lite extra bagageutrymme i tangentbordet. Du kan också få in trådlösa mottagaren för t.ex. möss eller hörlurar här, vilket är inte helt dumt! Tangentbordet i sig är tyvärr inte trådlöst!

Skrivkänslan

Även om detta är ett gamingtangentbord, är en skön skrivkänsla A och O för mig som skriver mycket. Och jag kan gladeligen meddela att vi finner just det här. SteelSeries har nämligen packat modellen med flera lager ljuddämpande material, vilket verkligen märks på den basiga ljudprofilen. Här slipper vi högfrekventa metallklanger och skrammel – till skillnad från hos så många andra tangentbord på marknaden.

Det som ofta avgör ljudprofilen är just brytarna. SteelSeries har bestyckat brädan med sina proprietära Omnipoint 3.0-brytare. De är magnetiska, vilket ger en grym gamingupplevelse (mer om det nedan!), men magnetiska brytare har ibland en tendens att låta sämre än vanliga mekaniska. Inte här! SteelSeries har fått till en djupare (”thocky”) ljudprofil än många av konkurrenterna, exempelvis Logitech och Corsair. Jag gillar dem starkt och tycker de bidrar enormt till helhetskänslan.

Stabilisatorerna brukar vara det svåraste att få till på tangentbord (se bara hur ofta HyperX har misslyckats), men efter två decennier i branschen har SteelSeries bevisligen bemästrat detta. Mellanslag, Enter och Backspace känns alla tre oerhört bra att trycka på, helt utan skrammel eller andra otrevliga missljud.

Allt detta resulterar i ett tangentbord som är riktigt, riktigt bra att skriva på. Det enda jag möjligen kunde önska är att det vore ”gasket-mounted”, vilket skulle ge skrivkänslan lite mer svikt och ytterligare förbättra ljudprofilen. Men precis som det är nu är jag helt nöjd – till och med imponerad – över hur bra skrivkänslan faktiskt är.

Gamingupplevelsen

Vi kan lätt tro att ett tangentbord som är så skönt att skriva på tappar i gamingprestanda. Så är det inte alls. Med magnetiska brytare där aktiveringspunkten kan ställas in mellan 0,1 och 4,0 mm (i steg om 0,1 mm) får du enorm flexibilitet att skräddarsy känslan exakt efter dina behov. Jag brukar exempelvis köra på 1,0 mm för gaming, men byter gärna till 1,5–2,0 mm när jag ska skriva.

Till skillnad från många andra modeller i denna prisklass ligger pollingfrekvensen på ”endast” 1 000 Hz. På pappret ser det sämre ut än hos konkurrenterna – och rent teoretiskt är det ju det – men jag har personligen aldrig upplevt någon märkbar skillnad mellan olika pollingfrekvenser, och jag tvivlar på att 99 % av spelarna gör det heller. Det går förstås inte att bortse från att det finns tangentbord på marknaden som registrerar knapptryck åtta gånger snabbare (8 000 Hz), men i praktiken är nyttan av detta marginell.

Och ja, givetvis hittar vi alla de moderna funktioner som magnetiska brytare möjliggör. Vi har SOCD, Rapid Trigger och Dual Actuation. Allt detta kan justeras oerhört enkelt via mjukvaran SteelSeries GG.

OLED-skärmen

En av tangentbordets stora snackisar är onekligen OLED-skärmen i det övre högra hörnet. Vad gör den egentligen, utöver att se ganska häftig ut? Först och främst kan du rita (eller ladda upp) en bild som visas på displayen. Grafiken blir visserligen hyfsat pixlig och enbart svartvit, men det är ändå en kul och läcker detalj.

Utöver det har skärmen tyvärr bara ett fåtal användbara funktioner – som dessutom är lite klumpiga att använda. Skärmen kan användas för att ändra aktiveringshöjd, byta mellan tangentbordets fem inbyggda profiler eller justera RGB-ljusstyrkan. Kruxet är att du först måste hålla in knappen precis under volymratten i 2–3 sekunder och sedan navigera en meny med hjälp av ratten. Det påminner starkt om att bläddra i menyerna på en gammal digitalkamera. Hela processen känns omständlig, och ärligt talat föredrar jag att gå in i SteelSeries-mjukvaran för att göra mina ändringar. Med det sagt är det ett välkommet tillägg att det faktiskt går att justera viktiga inställningar (i synnerhet aktiveringspunkten!) direkt på tangentbordet. Det är perfekt för LAN eller om du helt enkelt vägrar ladda ner en massa mjukvara på din dator.

Jag hade dock önskat att det var smidigare att byta mellan sina konfigurationer. Som nämnts ovan byter jag ofta mellan 1,0 mm aktiveringspunkt för gaming och 1,5–2,0 mm för skrivande. För att växla mellan dessa lägen måste jag hålla ner knappen under volymratten, skrolla till ”Configs”, klicka mig in där, välja ”Load Config” och slutligen bekräfta min profil. Det tar ungefär tio sekunder och är tveklöst det klumpigaste sättet att byta konfiguration jag någonsin sett på ett tangentbord.

Mjukvaran

Som tidigare nämnts är mjukvaran SteelSeries GG. Det är rent funktionsmässigt ett ganska enkelt program som varken kommer att få dig att slita ditt hår eller tappa hakan av beundran. Grundfunktionerna finns där, allt från makron till remapping (att ändra vad knapparna gör). Det jag däremot saknar är ett riktigt bra sätt att detaljstyra belysningen. Här finns bara några få förinställda lägen att välja bland, och att skapa egna avancerade designer med flera lager och snygga effekter verkar mer eller mindre omöjligt. På den fronten har tillverkare som Corsair ett enormt övertag!

Ett annat minus är att SteelSeries GG tyvärr är full med skräp. Programmet är fullproppat med rutor för giveaways, nya produktsläpp, en ”3D Aim Trainer” och mycket annat skit (pardon my French) som jag är fullkomligt ointresserad av när jag bara sitter och vill ändra färgen på mitt tangentbord. Jag hade älskat en mer avskalad mjukvara – eller till och med en som var helt webbaserad!

Är detta tangentbord för dig?

Jag gillar det här tangentbordet starkt. Fördelarna är många och svåra att motstå: den galet snygga designen, den dämpade och ”thocky” skrivkänslan, de klockrena stabilisatorerna och den enorma flexibiliteten som de magnetiska brytarna ger. Men vi måste prata om prislappen. Att lägga runt 2 600 kronor (eller 2 200 kronor om du har tur och hittar det på rea) är en minst sagt blodig summa för de allra flesta. Sanningen är att det i dagsläget finns kinesiska tangentbord på marknaden för halva det priset som kan göra i princip exakt samma sak. Jag är som sagt inte heller något fan av mjukvaran, som mest känns som en rörig och onödig reklampelare.

Med allt detta sagt – kommer jag att ställa undan tangentbordet? Nej. Jag kommer faktiskt att fortsätta använda det här tangentbordet som min ”daily driver” framöver. För någon som numera har ett par dussin tangentbord i samlingen är det förmodligen det allra bästa betyget en bräda kan få. Jag ger Steelseries Pro TKL Gen 3 utmärkelsen “Bra Köp” för dess fantastiska skrivkänsla och prestanda!