Degrees Of Separation

Degrees Of Separation är ett pussel-plattformsspel där du kan köra ihop med en kompis eller helt själv. Spelet ger en frihet över hur och när man tar sig an pusslen för att ta sig vidare i spelet, men hur kul är det att köra det i längden och kommer det ge mersmak?

Ember lever i en värld av ljus och värme, Rime kommer från en värld av kyla och mörker. Båda två är skapade ur samma värld bara från två olika sidor av den; tillsammans så ska de överkomma de svårigheter och pussel som de träffar på. Under spelets gång så får du berättat om vad som har hänt och hur världen kom till att vara som den är, samt information kring de olika ställen som du hittar medan du tar dig framåt i spelet.

De två karaktärerna vi spelar är båda på skärmen samtidigt, men deras olika element som de har kraft över representeras visuellt genom att skärmen är uppdelad i två tydliga halvor, där Embers sida alltid är som på en sommardag och Rimes är lika kall som en midvinternatt. Dessa båda aspekter används riktigt bra för att göra intressanta pussel för oss att lösa, och gör att vi konstant rör oss framåt i spelet. T.ex. så kan spelare komma till ett vattendrag där Ember kan hoppa ner i vattnet och på det sättet ta sig förbi, medan Rime istället kan gå på isen som ligger på vattnet i hans värld och på så sätt ta sig vidare. Tillsammans så kan de lösa pussel där man måste utnyttja bådas förmågor, om det så är att klättra över is eller skapa en snöboll och smälta ner den så att den lagom passar i ett hål. Båda sidorna behövs om man ska ha en möjlighet att ta sig vidare och man får klura lite ibland på hur man ska ta sig an en uppgift.

I början så är pusslen ganska lätta att lösa, men allteftersom du tar dig längre in i spelet så blir de allt klurigare. Man kan dock hoppa över pussel och röra sig vidare, men det går alltid att komma tillbaka och ta sig an dom igen senare om man så vill. På vissa av banorna så kommer man att få olika specialförmågor som gör att man kan lösa pusslen på banan på ett annat sätt. Ett av de första exemplen på detta är att den linje som håller våra karaktärer ifrån varandra kan bli en bro som de kan stå på och kan på så sätt nå nya plattformar som de inte kunde innan. Eller så kan man låta en av karaktärerna komma högre upp på ett objekt, för att sedan göra så att bron riktas åt ett annat håll, och på så sätt kunna komma åt nya plattformar högre upp.

Spelet låter oss ta oss in på nya kartor, men för att få tillgång till dessa kartor så måste man hitta halsdukar som finns utspridda över världen, med vilka du låser upp nya platser. De olika kartorna har ett visst antal halsdukar som man behöver ha hittat för att kunna låsa upp, så har man en eller två för lite så är det tur att man kan ta sig tillbaka till de områden man skippat – för att hitta en halsduk eller två till. Det finns även ”fast-travel” punkter man kan använda så man slipper springa hela vägen tillbaka till ett pussel man skippade.

Men hur är kontrollen i spelet hör jag dig fråga, jo den är väldigt enkel och lätt att ta sig an. Om du spelar ihop med en kompis så styr ni varsin karaktär. Spelar man själv så tar man kontroll över en av karaktärerna i taget, men kan med ett knapptryck (L1) byta över till den andra. Man kan ”kalla” (R1) på den som man ej styr så att den följer med en automatiskt. Annars så är det bara ett knapptryck för att hoppa (X) och att använda saker (O), så ett väldigt simplistiskt men väl genomtänkt kontrollschema.

Grafiskt sett så ser spelet ut som det skulle vara handmålat, lite taget ur en sagobok där berättaren målar upp bilder på vad som händer Ember och Rime. Det är också här som jag tycker att spelet sticker ut på ett väldigt positiv sätt; det är en fröjd att se på spelet och hur uppleva hur bakgrunden ändrar sig beroende på vem av karaktärerna man rör sig med över skärmen. Du har inga HUD element som finns på skärmen, så du kan avnjuta det grafiska utan en massa onödigt på skärmen. Men med det sagt så hade jag gärna sett att det hade funnits en minikarta i ena hörnet, eller en karta överhuvudtaget då det ibland kan vara svårt att komma ihåg vart man har varit och om man hade plockat upp alla halsdukar längs vägen.

Om vi ser förbi det visuella och fokuserar oss lite på ljud och musik, så levererar spelet en underbar upplevelse som tillsammans med det visuella gör att helheten blir suverän. Musiken i spelet är väldigt stämningsfull och får en att känna sig lite avslappnad medan man lyssnar på den. Det är inte alltid musik utan ibland så får man lyssna på det ambienta bakgrundsljudet, vilket också är riktigt bra enligt min mening; vinden som susar, vattnet som porlar och fåglar som kvittrar (riktigt mysigt).

Degrees Of Separation är ett riktigt fint och stämningsfullt spel som kan ge dig och en kompis många tuffa nötter att knäcka när det kommer till pusslen som finns i spelet. Men med ett vackert handmålat landskap att vandra runt i och med den stämningsfulla musiken så kan det inte gå helt fel. När jag startade upp för att spela första gången så vann det inte över mig direkt, men efter en stund med spelet så kunde jag uppskatta spelet för vad det gjorde och var – visst var några saker kanske inte var perfekta (ingen karta och ibland frustrerande pussel) men man kan inte få allt här i världen.