Nybörjarens guide till SoulsBorne

Det här är en svår genre att sätta sig in i, mängden guider där ute skvallrar om det. Oavsett hur bra guide du hittar finns det två rejält branta, mentala berg du måste bestiga: du kommer dö ofta och du kommer känna dig desorienterad. Jag ska nu göra allt i min makt för att göra din introduktion till genren så enkel som möjligt.

Vad menas med SoulsBorne?

Namnet syftar på From Software’s spel i Demon’s– och Dark Souls-serien och även Bloodborne. Spelen har genrerna action-adventure RPG som grund och bygger därifrån. Utforskning uppmuntras. Får det lov att vara ny utrustning eller varför inte en återvändsgränd full av fällor? Jo då, det kan vi ordna! När du dödar fiender får du själar som dels fungerar som XP, dels som valuta. För att gå upp i level måste du ta dig till en bonfire, lägereldar som agerar spelens checkpoints. Se till att hålla hårt i själarna. Dör du har du nämligen bara ett försök på dig att komma tillbaka till platsen du dog på och plocka upp själarna. Dör du igen är de för alltid förlorade. Nåja, på’t igen, ge inte upp! Världarna har alltså ett high risk-high reward-tänk där man får avväga om en väg möjligtvis kan vara risken värd. De olika nivåerna/områdena du utforskar leder alltid fram till en (eller flera) boss(ar). Bossarna varieras i oändlighet. En kan skapa en handfull kloner som attackerar dig med magier, en annan är en stor och snabb eldhund eller, varför inte, en stor seg och en liten snabb där den du dödar först gör den andre mycket mer kraftfull? Sen finns det också bossar som mer eller mindre är en gimmick. Exempelvis kan man behöva springa runt och runt, klättra högre och högre upp för att sedan dyka ner och sätta svärdet rätt i fontanellen på en drake (tekniskt sett en Wyvern) och på så sätt döda den med ett enda slag.

Var börjar man?

Det beror väldigt mycket på vad man gillar för typ av tempo i spel. Genren SoulsBorne är uppdelad i två delar: snabb och långsam action. Vill man ha ett långsammare tempo är Demon’s Souls eller Dark Souls (1 och 3) att föredra. Gillar man högoktanig action är antingen Sekiro: Shadows Die Twice eller Bloodborne att rekommendera. Men innan man vet vad man gillar kan det vara bra att låta spelaren själv välja. Därför rekommenderar jag att man börjar sin fantastiska resa i SoulsBornes fördömda världar med Dark Souls III.

Därför III:an som inkörsport

Dark Souls III är en slags greatest hits av SoulsBorne där alla de bästa komponenterna finns med och allting fungerar bättre än det tidigare gjort. Självklart finns det saker som är helt nya, men mycket av spelets mekaniker och design kommer man känna igen när man beger sig vidare till tidigare och senare spel. I Dark Souls I och II har man inte mana som indikator på hur mycket magi man kan använda, där har man ett visst antal användningar per magi. Men i Demon’s Souls har man mana, något som de återvänt till i det tredje spelet. Estus Flasks fungerar som alla spel i seriens health potions, men här agerar de även mana potion. Hos smeden Andre the Blacksmith (en återkommande karaktär i serien) i Firelink Shrine (din trygga punkt i världen) kan man ändra antalet flaskor som ska vara fyllda med estus (liv) och ashen estus (mana). Hittar man estus shards kan man ge dem till Andre som ger dig en extra flaska, mana eller liv.

Som spelare får man vila vid extra många lägereldar som inte är särskilt svåra att hitta. Spelet är ganska linjärt och nya vapen, rustningar, magiska förmågor och ringar hittas för jämnan vilket gör att man ganska snabbt kan få en överskådlig bild av vilka valmöjligheter man har. Beroende på vilka förmågor/vapen man hittar kan man skräddarsy sin egen klass efter dem. Man har också större frihet att kombinera förmågor. Vill man spela med fjäderlätt rustning och ett enormt tvåhandsvapen eller tung rustning och attackera med magi fungerar det alldeles utmärkt, även om det är något jag rekommenderar först efter ett par spelomgångar som olika klasser.

När du dödar en boss eller använder ett item som heter ember, börjar din karaktär glöda och du får en boost på 30% av ditt liv. Dör du försvinner din glöd. Men det är inte hela världen. Embers finns nämligen strösslade kring hela den fördömda världen. Hittar du inga kan du alltid köpa någorlunda billigt av närmsta köpman. Om du inte fått din glow kan du se dem som en ytterligare estus flask. Är du skadad och och behöver återställa mycket liv snabbt kan du använda en ember så får du din maximala livmätare OCH boosten på 30%. 

Till en början skulle jag föreslå att du spelar som en vanlig knight-klass, dvs mellantung rustning/sköld och enhandsvapen. Det finns en betydande mängd olika typer av enhandsvapen och sköldar att hitta tidigt i spelet vilket dels är viktigt för knight, dels är ett smart sätt att implicit lära spelaren vikten av utforskning. Tar du mitt råd och spelar med mellantung rustning och sköld bör du se till att du håller din equipment load under 70%. Det går att lösa genom att hitta vissa ringar eller att uppgradera vitality när själar finns. Håller du dig under det kan du rulla och hoppa undan ganska långt och snabbt. Överskrids 70%-gränsen kommer du vid rullning göra en så kallad fat rolling, med andra ord kommer du dunsa ner i marken, rulla kort och långsamt. Om du i stället håller dig under gränsen kommer du ha möjligheten att både blockera/parera attacker eller effektivt rulla/hoppa bort från dem. Förstår du tidigt att utforskning lönar sig (och är villig att leta i varenda vrå) och lär dig tajma in att rulla undan attacker har du kommit en god bit på vägen för att klara dig själv i den förrädiska världen, Lothric.

Du kan vara Kratos i Dark Souls III

Bossarna är allt som oftast ganska rättfram. Du ska gå fram, undvika deras attacker och slå på dem tills de dör — eller mer troligt tills du dör. Deras rörelsemönster går att avläsa ganska enkelt och komplexiteten stiger exponentiellt, sakta men säkert. Det finns bossar som är snabbare men också de som är långsammare. Nästintill alla bossar är också minnesvärda, om det inte är för själva striderna är det för den grafiska designen på själva bossarna eller området de befinner sig i. Övergripande är deras modeller detaljerade och intressanta; man vill hela tiden veta mer om dem. I ett spel där bosstriderna är någorlunda centrala är det en viktig aspekt att få rätt.

Det här med att rulla

För att inte mördas på momangen krävs antingen tung rustning och sköld eller att du med precision dyker undan fiendernas attacker. En av de absolut viktigaste aspekterna för att överleva är just det här, rullandet. Men det går inte att rulla undan för evigt. Din karaktär har en viss mängd stamina som går att utöka vid upplevling. Mätaren dräneras när du slår, blockerar, springer och rullar. Sen fylls den automatiskt, men inte omedelbart. Du behöver därför ha stenkoll på den här gröna mätaren i alla genrens spel. Om du vill slå som en dåre kan du göra det, men då får du vara beredd på att ta skada också.

Det avskräckande dunklet kommer onekligen…

Handlingen är precis lika dunkel som hos de andra spelen i genren, men det får man hacka i sig. Vill man ha mer information om världen och bossarnas bakgrund kan man läsa på exakt alla objekt man plockar upp. Miljöerna man befinner sig i berättar lika mycket om världen som objektens olika beskrivningar, så man får lägga ett klurigt pussel för att själv få ut handlingen. Det avskräckande dunklet kommer onekligen, ja, avskräcka potentiella spelare. Därför rekommenderar jag att man kollar in Youtube-kanalen VaatiVidya, egentligen oavsett om man tänker spela genren eller ej. Spelens lore är så pass intressant! Han går genom den övergripande handlingen i spelen och adderar NPC-specifika videor för djupdykning av världen.

Nästa steg, vad blir det?

Här bör du utgå från din spelstil i Dark Souls III. Spelade du med tung rustning och sköld? Då kan antingen Dark- eller Demon’s Souls vara ditt nästa steg. Om du i stället spelade med ganska lätt rustning och dual-weild:ade två hammare kan Sekiro: Shadows Die Twice eller Bloodborne vara det logiska valet. Oberoende av vad du väljer kommer du märka en stor skillnad på spelen. De med högre tempo har fler lägereldar än genvägar och de långsammare, ja, vice versa. Att parera är en konst i alla spel, men väljer du ett snabbare spel blir det svårare — och viktigare. Högre tempo innebär så klart att du inte har lika lång tid på dig att reagera på fienders attacker; animationerna för attacker är kortare. Du ska registrera vad som händer, veta åtgärden och genomföra den inom ett fåtal bildrutor.

Så där. Då var det klart. Hoppas du fick ett par konkreta tips om vad som, enligt mig, är den enklaste vägen in i en annars hyfsat svårtillgänglig genre. Värt att notera är att det inte finns något rätt eller fel sätt att spela de här spelen på – trots vad alla ’git gud’-memes säger! Förhoppningsvis kommer du fått upp suget för genren mer än du redan hade, och kom ihåg, när du oundvikligen dör, då finns det bara en sak att göra: ta ett djupt andetag… och praise the sun!

Är det här ditt nästa steg?