Vampire Survivors startade verkligen en ny trend på indiescenen med sin enkla grafik och simpla gameplay. Av någon anledning tilltalades miljoner spelare världen över. Den trenden har inspirerat många att tillverka spel efter liknande koncept. Det hela kan jämföras med när PUBG exploderade med sitt Battle Royale-läge och spel som Fortnite och Apex föddes. Spelutveckling handlar nästan alltid om att stå på axlarna av giganter.
Skull Horde är absolut inget undantag och utvecklar Vampires-formeln ytterligare. Här spelar du en jättearg dödskalle som vill ha hämnd på sin egen kropp som fick liv och begravde sitt eget huvud… Storyn är sällan dessa typer av spels starka sida. Hur som helst, den största skillnaden här är att du bygger upp en armé som krigar åt dig istället för att du ska göra grovjobbet. Du kan likna spelet vid en dungeon crawler som använder sig av slumpade banor, uppgifter och fiender.
Vampire Survivors är en sorts auto battler. Du väljer en hjälte som sedan går omkring på en stor yta där fiender konstant spawnar och blir svårare. Genom att plocka upp experience-orbs går du upp i nivå och får välja olika alternativ för att förbättra din hjälte genom spelets gång. Auto battler reffererar till att din hjälte utför alla attacker själv medan du som spelare bara går omkring och väljer vilka uppgraderingar du vill ha.
Upplägget är ganska simpelt men kan verka lite komplicerat till en början. Du startar med en liten svag armé som du leder omkring i en labyrint och letar upp fiender att spöa. Du skjuter automatiskt en grön eldboll samtidigt som din armé slåss. Du har också en aktiv attack som går att använda ungefär en gång per minut. En sorts area-of-effect förmåga där du måste komma nära fienderna för att göra skada, något som är livsfarligt. Spelaren är nämligen väldigt sårbar till en början, ett par slag och du faller till marken. Här har vi också något som Skull Horde gör annorlunda mot sina konkurrenter. Du har tre liv på dig att klara en runda, vilket är sex banor och en boss. Det tog mig ungefär tre rundor att klara första bossen.
Spöa alla fiender och få ett legentariskt föremål, ja tack!
Mellan varje bana kan du spendera dina ducater, spelets ena valuta – för att köpa nya enheter. Det finns alla möjliga typer av enheter som pilbågsskyttar, stenkastare eller svärds- och sköldbärare för att nämna några. Alla med olika för- och nackdelar. När du fått ihop till tre likadana enheter smälter dessa samman till en förbättrad variant. Alltså blir målet snabbt att köpa på sig till exempel tre pilbågsskyttar för att få en bättre. Det finns uppåt fyra nivåer per enhetstyp och de ändrar utseende och storlek. Det blir också roligt att se sin brokiga skara av krigare du samlat på dig. Här finns också en del strategi inblandat. Du får snabbt tipset att ha flera olika typer av enheter för att övervinna dina fiender. Samt att en viss sorts blandning av enheter ger dig något som kallas Oath, helt enkelt en övergripande fördel. Till exempel gör alla i ditt gäng 25% mer skada. Låter det krångligt? Din första timme är det men du lär dig snabbt.
Ytterligare en viktig del i din taktik är att när dina enheter möter sitt öde sätts en respawntimer igång. När tiden rinner ut får du tillbaka din enhet. Detta kan bli kritiskt under en bossfight till exempel. Nämnvärt i sammanhanget är att det finns en del föremål att plocka upp som drar ned längden på dina enheters respawntimer. Lyckas du hitta många av dessa föremål kan du i princip bli ostoppbar. Nu kanske du tänker att du bara kan stå och hänga tills dina enheter spawnar igen? Fel. Var trettionde sekund vänds ett timglas på skärmen och höjer spelets svårighetsgrad ett hack vilket tvingar dig till aktivt spelande. Genialt drag!
Jakten på vår egen kropp fortsätter
Varje bana är som sagt slumpad vilket betyder att inget är sig likt varje gång du spelar en ny runda utom utseendet på miljön. Butiker och fiender dyker upp på olika ställen varje gång, vilket tar oss vidare till just butiken som dyker upp då och då. Här får du tre alternativ på föremål du kan köpa för spelets andra valuta, corpuscle. Likt ducater tappas corpuscle av fiender och objekt i miljön som du slår sönder och kan endast användas i butiken du hittar i banan. Exempel på föremål som kan köpas är förbättrad rustning, högre procentuell kritisk träffchans eller mer hälsa. Dessa föremål gäller oftast din trupp, annars står det specifikt att de gäller spelaren.
Min taktik har hela tiden varit att satsa nästan allt på min trupp då de står på frontlinjen och jag själv ska mest hålla mig i bakgrunden. Svårare fiender har också en chans att tappa föremål som du enkelt plockar upp genom att gå på dem. Om du inte är nöjd med vad du hittar kan du med en mindre summa corpuscle slumpa fram ett nytt föremål. Du kommer också märka att föremålen kommer i tre olika färger som i många andra spel är olika nivåer för hur pass bra de är. Inte här. Grön är alltid en förbättring inom något område. Blå är en fördel och en nackdel och lila är ovanliga föremål som oftast har en väldigt stark fördel eller förbättring.
Känslan är hyfsat minimalistisk och kontrollerna enkla. Personligen tycker jag att miljöerna är väldigt mörka och tråkiga, men gör samtidigt att jag ser tydligt de starkt röda fienderna och min egna starkt grön-blåa armé. Det är också enkelt att se när föremål dyker upp på marken som även dessa lyser starkt. Min tolkning är att utvecklarna offrat färgsprakande miljöer för en tydlighet för spelaren att se vad som händer på skärmen. Likt många andra i Vampires survivors-genren kan det bli extremt rörigt med alla fiender och effekter från attacker på skärmen.
Något jag uppskattar på ålderns höst är det hjärndöda med spel som dessa men att samtidigt göra framsteg på ett metaplan. När varje runda är slut får du erfarenhetspoäng som omvandlas till några enstaka poäng du kan sätta ut i ett skilltree. Här kan du förbättra dina egna, samt din trupps värden i hälsa och skydd med mera. Det gör i sin tur att du klarar dig längre nästa runda. Allt detta är smidigt och enkelt sammanflätat till en riktigt bra och beroendeframkallande upplevelse.
Det kan bli en aning rörigt ibland.
Spelet har en väldigt tydlig visuell stil som funkar väldigt bra. Det mesta ligger i en grå-blå skala där allt är mörkt och dystert där starkare färger används strategiskt för att peta på spelarens uppmärksamhet där det krävs. 8BitSkull använder en hel del chromatic aberration i menyer och effekter vilket jag personligen tycker är supercoolt och passar väl med pixelgrafik. Allt ackompanjeras med tuff metalmusik. Ljudeffekterna i övrigt är lågmälda och gör inte mycket för dopaminruset, men de gör ändå sitt jobb. Igen vill jag tolka detta som ett sätt att undanröja plotter när för mycket saker händer på samma gång.
Detta är effekten av att dela upp kanalerna grön, blå och röd för att få en old-school flimrande tv effekt. Om du gick riktigt nära en gammal tjock-tv kunde du se de pytte-små kvadraterna på skärmen som bilden byggdes upp av. Nya spel använder detta som en cool effekt.
Många andra spel i genren kan bli på tok för kladdiga. Med det menar jag att värden kan sticka iväg till omöjliga nivåer där spelaren kan stå mitt i en svärm av fiender utan att tappa hälsa. Här har vi istället en väldigt balanserad upplevelse. Du och din armé kan givetvis bli otroligt starka, men du måste alltid vara på tårna. Efter att du klarat din första runda och spöat dess boss kan du framöver välja förbannelser och riter för varje ny runda. Förbannelser handlar om ibland tunga nackdelar du måste tampas med, som när till exempel vissa fiender dör och då spawnar nya fiender. Eller att vissa element fienderna drabbas av t.ex. eld eller is och blir svårare att ha ihjäl.
Riterna handlar om fördelar som att din armé får taggar. Det betyder helt enkelt att om de går in i fiender tar de automatisk skada, eller att du får ett antal fria byten när du plockar upp ett föremål. En förbannelse ger dig möjlighet att välja en rit, två förbannelser ger två riter och så vidare. Det gäller att välja smart och jag uppskattar draget då jag blir så pass mycket starkare genom mitt skilltree att nya motgångar blir perfekt för att få balans.
Det finns fem ”hjältar” att spela där fyra av dessa är låsta till en början. För att låsa upp dessa måste du klara en viss typ av uppgift per ”hjälte”. Ett exempel kräver att du når hundra procent armor-multiplier under en runda. Efter fem timmar har jag inte lyckats, men jag har samtidigt satsat mer på att klara av bossar istället för att låsa upp ”hjältar”. Samtidigt älskar jag att ha möjligheten eftersom det förlänger spelets livslängd och kan ändra sättet du spelar på för att slippa fastna i samma mönster.
Skull Horde är ett klockrent spel för alla Vampire survivors-älskare där ute. Spelet rullar på fantastiskt bra genom menyer, fighter och rent visuellt. Jag kan sakna att inte kunna se mina övergripande värden för min runda; som hur mycket skada jag gör eller hur mycket skydd jag har. Samtidigt känner du direkt om något skaver och kräver förbättring. Det går utmärkt att spela både med kontroll och tangentbord och jag har inte sett skymten av buggar. Ett riktigt toppenspel!
Testdator: AMD Ryzen 9 7950X, 64GB DDR5, Geforce RTX 4090
