Star Crafter

När människan såg upp mot himlen och såg alla stjärnor väcktes en äventyrslust. En längtan att utforska vad som finns bortom vår egen lilla värld. Jo, visst hade NASA skickat folk till månen och Hubbleteleskopet och yada yada yada. Men vi vanliga människor som inte känner Elon Musk kommer aldrig komma i närheten av att utforska the final frontier. När No Man’s Sky släpptes 2016 besannades många av våra drömmar. 

Det fanns oändligt att göra i No Man’s Sky.  Planeter, djur, varelser och språk. Allting fanns där, och vi dök rakt ner i det – eller ja, några år senare, när det kraschade rymdskeppet till slut hade lagats. Det enda som kändes lite svårt med det spelet var att det var så oerhört komplicerat. Stora teknologiska träd och uppgraderingar, ihop med att lära sig nya språk och skapa allianser blev, trots ett fantastiskt spel, lite för mycket för mig. Men så… i horisonten… Star Crafter!

Från utvecklaren Tbjbu2, i samarbete med utgivaren PlayWay, kommer ett litet spel som kommer att hålla dig sysselsatt i flera timmar. Premissen är oerhört enkel. Det finns ingen egentlig berättelse – du befinner dig helt enkelt på en planet med ett enda mål: att ta dig därifrån. Till din hjälp har du ett vapen som samlar in mat och material. Med hjälp av materialet kan du bygga olika stationer, allt från smältugnar till maskiner som tillverkar olika saker. Samlar du in kopparmalm, kan du smälta den till koppargöt. Dessa i sin tur använder du för att bygga nästa nivå av maskin. Målet är att samla ihop tillräckligt mycket energi från solen, så kallad Dysonenergi, som är avgörande för att bygga raketen som till slut lyfter från planetens yta. Efter en kort färd exploderar raketen och vips – du befinner dig på nästa planet.

Dysonsfär: En teoretisk megastruktur som omringar en stjärna för att fånga upp dess energi.

Varje planet har olika resurser och varje planet måste också skicka upp en månskapare – en raket, likt den du använder för att skapa planeter, men för att skapa månar. Varje måne har också olika resurser och det krävs en del resande fram och tillbaka mellan planeterna för att få ihop allt man behöver. En måne har is som du behöver för att göra vattenhinkar, en planet har olja som du behöver för att skapa mer avancerade strukturer. Upptill allt samlande av material, behöver du också samla mat för att överleva. Första planeten har jordgubbar – en oväntat charmig detalj som gör att du inte glömmer bort att äta. På planet nummer två har du morötter. Men för att äta dem måste du först plantera dem i en odlingslåda. Tredje planeten har vete, men förutom odlingslådan måste du ha ett bevattningssystem. Ja, ni förstår – varje planet ökar svårighetsgraden lite. Du låser upp ett bättre vapen att samla material med, skor som gör dig snabbare, större ryggsäck och så vidare.

En annan sak som du behöver ha koll på är din energiförbrukning. Olika maskiner kräver olika mycket energi och har du inte tillräckligt, kommer du inte att kunna bygga. En sak som är tydlig är att det spelar ingen roll var på planeten du har dina energikällor. Så länge du har tillräckligt så kommer du att kunna bygga, det spelar ingen roll om ditt vindkraftverk är på andra sidan planeten. Det känns såklart smidigt, men lite ogenomtänkt – energihantering hade kunnat ge mer djup till byggmomentet. Kort förklarat tänker jag att ifall varje energikälla hade haft ett begränsat område som den ger energi, hade du varit tvungen att tänka annorlunda när du bygger upp din setup. Ett alternativ hade varit att du var tvungen att koppla ihop alla energikällor med varandra med kablar eller liknande. 

Star Crafter är ett kort spel. Det tar ungefär tolv timmar att skapa de fem planeterna, vilket i sig inte är särskilt mycket. Däremot har varje planet en hemlighet begravd under jorden. Gamla tempel som ligger under ytan innehåller skattkistor med mängder av material, men de känns mest som bonusar snarare än en del av huvudmålet. Det gäller bara att hitta dem. Det lägger inte på så vansinnigt mycket speltid, men tänk i alla fall runt 20-25 timmar om du vill gå igenom allt som finns. Om du uppskattar ett enkelt och smidigt rymdspel, är detta helt klart något du behöver titta på. 

Musiken är okej. Det är lite elektroniskt blipp–blopp. Absolut inget spektakulärt men det lyckas ändå hålla lite spänning. Samma sak gäller ljudeffekterna. Det är standard ”lasergevär” och ”woosh” när det samlas in material. Grafiken följer samma mönster. Det är fint men inte överväldigande. Många små buggar gör att jag ser igenom texturer och planetexplosionerna är snarare en enkel GIF-animation än en faktisk effekt. Styrningen däremot är jättebra. Spelet har inte stöd för kontroll, men jag tycker inte att det spelar någon roll. Mus och tangentbord fungerar alldeles utmärkt och utvecklaren har fokuserat på tangenterna runtomkring WASD, du är alltid i närheten med dina fingrar när du ska göra något. Rymdskeppet styr du med musen och det fungerar riktigt bra. Däremot saknar jag att kunna landa på de olika planeterna. Så fort jag är i närheten av ytan, hoppar jag helt enkelt ut ur skeppet. Skeppet har heller inte någon annan funktion än just bara resande. Du kan inte samla material eller liknande. Det är helt enkelt bara en enkel transport. 

En av de stora sakerna jag saknar är att varje planet är tom. Ja, det finns stenar och grus och järnmalm och sulfur… men inget djurliv alls. Nu är planeterna inte så oerhört stora förvisso. Det tar väl bara tre minuter att gå från din raket tills du kommer tillbaka till den, men ändå. Det hade livat upp upplevelsen om planeterna känts mer levande – kanske med växtlighet eller enklare varelser. 

Det är ändå med en skön känsla av förverkligande som jag tar mig från planet till planet. Det går framåt i en lagom takt, maten är där och gör sig påmind men det är inget som tar över spelmekaniken alls. För att vara ett spel som är gjort av en enda person, är jag imponerad. Är det felfritt? Verkligen inte. Det finns buggar lite överallt, men det är inget som stör och blir nästan således en del av charmen. Belöningskänslan saknas dock i spelet. För mig hade det behövts lite fler wow-moment för att få mig riktigt exhalterad.  Jag stod i valet och kvalet att sätta ett bra köp på detta, men buggarna är för många och det känns lite för oslipat på sina ställen. Men jag tänker att med ett par uppdateringar kommer det nog att bli mycket bättre.  

I slutänden är Star Crafter ett underhållande spel. Letar du efter ett spel som du kan försvinna i utan att bli superförvirrad av menyer och liknande, är det ett perfekt spel. Det kanske inte riktigt tar mig hela vägen till ett nytt solsystem, men det finns många stjärnor där ute att landa i.

Testdator: AMD Ryzen 5 5600, 16GB DDR4, GeForce GTX 1070