BLEACH Rebirth of Souls

Det har gått många år sedan Bleachfans har fått något vettigt när det gäller TV-spel. Visserligen har det dykt upp något litet här och där som mobilspelet Bleach – Brave Souls, men inget som riktigt passar animen. Förrän nu.

Berättelsen handlar om tonårsgrabben Ichigo Kurosaki. Han har kunnat se spöken så länge han kan minnas och försöker ibland hjälpa dem. En kväll får han besök av en shinigami (dödsgud) vid namn Rukia Kuchiki som är på jakt efter en monsterlik varelse som kallas för hollow. De hittar monstret, som gör snabb sak av Rukia vilket lämnar henne med ett desperat val, antingen ge Ichigo hälften av sina shinigamikrafter eller att de alla dör. De satsar på valet med minst risk för att dö och Ichigo gör snabbt slarvsylta av den hollow som attackerade dem. Problemet sen är att Ichigo inte fick hälften av Rukias krafter som planerat, utan han fick alltihopa och behöver därför ta över hennes uppgifter som shinigami tills de kommer tillbaka. Han behöver därför jaga hollows i sin stad, men en kväll dyker det upp nya shinigamis som är på jakt efter Rukia för att ta henne tillbaka till Soul Society där hon ska bestraffas för sitt brott. Brottet i fråga? Att ge en människa sina shinigamikrafter, något som tydligen bestraffas med döden utan några frågor kring omständigheterna.

Det här leder till att Ichigo och hans vänner invaderar Soul Society. De möter många motståndare men det visar sig snart att det är någon som manipulerar alla bakom scenen. Närmare bestämt en kapten vid namn Sosuke Aizen som lyckades få alla tro att han var död innan han satte sin plan i verket. Planen involverade Rukia, eller närmare bestämt något som var gömt i henne. Aizen beger sig, efter att ha gett Ichigo och några andra shinigamis på nöten, till för hollows hemvist; Hueco Mundo. Där planerar han för sin nästa del i sin plan, men det kommer inte gå riktigt lika fort som alla först tror, utan de har ett halvår på sig att sätta käppar i Aizens hjul. Men Ichigo behöver dessutom överkomma sina inre demoner, bokstavligen.

Den här mannens aura är löjlig.

Jag har läst mangan Bleach sedan jag gick i högstadiet, vilket är ungefär 20 år sedan. Förutom att jag nu känner mig gammal, har jag också rätt bra koll på berättelsen och tycker spelet ger en bra återberättelse av allt som händer. Du väljer ett upplåst kapitel av berättelsen och spelar igenom det. De berättar inte varje detalj, utan ger ibland mer kompakta återberättelser av sådant som kanske inte var lika viktigt. Jag tycker också det är kul att de har lagt till lite nytt i berättelsen, som ger vissa karaktärer lite extra nödvändig bakgrundshistoria. Men sen lägger de till bitar som inte tillför någonting alls till berättelsen, utan är mer såna löjliga grejer de brukade lägga till i slutet av sina animeavsnitt. Det kan vara kul, men här känns det oerhört onödigt att se karaktärer diskutera en fotbollsmatch eller att kvinnliga shinigamis ber en människa om hjälp för att lära sig boxas. Lite kul, men jag behöver inte sitta i tio minuter åt gången för att en berättelse ska spelas ut, med en liten förhoppning om att få slåss i två minuter, för att sedan återgå till berättelsen och sedan är kapitlet slut. Då är det bara att starta upp nästa kapitel och hoppas på att du får slåss lite mer än två minuter nästa gång. Som tur är finns behöver du inte bara spela storymode utan kan spela mot andra spelare antingen online, något jag tyvärr inte kunde testa på, eller offline, vid det sistnämnda kan du även träna mot datorn. 

Striderna fungerar för det mesta likt andra anime-fightingspel, där du spammar attackknapparna för olika kombon och använder specialattacker när du kan. Men till skillnad från andra spel fortsätter inte kombon om du inte träffar din motståndare. Du svingar ditt svärd en eller två gånger och om du inte träffar något händer ingenting mer utan du får börja om din attack. Det här är en vanesak som har tagit mig tid att vänja mig vid då jag är van att om jag spammar en attackknapp kommer min karaktär fortsätta attackera oavsett om något träffas eller inte. I alla möjliga spel är det här regeln jag har vuxit upp med, så det är en rejäl omställning med hur de går tillväga här. En annan grej är att karaktärerna rör sig väldigt långsamt såvida jag inte håller inne kryssknappen för att få dem att springa, något som inte heller brukar vara vanligt i sådana här spel. Jag är inte helt förtjust i det valet, men det fungerar.

För att vinna en strid måste du få ner motståndarens konpaku till noll. Den siffran varierar mellan tre till nio och du kan slå ut några stycken när du får ner motståndarens hälsa till noll. Hur många som slås ut beror på vilka attacker du gör samt om du har några effekter igång. Det här innebär att striderna kan vara så korta som en minut, men kan också hålla på betydligt längre. Särskilt striderna i storymode som kan slänga in lite extra dialoger som måste spelas ut innan hälsan kan nå en viss nivå. På det stora hela gillar jag stridssystemet här, men inte allting. Att jag inte en enda gång får fyra av Ichigos signaturattack utan att den används som ett avslutande drag i en cutscene är inte kul. Det är som att aldrig få använda Narutos rasengan som han spammar dag in och dag ut. Skillnaden är att i Naruto-spelen kan jag spamma dem nästan så mycket jag vill, men det kan jag inte här. Det tar tid att komma in någorlunda ordentligt i hur stridssystemet fungerar här, och det känns både obalanserat samt repetitivt. Det finns karaktärer som kan dra in motståndaren till sig utan problem, medan andra behöver kämpa för att komma nära och ens kunna peta på dem. Inte riktigt rättvist kan jag tycka. Samtidigt gör jag bara samma attackmönster på alla mina fiender vilket inte bjuder på någon utmaning eller variation för min del heller. Det här märks av när jag vill träna med olika karaktärer offline, vissa karaktärer är betydligt bättre än andra och jag kommer inte åt dem. Jag kan bara tänka mig hur mycket värre det kan vara online när spelare faktiskt vet vad de sysslar med.

Något positivt är ändå att spelet ser bra ut. Karaktärsmodellerna är väl designade plus att när de pratar formas deras munnar efter vad de säger. Striderna är också välanimerade med miljöer som förstörs av attacker och de har lyckats väl med att återskapa scener från animen i spelet. Även musiken är riktigt bra, det är inte musik från animen utan nytt för spelet och det passar in i de olika stämningarna riktigt bra. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade velat ha lite musik från animen, men det vi har fått här fungerar utmärkt i dess ställe. Kontrollerna är också stabila, vilket jag tycker är viktigt i ett sånt här spel. När jag får bekymmer i en strid, är det inte kontrollen jag skyller på, utan det är antingen mig själv eller utvecklarnas designval.

Något jag inte har tagit upp är ”belöningar” du kan låsa upp i spelet. För det finns saker som låses upp, men de är, enligt mig, helt värdelösa. När du har klarat av en strid får du erfarenhetspoäng samt valuta att spendera i deras affär. Erfarenhetspoängen är för din profil, vilket bara visar hur mycket du har spelat egentligen. Valutan kan du använda för att köpa talismaner som kan göra din karaktär starkare under en strid, eller lite dekorationer till ditt profilkort för att få det att se extra fint ut. Det är allt. Är det fel av mig att vilja få låsa upp karaktärer med de pengar jag har tjänat in? Eller det behöver inte ens vara karaktärer, men åtminstone kläder eller annan kosmetik till dem för att jag ska få designa dem hur jag vill ha det. För såvida du inte har köpt en uppgraderad version av spelet där det följer med mer kostymer till några enstaka karaktärer i dagsläget, har alla karaktärer bara två till tre alternativa kostymer. 

Jag är lite kluven till spelet. Striderna är visserligen kul men de är korta och så pass annorlunda sett till hur andra spel fungerar mekaniskt att det blir svårt för mig att faktiskt tycka om dem. De ger en bra återberättelse av händelserna i animen och jag tror att om du är helt ny till Bleach kan det vara kul att komma ikapp allt som har hänt. Men likt andra animespel är det mycket snack och lite verkstad. Det är dialoger efter dialoger och resulterade i att jag zonade ut och bara lät dem prata på tills det var dags för mig att klicka på något. Det kan vara kul att plocka upp någon gång ibland för striderna, men inte mycket mer än det.