Razer Blackwidow Chroma V2

Klockan är mycket och frun ligger i rummet intill sovandes. Eller tja, hon försöker sova i alla fall. Jag befinner mig vid datorn och har tänkt spela vidare på Doom. Dock vet jag att min fru är lättväckt som tusan och att tangentbordet kommer väcka den best (som hon lätt blir när hon inte får sömn) som sover, om jag inte är extra tyst. Men trots detta, så sitter jag med ett av de mest gaminginriktade tangentborden på marknaden. Men frågan är egentligen; hur lyckas jag i mitt spelande och är detta tangentbord bra (oavsett om man har en lättväckt fru eller inte)?

Känsla & Design

Självklart får man vara ytlig och säga att designen och estetiken hos ett tangentbord spelar roll. Vi har ändå en tillbehörsmarknad som växt enormt mycket de senaste tio åren, framförallt på ett utseendemässigt sätt. Idag ska tangentborden tilltala användarna på ett plan som långt överskrider funktioner och brytarkvalitet. På detta plan har Razer sannerligen lyckats.

Deras svagt sluttande svarta tangentbord är initialt sett som ett ganska ordinärt sådant. Med en rektangulär form och högprofilerade tangenter som känns bekant, och med en RGB belysning och brytartyp som verkligen känns ”spot-on”, så gör de många rätt. Tangentbordet känns robust byggt och med det magnetiskt anslutbara handledsstödet så får det en smakfull karaktär, som inte lär peta ut någon användares ögon, oavsett smak. Det är både traditionellt som nydanande även om jag gärna sett att det inte varit fullt så lutande från start. Hellre att man med klaffar själv kunde valt om man ville ha det såhär lutande som det ändå är från start. En detalj i det stora hela dock…

Precis som med Razers övriga Blackwidow serie, så ger de användarna valet att välja tangentbord utifrån brytartyp (och därigenom hur pass tysta de ska vara, till min frus belåtenhet) då tangentbordet kommer i tre utföranden. Razer Green brytare (mer klickig och taktil), Razer Orange brytare (Taktil och tyst) och slutligen som det recensionsexemplar vi fick till oss, Razer Yellow brytare (linjära och tysta), som än en gång är bra för betydligt mer tystlåtna spelsessioner för de som önskar det. Skillnaden mellan dessa tre är förvånansvärt stor; Green påminner om Ornata Chroma, med en klickig brytare som uppenbarligen har en brytpunkt på några millimeter. D.v.s. som ett litet motstånd innan tangenten går hela vägen ner. Detsamma kan ses på Razer Orange fast med skillnaden att den är tyst. Och slutligen har vi (som i det tangentbord vi fick till oss) Razer Yellow, som följsamt går ner utan uppehåll på ett tyst och smidigt sätt.

Dessa tre olika utföranden är egentligen en av tangentbordsseriens största fördelar, då du som spelare verkligen kan hitta ett utförande (utan att tumma på utseende och funktionalitet) med en brytartyp som passar just dig. I övrigt så är dess tangenters höga profil tillsammans med det handledsstöd i konstläder en riktigt bra kombination. Dina händer vilar riktigt bra över knapparna, och handledsstödet är mjukt samtidigt som det känns hållbart. Att sedan dessa Razer Yellow brytare är riktigt sköna, med ett bra motstånd (slaglängd) samtidigt som de är väldigt tysta (för denna typ av brytare) gör det hela till en riktigt bra erfarenhet.

Tittar vi närmre på RGB belysningen, så är det tydligt att Razer gått på ett specifikt spår; tydlighet och klarhet. Men precis som på Tournament utgåvan så har de märkligt nog valt att enbart låta siffrorna bli genomlysta (de ovanför QWERTY-tangenterna). Specialtecken som befinner sig på sifferknapparna är ”bara” skrivna på tangenternas yta, vilket innebär att dessa inte lyses upp. Så för de som faktiskt inte har koll på vilken specialtecken som finns var, så kan fortfarande det bli ett letande. Detta trots att tangentbordet försetts med en av marknadens mest synliga RGB lösningar. Synnerligen märkligt!

Ergonomi

Som jag redan varit inne på, så har tangentbordets knappar en ganska hög profil; så är man ovan vid detta så tar det ett par timmar innan man vant sig. Men efter denna initiala period, så märker man att lättheten i brytarna tillsammans med den ändå mekaniska uppbyggnaden verkligen känns bra under användning. Men framförallt är det på grund av (i detta fall) dessa gula brytare, vars accentueringskraft är låg samtidigt som den är bekväm. Du kan med andra ord registrera knapptryckningar enkelt och effektivt med väldigt lite kraft, vilket gör det hela till en skönare upplevelse.

Interface, Användning & installation

Blackwidow Chroma V2 har försetts med inte bara den på gränsen till obligatoriska funktionsknapparna (mediaknappar, ljudvolym m.m.), utan har denna gång dedikerade makroknappar. Fem stycken till vänster om de vanliga knapparna finns tillgängliga, vilket räcker för de flesta gamers där ute.  Du kan även skapa profiler på tangentbordet, så det finns potentiellt betydligt fler mappbara knappar för de som önskar det. Men inte nog med det, det finns även hörlursuttag samt en USB port direkt på tangentbordet, så är man ute efter detta så finns även det tillgängligt.

En sak som behövs poängteras är att i nuläget så varierar prisbilden på detta tangentbord endel; utifrån vilka brytare som befinner sig i. Men prismässigt rör det sig mellan 1500-1900 beroende på brytare (gula brytare är de dyraste i nuläget), och är definitivt något som bör tänkas på innan ett köp, då det ändå är en relativt saftig summa. Men som jag personligen finner förståeligt med tanke på vad du faktiskt får för pengarna.

Slutligen kommer vi till Razers programvara, Razer Synapse. Där du kan anpassa tangenter, koppla mot specifika program, ändra RGB belysningen, skapa makros och till och med se statistik på hur mycket du skrivit på tangentbordet (en tämligen onödig funktion men ändå). Installationsmässigt var det rättframt och enkelt och kommer att funka för de flesta utan problem.