11-11 Memories Retold

En fotograf från Kanada lämnar säkerheten av sin hemstad i hopp om att kvinnan han är kär i skall få upp ögonen för honom och beundra honom precis som de andra soldaterna. Samtidigt i Tyskland lämnar en man fabriken och ger sig ut mot västfronten letandes efter sin son vars bataljon rapporterats som saknade sedan en tid tillbaka. Detta är berättelserna vi får följa i 11-11 Memories Retold, så följ med mig så tar vi reda på om detta är något att ha!

Spelupplägget i korthet

Under spelet gång följer vi den kanadensiska fotografen Harry och den tyska fabriksarbetaren Kurt. Harry blir indragen i kriget när en major vid namn Barret kommer till fotobutiken han jobbar hos och letar efter en ny fotograf för att skildra kriget i Europa. Kurt ger sig in i kriget då han hört på radio att de infanteriregemente hans son tillhör har rapporterats som saknade i strid.

Spelet använder sig av en tredjepersonsvy som varierar mellan fasta kameravinklar och fri kamerastyrning. Under spelet gång får du ta dig an ett antal pussel som kan variera allt från att styra ett skepp genom ett minfält eller laga radioapparater. Båda karaktärerna får även möjlighet att skriva brev hem, där du som spelare får bestämma tonen och sanningshalten i breven.

Spelet har även en väldigt annorlunda estetik där miljöer och karaktärer ser ut som om de vore målade med pensel och olja. Detta tillsammans med den mer klassiska musiken resulterar en väldigt unik och utomjordisk presentation. Slutligen vill jag också nämna att det är Elijah Wood och Sebastian Koch som gör rösterna till Harry och Kurt.

Personliga tankar och synpunkter

Spelet är relativt kort. Det tog mig ca fyra och en halv timme att spela igenom hela spelet. Pusslen är inte speciellt utmanande vilket å ena sidan gör att man inte riktigt känner sig utmanad, men å andra sidan gör det att berättelsen flyter på i ett bra tempo utan att tappa fart. På tal om berättelsen så vill jag inte gå in på några detaljer, men spelets klimax lämnade ett riktigt bra känslomässigt intryck på mig när vissa saker som hänt förklarades, och i ett sånt här spel där berättelsen står i fokus är det riktigt kul att se när det lyckats på just den punkten.

Estetiken är något av ett dubbeleggat svärd. Jag kan uppskatta bilden den målar upp av ett krigssargat Europa, som helt ärligt är väldigt vacker. Men i gameplay sammanhang kan det bli aningen svårt att urskilja objekt gentemot bakgrunden då själva detaljrikedomen är låg.

Den sista punkten jag vill beröra är röstskådespeleriet. Elijah Wood och Sebastian Koch passar sina roller väldigt bra, dock undrar jag varför Kurts inre monolog är på engelska, då han pratar tyska och inte förstår engelska i övriga sammanhang. Om man nu har bestämt sig för att blanda språk och använda undertexter för att översätta mellan språken, varför inte hålla sig konsekvent hela vägen?