Om man ibland tar ett par steg ifrån och verkligen försöker sammanfatta saker och ting, så tycks de bli mycket mer tydliga. Hur man är idag, kan urskönjas i hur man var och agerade förr!
Detta är mitt liv från tonåren och framåt, kondenserat ner till just de beståndsdelar som påverkat mig mest. Men framförallt vad som varit en stark mittpunkt och livlina i mitt liv. Gaming!
Allt skrivet i stödpunkter och enstaka ord…
Första speldatorn, Amigan, ståendes puttrandes på pojkrummet. En mittpunkt under mina unga dagar, men inte det enda.
Konfirmation, första kärleken, oförstående i hur man pratar med tjejer. Blyghet, lär känna min kropp. Tonår, oförstående, ensam, utanför och milt sagt märklig. Acne, kortison, förlamning i ansiktet med en hem-pc, Monster Truck Madness, Grand Theft Auto. LAN-fest, fyllefest, nyårsfirande och tjejer. Fortfarande blyg, svårt att prata, vet inte varför. Estet, teater, datorer, spel, Diablo, Baldur’s Gate, Gymnasiet i full gång.
Utvecklad acne, gömmer speglar, släcker lyset, gömmer mig själv. Teatervänner, ljus i mörkret, LAN-fester, sena nätter, Joint Operations, veckolånga spelsessioner.
Livet rusar, flyttar hemifrån, katt, liten lägenhet, dåligt jobb, Unreal Tournament, Doom 3, 9/11 på Morgon-tv, sitter förstummad vid vardagsrumsbordet, kan inte titta bort.
Jobb, svårt att sova, ensamhet, tack och lov för Rufus (katten). Vänner kommer, vänner försvinner, musik uppstår – bokstavligen. Startar band, sjunger, Deus Ex, gör små gig, vågar visa mig mer, tar för mig mer.
Experimenterar, lever, spelar spel – dag och natt, jobb på deltid, lite pengar men fri. Flera EPs släppta, öppen, spelar GTA 3, Half-Life 2, världen förändras, vänskapskrets tunnas ut.
Jobb avslutas och startas, inget sitter fast, gör utlandsresa – för första gången. Träffar tjej utomlands, åker hem, Far Cry 2, ensam, grubblar, chansar allt eller inget – för kärlek. Säljer möbler, sparar pengar, reser tillbaka, tar med laptop, spelar Diablo 2 – med henne. Reser hem. Väntar år, gifter sig, spelar spel. Plastdotter pratar inte svenska – spelar tillsammans. Ord behövs inte, Dragon Age.
Ett nytt barn, svindlande, nytt jobb, spara pengar, spelar och sjunger. Lär barnen språk, att cykla, Portal 2, skrattar, gråter, svårt att förstå, kulturkrock.
Livet rusar. Semestrar önskas, svenska språket haltar, bara en person får lön, pengar går åt – åt alla håll, knapert, men det funkar. Jobb mer krävande – 24/7 arbete, Batman Arkham City, tid flyktig, spädbarn, dagis, inskolning, jobb än mer krävande, ansvar på nationell nivå, utbrändhet visas – men håller i seglet medan det blåser.
Barn går skola, svenska språket bättre – svenska språket nu bra för henne, jobb för mig och henne, dock trubbel, kulturkrock, oförståelse, barn hamnar mittemellan, omognad, Tomb Raider, olikheter, slut på sång – band ej mer. Satsar pengar – tar körkort, lån, skuld, tack och lov fast jobb.
Hon flyttar, barn stannar hos mig, väntar i tron om att det ska lösa sig, Middle-Earth: Shadow of Mordor, jobb kaos, liv kaos, afasi skönjas, själv med barn, startar podcast.
Livet rusar. Spelintresse styr, jobb kaotiskt, jobb internationellt ansvar – hår slits, naglar bits, Cities Skylines, barn till skola med bil, ingen tid, bara podcast – kan endast göra fritidssyssla hemifrån, bor själv med barn – måste vara tillgänglig.
Hon kommer inte komma tillbaka. Skilsmässa oundviklig, barnen är okej, jag är okej, diagnostiserad, begrundade, inåtvänd, säger upp mig, chansar, leder sajt och podcast, tappar ord, livet ändå bra.
Livet rusar. Men nu stannar tiden upp – nu är vi i här i detta nu!
Reflektioner…
Mitt liv är givetvis mycket större än dessa utvalda stödpunkter och ord – inget liv är bara en sak, en händelse, en äventyr. Livet är tusen på tusen upplevelser – simulerade såväl som verkliga. Stunder som skänker tröst i ensamhet, partnerskap i kärlek, överlevnad i hårda år. Varför står då spelen ut i texten, jo, det är för att visa att spel är och kan vara en lika integral del av mitt liv som mina barn – självklart är de jätteviktiga, men spel är även det en del av mig. Att idag stå med ett helt liv av upplevelser, simulerade såväl som verkliga bakom mig innebär inte att den ena trumfar den andra känner jag. Spel har för mig gett mening och ett sammanhang i min vardag sedan jag var tonåring, och kommer med all säkerhet fortsätta betyda lika mycket in i framtiden – till och med om jag skulle dra ner mitt spelande till en kvarts spelande per år, så skulle det med all säkerhet ändå finnas i mina tankar på ett eller annat sätt! Så….ja, denna text är flummig, och möjligen onödigt självutlämnande, på ett sätt som jag inte vet hur det ska mottas.
Kanske förefaller orden tomma i ert sinne – utan mening och med en upplevd fånighet, rentav pretentiös stämpel? Eller kanske, bara kanske, så ser ni att de berättelser och upplevelser som en människa är med om, inte behöver kvantifieras med gängse normer – som att spelande är oviktigt. Ett liv kan vara som det liv jag levt – med spel integrerat i varje lilla vrå av tid. Ibland till för att fly livet, ibland till för att leva ut, ibland till för att bara vara och ibland till för att göra det man inte kan göra i verkligheten.
Livet rusar – gör det på dina villkor, och precis på det sättet du vill. Böj aldrig ryggen för normer eller attityder om vad som är normalt – utan var bara sann mot dig själv, och sann mot de omkring dig.
Livet rusar och allt vi kan göra är att hålla tempot uppe och hela tiden ta nästa steg i denna livfulla hymn som är livet…
Tack för denna gång!
