Queen’s Domain

Rena själen och rädda din far med ilska

av Vanessa Grundström
10 minut(ers) lästid
A+A-
Nollställ

Alla har vi haft de dagar på jobb eller skola som tycks pågå i all oändlighet och dessutom tömmer ut hela ens energiförråd.  Vad är då bättre än att sätta sig framför ett spel som kan rota ut en känsla av ilska, frustration och otillräcklighet du inte visste fanns inom dig? Oroa dig inte! Denna känsla byttes så småningom ut mot triumf och övervinnande. 


Alla tycker om någon form av media på ett eller annat sätt. Må det vara spel, film, musik eller något liknande. Dock skulle jag säga att vi som dras till spel har en större andel människor som besitter det masochistiska draget av att spela spel som medvetet är skapta för att fostra ilska. Denna slutsats drar jag från ingen som helst trovärdig källa utöver min egen upplevelse av att vara en inbiten gamer, omringad av gamers. Varför är det så roligt att utsätta oss för bestraffande upplevelser, och hur lyckas Queen’s Domain få till denna formel så utmärkt?

Berättelsen som inte berättas

Queens Domain är utvecklat av Freshly baked Games LLC och publicerat av Future Friends Games. Det är ett indiespel starkt inspirerat av King’s Field, utvecklat av FromSoftware som en lanseringstitel för Playstation 1994. De flesta som antingen hört om eller spelat ett FromSoftware spel har koll på att de praktiskt taget skapat en helt egen genre som kallas SoulsBorne-spel. Namnet till denna genre föddes från de bedrövligt svåra men hyllade Dark Souls spelen och Bloodborne, men det finns ett antal spel utvecklat både av FromSoftware eller andra studios som ingår i denna kategori. Kort sagt handlar denna genren om nagelbitande svåra strider, utforskning på egen hand och att lära sig av sina misstag. Queens Domain följer definitivt denna formel, samtidigt som de ger oss en retrokänsla med charmig pixelerad grafik och old-school spelmekaniker.

Spelet börjar med att vi tar oss an rollen av en prins som ska hitta sin far på en tropisk ö efter att vårt skepp har gått under på grund av en drottning som styr över denna ö. Influensen av denna drottning har drivit djuren och till och med växterna att gå berserk och försöka döda allting runt omkring sig. Vi får ett rostigt svärd av en annan överlevande soldat och sen bär det av. Mycket mer förklaring än så får vi inte till en början, vilket är typiskt för denna genre. Äventyret handlar om att under spelets gång själva ta reda på vad som faktiskt händer, vad vi faktiskt behöver göra och varför. På ytan kan det kännas som att berättelsen inte bär så mycket djup, men när vi spelar vidare blir det tydligt att det faktiskt är raka motsatsen. Vi får läsa av miljön själva och dra slutsatser baserat på hur tillståndet av miljön runt omkring oss ser ut, vilket är ett fantastiskt sätt att framföra berättelsen utan ord. De få gånger vi får höra om världen är det oftast kryptiskt och skapar fler frågor än svar. Men det är där charmen ligger i att arbeta oss igenom världen och förstå vad vi tagit oss an.

From zero…

Med detta rostiga svärd börjar vi utforska ön och stöter snabbt på de första fienderna som till synes inte verkar så hotfulla eller svåra. Det är det första misstaget jag gjorde i mina förväntningar på denna upplevelse. Inom de första 20 minuterna hade jag redan tappat räkningen på hur många gånger jag hade dött. Efter en timme hade jag ont i handen från att ha smällt i bordet ett antal gånger av frustration. Efter två timmar kände jag mig redo att stänga av spelet, aldrig öppna det igen och fullständigt strunta i att skriva denna recension. Men det är en del av processen att brytas ner och känna sig helt värdelös och svag i början. Det vet alla med erfarenhet av SoulsBorne-spel. Så jag höll ut lite till och under den tredje timmen klickade det på plats.

Allting handlar om att läsa av fiendens rörelsemönster, planera och attackera när vi presenteras med en öppning. Det går INTE att springa rätt in i en strid och svinga med sitt vapen och hoppas på det bästa. Dessutom sparar spelet inte automatiskt, utan vi måste spara vår progression vid dedikerade pelare och dessa är inte vanliga att hitta. Om vi dör, förloras allt som vi inte har sparat. Trolldrycker eller örter som helar oss är ovanliga och bör sparas till riktiga knipor. Detta innebär att vi måste planera även vårt utforskande. Känslan att ta sig djupt in i ett område utan att ha sparat på kanske en timme eller två för att sedan dö kan få vem som helst att vilja slita sitt hår. Men även detta är en del av upplevelsen och vi lär oss när det är dags att vända tillbaka och spara när vi hittat något viktigt eller liknande. Att lära sig hur hela området är uppbyggt genomgående och upptäcka genvägar är väsentligt för att klara upplevelsen. Det kan låta lite tradigt, men det är ett effektivt sätt att engagera spelaren och vara uppmärksam på omgivningen.

… to hero!

När vi fått lite fler vapen och börjar förstå oss på fiendens svagheter, rörelsemönster och styrkor kan vi börja utnyttja det mer ordentligt. Olika fiender har olika resistans för olika typer av skada. Slashing, piercing och impact är de former av fysisk skada vi kan göra. Det tydligaste exemplet är att svärd gör slashing skada, spjut gör piercing skada och klubbor gör impact skada. Det finns även kastvapen för att göra skada på långt håll och magiska vapen som gör magisk skada eller har speciella färdigheter som att flyga fram en kort bit genom luften. I strider med flera olika fiender samtidigt är det viktigt att veta precis vilka vapen som fungerar och snabbt kunna byta. Vi kan utrusta oss med tre stycken vapen åt gången som vi snabbt kan byta mellan. Vi behöver tillhandahålla våra vapen och resurser, byta ut det vi har utrustat för snabb åtkomst. Utöver detta har vi även magiska smycken som ger olika fördelar som mer liv eller resistans mot olika typer av skada. Vi levlar även upp som karaktär och får erfarenhet av att slåss mot fiender. Vårt liv ökar och vi slår hårdare. Våra vapen levlar också upp ju mer vi använder dem så de gör mer skada. Fienderna är mycket välbalanserade och det känns riktigt bra när vi har koll på vilka vapen som gör vad och det reflekteras tydligt i hur effektiva vi är i strid. Detta gäller även när vi slåss mot bossar som också har väldigt tydliga sätt att fungera med olika styrkor och svagheter.

Även stora skelett blir BANKADE av min träklubba

Samma sak gäller när vi får känn på hur området hänger ihop och vi kan börja navigera oss i en väldigt dödlig värld med ett visst självförtroende. Vi belönas rikligt av observation, tålamod och planering vilket är precis den fantastiska känslan SoulsBorne-genren har lyckats förfina. Bandesignen är fantastisk och hur allting är byggt och de olika sektionerna binder samman ju mer vi utforskar är extremt genomtänkt och välgjort. Det är inte mycket som går upp mot känslan av att äntligen kunna ta sig till ett otillgängligt område som vi gått förbi massvis med gånger när vi hittar lösningen efter noggrant utforskande. Eller att lätt ta sig an en fiende som några timmar tidigare var livsfarlig att stöta på. Känslan blir speciellt potent eftersom spelet inte ger någon vägledning alls och vi är helt på egen hand. Resan är verkligen vad man skulle kunna kalla “From zero to hero”. 

En retro upplevelse i modern tid

Utöver old-school spelstilen så är en stor säljpunkt för Queen’s Domain den pixelerade retrografiken som ger känslan av ett 90-tals spel. Det finns en inställning där vi kan ta bort detta retrofilter, men jag skulle hävda att det är halva poängen med upplevelsen. Dock kommer det med spelets första problem. En del rätt viktiga föremål kan lätt smälta in i miljön vilket kan göra det svårt att hitta saker. Vid något tillfälle sprang jag runt ganska länge utan någon som helst aning om vad jag skulle göra. Till slut hittade jag nästa föremål som kunde hjälpa mig vidare, men jag missade det i ett område jag hade utforskat flera gånger för det smälte in i bakgrunden. Detta kunde även hända med vissa fiender, speciellt skelett när de stod stilla mot en rörig bakgrund och jag nästa gick rätt in i dem för de smälte in. Detta är ett problem som lätt kan förekomma i gamla spel när vi saknade möjligheten att ha mer avancerad grafik. Samtidigt som jag förstår att syftet är att behålla retrokänslan anser jag att fördelen med att göra retroliknande spel i nutid är att behålla känslan men förbättra de problem som inte gick att förbättra då. Ibland kunde jag få känslan att utvecklarna valt bort att göra spelet mer läsbart för att behålla den grafiska stilen. Där hade jag gärna sett att de lagt lite mer tid på att göra föremål mer läsbara mot omgivningen. 

Här kan vi också köpa lite prylar

Ett annat problem jag stötte på berodde faktiskt på ett medvetet designval av utvecklarna som jag skulle anse inte fungerar för upplevelsens fördel. Vid de pelare vi kan spara vid har vi även möjligheten att vila. Detta innebär att vårt liv fylls på helt och hållet och alla fiender som vi har dödat återställs. Detta är inget problem i sig och är klassiskt i SoulsBorne-genren. Dock tycker jag att denna funktion tappar sitt strategiska värde rejält när fienderna ändå återställs efter en stund. Min strategi i början gick ut på att beta av området genom att rensa ut en viss plats, gå tillbaka och spara, INTE vila och sen fortsätta tills området var tömt och jag kunde utforska fritt. När jag sedan trodde att allting var tömt och jag gick tillbaka där jag började fick jag helt plötsligt ett par slag i ryggen jag inte var beredd på och blev dödad. När jag insåg detta fick det mig att vila mycket oftare för att undvika använda mina resurser för att hela. Jag antar att detta valet gick ut på att ge oss ett ständigt flöde av fiender att besegra för att kunna levla upp ordentligt innan vi kommer vidare i spelet, men för mig försvann en del av den strategiska charmen i att noggrant välja när jag behöver vila eller inte.

Utöver detta så kräver svåra upplevelser som denna att striderna och motståndet vi stöter på känns rättvist. Att vår förlust bygger på vår egen inkompetens eller slarv, inte att känna sig lurad. Dock kunde jag känna mig lurad ibland där vissa fiender gjorde näst intill inget ljud ifrån sig och hur jag upptäckte att de fanns var att jag helt plötsligt tog skada från något utanför mitt synfält som jag inte hunnit undersöka än. Detta blir speciellt ett problem eftersom spelet är i första persons-perspektiv och det finns inget sätt för mig att hinna se vad som dyker upp bakom mig och reagera på det. Det var inget stort problem som hände speciellt ofta, men när det väl hände kunde det försura min spelsession på ett orättvist sätt. Jag kan i alla fall känna mig stolt av att jag utökat mitt ordförråd för svordomar på grund av de förbannade blommorna som sköt laser på mig från ingenstans.

En ilska värd att upplevas

Trots de svordomar yttrade och bord bankade i så bjuder Queen’s Domain på en otroligt engagerande upplevelse med nagelbitande strider. Dopaminkicken som kommer från att ta sig igenom ett riktigt svårt område, eller att besegra en riktigt svår boss är inte att leka med. Enarmade banditer har ingenting emot belöningen som kommer från att veta att min framgång kommer helt och hållet från min egen förtjänst och planering. Inte en enda gnutta tur var delaktig och det känns riktigt tillfredsställande att veta det och lyckas ändå. De fångar verkligen old-school känslan med den grafiska stilen och musiken. Musiken är simplistisk men atmosfärisk och låter precis som något vi hade kunnat höra från ett Playstation 1 spel. Den är varierad i olika områden och förmedlar en känsla av mystik, fara och nyfikenhet på ett klockrent sätt. I ett klimat där vi suktar efter spel som skiljer sig från den moderna normen är detta ett fantastiskt tillägg i spelbiblioteket. Ingenting är perfekt och trots de små problem som fanns tog det inte ifrån helhetsupplevelsen. Queen’s domain har runt 30-40 speltimmar att ta sig igenom i grundspelet, men det finns säkerligen mycket mer att få ut för de som vill utforska varje litet hörn och hitta alla hemligheter. Att få så pass kvalitativt innehåll för ett så bra pris är verkligen inte att ta för givet. Jag ser själv fram emot att fortsätta spela och tortera mig själv med den söta smaken av ren och skär ilska för att sedan övervinna den med min beslutsamhet. 


Specifikation

Denna recension baseras på PlayStation 5 versionen.

Spelet finns även till PC, Nintendo Switch 2 och Xbox Series X/S.

Queen’s Domain. Lägsta pris ca 216 kronor enligt Steam 2026-11-13.

Kod tillhandahållen av Future Friends Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar