När din lillebror hamnar i klorna på maffiatyper, finns det bara en sak som storasyster att göra. Frågan är bara vad han har gjort för att hamna där och hur insyltad är han egentligen?
Relooted är en sidscrollande parkoursimulator där du tar rollen som Nomali. Efter att ha varit iväg i Tanzania kommer du hem till Johannesburg, Sydafrika, för att din bror Trevor har hamnat i något slags trubbel. Efter lite utforskande visar det sig att det ligger något annat bakom och tillsammans med din farmor (!) som är en av Johannesburgs ledande professorer, börjar en ny sorts resa ta fart.
Det visar sig att många museer ersätter de afrikanska artefakter som är på utställning, med modernare saker. Artefakterna packas ihop och försvinner spårlöst. Efter lite grävande märker ni att privata samlare gör egna utställningar, dit bara de allra rikaste har tillträde. Det är upp till Nomali, Trevor och Professor Grace att se till att dessa gamla, ovärderliga konstverk hamnar i rätta händer igen, och lämnas tillbaka till ursprungsbefolkningen.
Varje bana i Relooted börjar med en slags VR-simulator, där du får gå igenom nya finesser du kan behöva på ert nästa uppdrag. Din bror är till exempel riktigt bra på att ta sig igenom låsta dörrar och värdeskåp med hjälp av sin augmenterade robotarm. Inne i banorna väljer du helt enkelt var han ska stå och sen säger du åt honom vad du vill att han ska göra. Det är endast ett par enkla knapptryckningar och inget som kräver något petande i olika menyer. Peka, klicka och Trevor gör vad Trevor gör bäst. Efter detta är det dags för själva uppdraget och efter en genomgång skickar ni först in en liten drönare som kan skanna rum och ge dig en ordentlig överblick över banan. Här kan du planera vart du ska och i vilken ordning du ska röra dig mellan våningarna.
Banorna är designade som små pussel. Du måste till exempel hitta ett bord att ställa för en dörr, eftersom när larmet går stängs alla dörrar. De små robotar som agerar vakter måste du antingen övertala att du har behörighet att vara där, eller lura bort dem. Vissa ställen går inte att ta sig till bara genom att hoppa, vilket gör att du måste ta sats och verkligen visa upp dina parkour-skills för att få extra fart för att klara av hoppet. Dessa pussel är i princip samma på varje bana, men kan vara designade att två eller fler saker måste lösas innan du kommer åt den åtråvärda skatten. När du väl sen plockat upp det du kom för går larmet igång och du måste snabbt ta dig till utgången. Detta går på tid och om du inte klarar det behöver du börja om från strax innan larmet går. Det gör att du inte kan misslyckas, utan bara bli bättre.
Eftersom det är ett parkourspel måste jag prata lite om det också. Det är roligt att springa och få upp farten. Nomali tar sig lätt och automatiskt över hinder som för enkelhetens skull lyser upp med en gul markering. Ibland behöver du få en extra fartboost och då måste du vara med och trycka på knappar i tid. Rörelserna flyter på men på grund av att allt är i princip mekaniskt och görs åt dig, vill jag hävda att parkour är nog lite att ta i. Kul är det oavsett!
All börjar med ett möte.
Längre in i spelet får du möjlighet att rekrytera fler personer som kan hjälpa till, alla med olika förmågor. Trevor kan ta sig in i låsta saker, Ndede kan hjälpa dig att nå omöjligt höga platser och Luso (som kanske eller kanske inte är Trevors kärleksintresse) är starkare än någon annan och kan kasta saker, även dig, långt bort. Alla tillför spelet något nytt och hjälper till på alla banor. Det finns fler karaktärer, men för att låta dig som läser vara lite nyfiken är det lite roligare att få reda på detta själv.
Det afrikanska arvet är närvarande överallt. Musiken i spelet och dess trummor tar tag i mig och väver in mig i spelet. Färgkontrasterna gör mig påmind om Afrikas alla länder och deras färgglada flaggor. Mest intryck gör dock karaktärerna. Det är välspelat röstskådespel och oerhört bra manus som låter historien veckla ut sig naturligt. Trots att Relooted är ett väldigt linjärt spel, känns det som att jag utforskar vad jag vill i en sandlåda. Detta är dock inte fallet utan spelet är att du tar dig från ingång till utgång genom åtta banor.
Spelet är ungefär fem till sex timmar långt och även om det inte bjuder på någon direkt variation varken rent designmässigt på banorna eller vad du ska göra, håller det ändå upp mitt intresse på grund av karaktärerna och framförallt berättelsen. Jag är nyfiken av mig. Det ligger i min natur att säga “Åh! Vad är det där” och sen gå dit och kolla, oavsett vad jag hade för mig innan. Det gäller både i tv-spelsvärlden och – tyvärr – i det riktiga livet. Detta är en av anledningarna till att det tar mig fyra timmar att städa min tvåa samt en av anledningarna till att Elden Ring tog 240 timmar att spela igenom första gången.
Varför är detta relevant, kanske du undrar nu. Jag blev nyfiken på spelet och att storyn kändes så oerhört ärlig och levande. Ett par googlingar senare inser jag att allting i spelet baseras på verklig afrikansk kultur. Alla artefakter i spelet finns på riktigt och spelet tar upp en oerhört viktig del av vår världshistoria som det inte pratas nog om. Kolonialism och förminskande av ursprungsbefolkning, oavsett världsdel.
Parkour.
Allt för länge har det försvunnit afrikansk konst som ställs antingen in i förråd, eller hålls gisslan av rika personer. Till exempel Luzira-huvuden och Benin-statyer. Detta är något som spelet belyser på ett utmärkt sätt genom att varje ny nivå är som en liten historielektion. Du får veta om olika kulturskatter och dess ursprung, kungar och afrikansk historia. Tillsammans med musiken är detta en upplevelse som jag inte bara kommer att komma ihåg i resten av livet, utan verkligen tar på allvar. Och jag kan inte annat än att beundra Nyamakop som gör ett sånt här spel.
Inte enbart på grund av att de är modiga utan även på grund av att denna typen av innehåll är underrepresenterat i dagens spelindustri.
Testdator: AMD Ryzen 5 5600, 16GB DDR4, AMD Radeon RX 6600 XT
