Hem RecensionerSpelrecensioner Injustice 2

Injustice 2

av Fredrik Olsson

Injustice 2 tar vid direkt efter berättelsen som etablerats i det föregående spelet Injustice: Gods Among Us. Men där föregångaren hade siktat in sig på en multi-universell konflikt mellan superhjältar; så tar istället detta spel oss enbart till ett alternativt universum. Konflikten mellan främst Superman och Batman tar ny fart fyra år efter originalspelet… och det är en rejäl berg-och-dalbana vi får följa…

Fightingspel med story

Fyra år efter Supermans nederlag, så får vi här initialt följa Batman i hans försök att ena världen. Till sin hjälp har han Black Canary, Green Arrow och Harley Quinn(?!), och med denna brokiga skara så ska han försöka övertyga Superman om att det han förespråkar är fel. Superman vars öde tog en helt annan vändning i och med det första spelet (spela det så får ni se varför) är numera en hårdhudad svart-och-vitt tänkande individ som enbart vill förgöra allt ”skadligt” i samhället. Gärna genom kallblodigt mord. Batman ser detta självfallet som något ytterst dåligt; inte bara för samhället i stort, utan även för sin forne vän Superman, och försöker därför hitta ett sätt att vända hela situationen. Det är minst sagt en ovanligt hård väg att vandra för Batman, när han måste möta Supermans kompanjoner i rena tu-mans fighter.

Intryck av storyn

Utan att gå allt för mycket in på storyn, så är det faktiskt en fyllig sådan som serveras. Du får oväntade avslöjanden, vändningar, spänning, och framförallt solid underhållning. Övergångarna mellan de olika slagsmålen sköts bra ”in-engine”, och på det stora hela måste jag säga att spelet skapar en medryckande och intressant story. Självklart kan man syna historien i sömmarna och hitta hål i berättelsen; men överlag så funkar det bra.

Fightingmekanik A-O

Om vi tittar på spelets egentligen mest essentiella beståndsdel; fightingmekaniken, så ser vi här en väldigt välbekant sådan. Upplägget är i klassisk Street Fighter stil; med kombinationer av knappar samtidigt som olika riktningar, för att få ett specifikt slag eller spark. Självklart även blockering om man backar. Men även att kombinera hela rörelser på tumspaken tillsammans med olika knappar i olika turordningar, för att åstadkomma specialslag eller speciella ”moves”. Det finns nämligen en mätare (super-meter) som du ökar allt eftersom kampen pågår, med vilken du kan utföra en specialrörelse/attack. I exempelvis Batmans fall, så kan han tillkalla sin Batwing, som kommer och tar iväg din motståndare högt upp över molnen; släpper sedan ner denne och skjuter på motståndaren hela vägen ner till marken. Man kan med lätthet säga att dessa specialattacker verkligen skapar en unik prägel på spelet, och gör dessutom att det verkligen hittar sin nisch i fightingspelsgenren.

Dessutom kan du göra ”stage transitions”, d.v.s. att du slår eller tar motståndaren till en ny plats och fortsätter slagsmålet där. Det finns även saker i omgivningen som du kan använda i handgemänget som verkligen kan få motståndaren att se stjärnor. Utöver det så finns det temporära ”buffar” eller förmågor för varje separat spelkaraktär. Det är helt enkelt en himla massa godsaker i spelets spelmekanik som verkligen gör att det blir både underhållande och spektakulärt.

Men inte nog med det, likt många andra spelgenrer, så finns här även möjligheten att uppgradera sina karaktärers ”inventory”. Ja, spelet har ett så kallat ”Gear System” där du kan uppgradera olika saker på karaktärernas dräkter eller utrustning för att göra de starkare, hållbarare eller allmänt coolare. På detta sätt så får du i matcher XP som sedan låser upp prylar, och allteftersom så kan du uppgradera diverse saker på dina gubbar och gummor. Du kan till och med ändra färguppsättningarna på karaktärerna och verkligen få mer unika upplevelser framför skärmen.

Spelinnehåll och den estetiska faktorn

På tal om gubbar och gummor, så finns här verkligen ett gediget innehåll av karaktärer. I grundspelet har du 28 karaktärer, som faktiskt känns unika och ger olika spelstilar. Självklart så passar spelstilarna deras respektive bakgrund och utseende väl. Avstånds- och närstridskaraktärer känns märkligt nog balanserade trots att man kan öka karaktärernas ”stats” i singelspelet. Batman är mer av en ”rushdown” karaktär, d.v.s. att han spelas bäst i närstrid samt att han gärna springer upp till karaktärer.  Wonder Woman däremot är mer av en ”zoning” karaktär; med sitt lasso så kan hon stå på aningen längre avstånd och slå dig, och du kan inte nå. Jokern (även om han även egentligen passar som ”rushdown” karaktär också) är även en ”keepaway” karaktär, då han kan skjuta på långt avstånd. Att dessa fightingspelsarketyper finns i spelet gör att det känns väl kompletterat och varierat. Dock bör det nämnas att min känsla för spelet är att det är betydligt mer ’arkadigt’, än säg andra mer tekniskt uppbyggda fightingspel (t.ex. BlazBlue-serien), där varje rörelse verkligen måste bemästras. Här kan du enklare nå specialrörelserna och specialattackerna och därför lättare komma in i spelet. En fördel för nybörjare, men möjligen aningen tråkigt i längden för de mer erfarna fightingspelsspelarna där ute.

Överlag så är spelets kontroller responsiva och bra för det typ av spel som utvecklarna har siktat mot. Ett over-the-top actioninriktat fightingspel med en egen kampanj som faktiskt skänker oss spelare en bra story.

Om vi sedan ser till det mer ytliga i sammanhanget; hur är ljud och bild. Ja, det går inte att säga att det är fult, inte ens för Xbox One som jag spelar på. Det är väl optimerat, även om jag önskat högre frame rate, då jag (som amatör i genren) ändå tycker att saker och ting ibland inte hänger med riktigt. Men som jag sa, så är spelet så pass arkadmässigt att dessa små blemmor ändå snabbt försvinner; spelet övertygar dig i längden att hastigheten ändå stämmer överens.

Ljudmässigt så är det riktigt bombastiskt; och ingjuter verkligen serietidningskänslan med råge. Inte nog med att du exempelvis har självaste Kevin Conroy återigen som Batman, så har du ett gäng olika karaktärer vars röster är riktigt bra återskapade i spelet.

Mina slutliga tankar

Mycket riktigt skänker Injustice 2 även multiplayer, bra story kampanjen, enorm anpassningsbarhet i karaktärerna och överlag bra spelmekanik och kontrollschema. Däremot så går det inte att förneka att efter ett antal matcher online och i kampanjen så blir det ändå likvärdigt efter hand. För trots de unika specialattacker som finns, och möjligheten att utrusta karaktärer med alla möjliga prylar, så tappar man snabbt intresset efter det att storyn är avklarad. Det är egentligen inte spelets fel. Det är ett spelmekaniskt enkelt spel, som är mer anpassat för nybörjare än veteraner. Men i.o.m. detta så tappar den lätt nybörjarna då spelet lätt kan bli tråkigt efter kampanj och X antal onlinematcher, och för veteraner så går det till den punkt att det ibland kan vara slumpen som gör att någon vinner, då specialattacker och liknande har en stor påverkan på spelet. Ibland faktiskt mer än när någon faktiskt bara är skicklig; vilket kan bli lätt irriterande. Överlag dock så ger spelet det vi förväntat oss; ett underhållande tidsfördriv i DC universumet.


Specifikation

Denna recension baseras på Xbox One versionen.
Prisbild ca 500 kr. 
Recensionskod tillhandahållen av MI5 Communications/Warner Bros Interactive.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar