Cursed Blood har varit i Early Access sedan april i år och trots en period där det verkar som utvecklarna glömt bort projektet, är frågan om inte den här titeln förtjänar lite mer uppmärksamhet. Det som erbjuds är hämndlystna samuraj-apor, en blodig bloodpunk-värld och rikligt med avhuggna lemmar, allt ställt mot en roguelike-grund inpackad i snygg cel-shading-grafik.
Spelet utvecklas av David Marquardt Studios, skaparna bakom Dust & Neon. Jag tar kontrollen över en samuraj-apa vars helgedom har skändats av en maffia bestående av bland annat råttor, måsar och duvor. Jag kan välja mellan fyra olika apor att spela som, men förutom det estetiska utseendet skiljer de sig inte åt i spelstil eller egenskaper. Cursed Blood tar sig precis tillräckligt mycket på allvar för att världen ska fungera, samtidigt som det frossar sig i absurditet. Det är brutalt och snabbt.
Språkbruket, snubbar!
Vid en första anblick kan spelet verka som en simpel hack-and-slash-titel där jag bara drar katanan, styckar fiender och samlar olika valutor. Men trycker jag bara på attackknappen utan att ta hänsyn till omgivningen märker jag snabbt att jag inte kommer långt. Stridssystemet har en kort inlärningskurva, men kräver ändå att jag lär mig tajmingen för attacker, undanmanövrar, pareringar och kontringar, inte minst för att fienderna gör rejält med skada när de väl träffar. Men när det väl sitter går det att sömlöst slakta sig igenom banorna. Med handkontroll tycker jag att spelet känns naturligt och responsivt, men det går även alldeles utmärkt att spela med tangentbord och mus. Slagen har dessutom en tyngd där våldet och de flygande kroppsdelarna understryker den blodiga tonen.
Under spelets gång samlar jag på mig flera valutor men den viktigaste är en speciell blodsvaluta, vilket gör att jag kan låsa upp nya samurajsvärd med unika specialförmågor. Ett av svärden gör till exempel att jag alltid har ett skjutvapen med mig som automatiskt laddas om i takt med att jag utdelar svärdshugg mot fienderna. Ett annat ger mig 10% mer skada för varje fiende jag dödar men blir jag träffad går den bonusen ner på noll.
Roguelike-upplägget i övrigt bygger på en balans mellan förbättringar och förbannelser. De starkaste fördelarna kräver ofta att jag accepterar en elak nackdel. Att till exempel drastiskt öka katanans skada innebär ofta att jag själv tar betydligt mer skada när fienderna väl träffar. Vid spelets checkpoints ställs jag inför val som kan halvera min maximala hälsa i utbyte mot chansen till starkare förmågor och mer valuta. Andra förbättringar gör att fienderna exploderar och skadar sina kamrater men med baksidan att de inte tappar några resurser alls. Annars får jag förlita mig på blodhelgedomarnas rena buffs som ökar min attackhastighet eller får fienderna att blöda men dessa påverkar spelet minimalt, jag menar 6% ökning av hastighet ger inte så mycket. Det finns dock inte särskilt många varianter av dessa fördelar och nackdelar i den här versionen av spelet, så det som ska vara ett dynamiskt roguelike-inslag börjar upprepa sig ganska snabbt.
Det är oerhört blodigt.
De slumpmässiga inslagen gör att varje genomspelning varierar, men innehållsmängden är i dagsläget väldigt begränsad. I den här Early Access-versionen finns det än så länge bara två banor med totalt två bossar och dessa är alltid desamma. Det tog mig bara tre försök att nå hela vägen till sluttexten och vid det laget hade jag redan låst upp fem av spelets totalt åtta olika samurajsvärd. Efter bara ett par omgångar blir banmönstren och upplägget förutsägbart.
Grafiskt tycker jag att Cursed Blood kompenserar sin brist på innehåll med en stark konstnärlig riktning. Det våldsamma blir ännu mer grafiskt tack vare de starka färgerna och kontrasten som blir mellan karaktärer och omgivning. Den isometriska kameravinkeln ger mig oftast en bra överblick, även om det ibland kan bli hektiskt när skärmen fylls av effekter och fiender. En del interaktiva element och vägar skulle jag dock fortfarande vilja se tydligare markerade i miljön.
Spelet kan spelas ensam eller i co-op med upp till fyra spelare. Det finns stöd för både online-co-op och lokal splitscreen, som dessutom kan kombineras.
Det finns alltid en maffiasnubbe som heter ”Tony”.
Ljudbilden matchar den tunga stridsmekaniken bra. Huggen ljuder med tyngd, fiendernas skrik förstärker brutaliteten och musiken ramar in stämningen. Svenska finns tillgängligt för text och gränssnitt, men spelet saknar svenskt tal. Röstskådespelarna på engelska levererar en passande grov ton och då menar jag grov, det är många svordomar som dessa djur yttrar.
Grunden är riktigt stabil med engagerande strider, världen har karaktär och co-op-läget är alltid ett välkommet inslag. Samtidigt märker jag tydligt att spelet fortfarande befinner sig tidigt i sin Early Access och inte uppdaterats med innehåll sedan maj i år. Det saknas rejält med innehåll och progressionen avklaras alldeles för snabbt. I sitt nuvarande skick tycker jag att det är ett underhållande action-roguelike och får det bara mer innehåll, fler banor och mer finputsning under kommande månader finns potential för något ännu bättre!
Testdator: Intel Core i7-12700f, 32GB DDR4, Geforce RTX 4070
Denna förhandstitt baseras på PC versionen.
Cursed Blood. Lägsta pris 165 kronor enligt Steam 2026-10-13.
Kod tillhandahållen av David Marquardt Studios.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
