Förhandstitt: Frontier Legends

Vad får du om du korsar Red Dead Redemption Online med rymden? Du får en vacker värld i Vilda Västern som får rymden att kännas överbefolkad!

Jag vet att detta är en förhandstitt. Frontier Legends har precis släppts i early access, vilket har blivit en allt mer förekommande företeelse. Den frågan jag ställer mig är egentligen varför det släpps såhär. Kan det vara att många spelstudior vill få ut sitt spel så fort som möjligt, oavsett skick? Ett annat exempel är Subnautica 2 som släpptes i early access 14 maj. Till skillnad från Frontier Legends finns det dock saker att göra. Här lyser det med sin frånvaro.

I grunden är Frontier Legends en form av rollspel. Du skapar en egen karaktär och sen kör du igång spelet. Det är ett spel där tanken är att du ska få ut mer om du spelar med dina vänner. Du skapar din värld och kan bjuda in andra för att spela, eller alternativt gå med i ett spel som redan är igång. När jag har suttit med spelet har dock det senare alternativet lyst med sin frånvaro.

Jag kliver av tåget i en liten, sömnig stad ute i ingenstans. Hela världen ligger framför mig och en av de första personerna jag möter, ber mig samla lite sten och rep, för att sedan snickra ihop ett par stenhackor. En annan kvinna, som står precis jämte den första personen, vill ha 100 trästockar för att bygga sitt hus inför vintern. Det är en lovande start och jag vänder in mot staden efter att jag har fullföljt dessa åtaganden. Det finns en saloon, en bank, en handelsbod och en sheriff. Dock är det en sak som står ut ordentligt. Det är i princip helt öde i staden. Bartendern på saloonen och kvinnan i handelsboden kan jag interagera med, för att köpa eller sälja saker. Utöver det finns där fyra personer i hela stan och jag kan inte prata med någon av dem. Jag går tillbaka till de två personerna som mötte mig på stationen, men inte ens de vill prata med mig mer. Min första känsla av att vara oerhört välkomnad ersätts snabbt av en känsla av tomhet.

Första dagen på resten av mitt liv!

Skam den som ger sig, tänker jag medan jag traskar runt i världen. Efter ett litet tag stöter jag på ett camp, ett litet tillhåll med tält och brasa – med tre oerhört otrevliga personer som skjuter mig utan att fråga först. Där försvann allt jag har skrapat ihop, för efter detta är det omöjligt att plocka upp det jag samlat på mig på grund av den oerhörda aggressiviteten hos dessa tre cowboys. Jag går åt andra hållet.

Tanken är att jag ska utforska världen, levla upp och bygga saker. Det är lite survival-crafting i western-miljö och jag älskar principen. En sak som förstör upplevelsen är avsaknaden av djur och människor. När jag väl hittar en ny person som ger mig ett uppdrag som denna gång innefattar att samla ihop tio djurhudar, har jag nästan tappat intresset. Med pilbågen i högsta hugg ger jag mig iväg för att leta efter djur att döda. Här kommer nästa sak som är irriterande. När jag väl hittar en hare krävs det fem pilar för att den ska dö. Det är en balans som förhoppningsvis ses över framöver, då det i nuläget tar udden av jakten eftersom det skalar uppåt ju större djur du vill fälla. En älg till exempel. Jag vet inte hur många pilar det krävs, för mina tog slut efter att jag hade skjutit iväg mina sista 16, varav i alla fall 13 av dem träffade. Sen sprang älgen iväg också, bara för att strö salt i såren.

Neojac Entertainment, som är spelstudion bakom Frontier Legends, har en stor vision. Det är inte svårt att se när du är inne i spelet. Det finns en ambition där och en passion som inte går att ta miste på. Styrningen är bra med mus och tangentbord, en hel del sämre med kontroll. Mest för att med musen kan jag se vad för slags föremål jag bär med mig, då texten dyker upp lite flytande ovanför ikonen för sten eller lera. Det finns inte om du spelar med kontroll, vilket gör det oerhört svårt att veta vilka saker som är vad i ryggsäcken. Det är ett enkelt och genomtänkt system för att få mer erfarenhet. För varje nivå du går upp får du ett antal poäng som du sen kan välja vad du vill lära dig. Det kan vara bättre verktyg, nya vapen eller olika byggnader. I nuvarande version finns det inte så många saker att lära sig dock och det tar inte lång tid innan jag kan allt. När det gäller byggandet är det inte något du designar själv utan du får färdiga byggnader att sätta ut, förutsatt att du har tillverkat dem med de rätta resurserna.

Hit, men inte längre!

En annan sak med spelet är att det blir väldigt inkonsekvent. Ett träd tar lika lång tid att hugga ner som en buske. Stenar, järn och guld har också samma “hälsopoäng” innan de går sönder. Det är en inkonsekvens som förmodligen kommer att balanseras i kommande uppdateringar. Ljudet känns i nuläget enformigt och ganska grått. Jag hör att det finns inslag från de där gamla westernfilmerna vi såg när man var liten, men det är en låt som går på repeat ihop med platta ljudeffekter. En del tekniska buggar finns där såklart också, men det var något jag förväntade mig eftersom det är early access som sagt.

Helt ärligt måste jag erkänna att i relation med hur resten av spelet betedde sig, var buggarna inte något som jag la på minnet. Vad jag däremot inte förväntade mig var att spelet i nuläget saknar en stor del av det innehåll som visionen antyder. Väldigt få människor att interagera med, nästan inga djur och knappt några uppdrag. Jag stötte på en man i cellen hos sheriffen. Dörren var olåst och jag kunde bara promenera rakt in. Ingen sheriff i närheten, men som tur är hade vi en brottsling med moral och han stannade lydigt kvar bakom galler.

Jag tänker återigen på trenden att släppa spel tidigt. Det finns en risk i det – att spelare som möter ett tomt spel tidigt tar med sig den känslan långt in i spelets livscykel, även när innehållet väl är på plats. Frontier Legends befinner sig i det känsliga läget där första intrycket kan bli avgörande för hur spelet uppfattas framöver.

Ändå är det svårt att inte se vad Neojac Entertainment siktar mot. Grunderna finns där – världen, systemen, känslan av ett western-liv i vardande. Det är ett spel som i nuläget mest påminner om en tom scen där kulisserna precis börjat resas. Frågan är inte om visionen är tilltalande, för det är den. Frågan är om studion hinner fylla scenen med liv innan publiken har gått hem.

Testdator: AMD Ryzen 5 5600, 16GB DDR4, AMD Radeon RX 6600 XT