Crest – an indirect god sim

Tre teskedar Black & White, en näve Populous och en hink kreativitet så får du något som liknar Crest. Ett gudaspel, (men ändå inte) där du får världens innevånare att tillbedja dig och religionen kring dig. Men de kan lika gärna sätta näsan i luften och bara gå, medan de muttrar för sig själva ”-Meh, jag vill inte följa dig, du är dum!”. Milt sagt, ett annorlunda spel…

Ur en hydda framträder de första människorna och nästan omgående så ställer de sig och dansar en dans för att behaga gudarna. Skörden av bär får de mätta, bortmotandet av andra djur får de att känna sig säkra och budorden får de att känna sig speciella och utvalda. Men när ett budord om att döda alla antiloper dyker upp, blir de misstänksamma, och när sedan ytterligare ett budord om att döda alla flodhästar dyker upp, ja då vänder de religionen i ryggen. Varför….jo de gillar flodhästar….(duh).

MEN VAD ÄR DETTA?

Crest är lika mycket experiment som gudaspel egentligen. Du inte så mycket styr dina stamföljare, mer som att du föreslår saker åt de. Allt i form av commandments i.e. budord. På det sättet så ger du hela tiden förslag på vad som bör göras snarare, så du slipper komma ner från himlen och daska de över ansiktet skrikandes ”- Gör som jag säger din insekt!” (även om det hade varit roligt ha ha). Ja, för ibland vill du göra det nämligen. De har en sån där irriterande sak som heter fri vilja, i alla fall en spelmekanisk sådan.

Spelet som har en väldigt unik polygonuppbyggnad, så pass annorlunda och distinkt att du snabbt kommer tycka om den ger dig väldigt många val när det kommer till dessa budord. Du kombinerar platser/personer med verb, vilket skapar budorden i sig, som t.ex. alla personer som bor på savannen ska plantera bär i djungeln. Eller alla personer som bor nära vatten ska fiska. Allt eftersom man spelar, så låser man upp nya ”ingredienser” så att säga, nya typer av platser och ändamål, som du sedan kan skapa ett budord kring. Men var försiktig, om du gör för många så kan det skapa en obalans i naturen eller samhället, och vips så vänder byborna dig i ryggen. Spelet vill hela tiden att du ska balansera ut budorden mot varandra, då du i verben exempelvis kan välja mellan ”gör eller gör inte”, alltså ett ja och nej på vad de kan och inte kan göra. Så på det sättet har du verktygen till att skapa balans. Men det är inte alltid så lätt.

Då man inte vet alla gånger att dina budord följs så behöver man först testa de och se de göras, vilket innebär att tid kan passera såpass att du faktiskt tappar fästet som gud. Gör du det istället för snabbt, så tar snabbt resurser slut och dina följare rakt av hytter sina nävar mot skyn.

Spelet är alltså inte bara gudaspel som det är levlande av ens by, migrera byborna för att skapa fler byar, se över resurser och allt samtidigt som du måste se över balansen i det hela. Det kan bli överväldigande helt enkelt.

STORY…SCHMORY!

Det finns dessutom ingen direkt story, inte ens i scenarioväg, så du får skapa din egen berättelse, och i många spel går det alldeles utmärkt, men här så tappar det sin lyster snabbt. Då mikromanagerandet tillsammans med nyckfulla stambor ibland inte går hand i hand, så hinner du aldrig känna de där episka dragen som finns i andra gudaspel. Se bara på Black & White som hade en fenomenal berättarteknik, och jämför med detta, så står det sig extremt platt.

På ett sätt är det intressant med budorden, då stamfolket i mångt och mycket tolkar de på sitt eget vis, där många är rentav korkade, vilket förvisso är mer likt verkligheten, vilket skapar många problem. Själva systemet i spelet känns välutvecklat i sig, men på det stora hela så känns allt väldigt indie, fast på ett dåligt sätt.

Otydlig spelmekanik, överväldigande menyer och ett spel där gubbarna som ska följa dig i ena stunden dyrkar dig till att hata dig gör det till ett spel som snabbt hamnar i marginalerna. Det är uppenbart att hela konceptet – allt från den udda men sköna estetiken, gudaspel fast på följarnas villkor, hela budordssystemet – ja, allt är originellt och har potential. Men de skulle ha satt ännu mer tid på utveckling, innan ett skarpt släpp (det var dessutom länge under Early access).