Mario Kart World

Enligt Nintendo är detta det största och fräckaste Mario Kart-spelet hittills – något som prislappen på uppåt 900 – 1 000 kronor för den fysiska utgåvan antyder. Men kan priset vara befogat, för Mario har till synes vässat mustaschen och står redo att vinna över alla cyniska nej-människor? Eller?

När Mario Kart World landar som lanseringstitel till Nintendo Switch 2 bjuder det på en spännande ny riktning för den älskade racingserien. Med en öppen värld, stöd för upp till 24 spelare online och nya spellägen visar Nintendo att de vill expandera Mario Kart-universumet – men utan att göra avkall på det välbekanta. Åtminstone för ’hardcore’-spelare av serien. Vi andra har däremot sett det mesta förut…

Det som gör Mario Kart World riktigt bra

Visst, den öppna världen är en intressant idé och ger lite nytt liv åt den annars tämligen välbekanta formeln. Att kunna köra fritt mellan banor är ett steg framåt, och det är kul att se att Nintendo vågar experimentera med strukturen. Det blir snabbt tydligt att ’Free Roam’-läget snarare är en kul bagatell än ett rejält kliv framåt. Ett par småtävlingar och dolda objekt ger lite tidsfördriv. Vilket inte är dåligt, men samtidigt en aning antiklimaktiskt.

Online-läget däremot med upp till 24 spelare är imponerande, och det nya elimineringsläget Knockout Tour lägger till lite extra spänning. Det är i 24-spelarläget som Mario Kart World skiner som bäst. Det galna kaoset som uppstår när många spelar online visar på seriens styrka. Att glida på räcken, hängglida eller åka vattenskooter är några av aspekterna som gör att bandesign såväl som fordonsdesign känns så där lekfullt som vi alla hoppats. Samtidigt är den där arkadkänslan oerhört välbekant – så pass att det i grunden känns som en mindre justering från Mario Kart 8, snarare än ett enormt steg framåt. Men allt behöver ju inte vara revolutionerande. Bara det faktum att det finns anpassningsmöjligheter med nya karaktärer och skins gör att det ges en välkommen anledning att spela vidare.

Burgare! Även de kan boosta dig!

Men allt detta är mest variation i ytskiktet. I grunden känns det alltså som Mario Kart 8 Deluxe i ny kostym, utan några större innovationer eller nyskapande spelmekaniker som verkligen förändrar upplevelsen. Visst, Boost-jump och fjäderföremål är nya inslag, men de bidrar mest med små justeringar snarare än något som verkligen får spelet att sticka ut. Intressant nog har spelets Grand Prix-lägen begränsats till 50cc, 100cc och 150cc – medan 200cc lyser med sin frånvaro. Det är en märklig detalj att just detta inte följt med från tidigare spel, särskilt då det känns som något som enkelt kunde lagts till. Nintendo har dock antytt att fler lägen och uppdateringar kan komma framöver. Cynikern i mig misstänker att sådana tillägg mycket väl kan hamna bakom en betalvägg den här gången. Visst klarar du dig på de nuvarande hastighetsklasserna – men kanske bara i ett par timmar.

Där spelet främst vill stå ut är det redan nämnda Knockout Tour – vilket inte är ett nytt koncept om du spelat racingspel de senaste 20 åren. För varje varv elimineras ett antal spelare, och målet är att vara bland de sista som slåss om att nå mållinjen. Det passar spelet väl, även om det i mina ögon känns lite långdraget – främst på grund av de utdragna banorna – och egentligen inte tillför något nytt. Kul ändå att det finns med så klart…

Varför det känns som en axelryckning

Det är däremot svårt att inte känna en viss likgiltighet när man spelar. Det finns ingenting direkt dåligt, men heller inget som gör att man blir riktigt engagerad eller upphetsad. Den öppna världen är snygg och trevlig, men känns också lite tom och utan större innehåll att utforska. Tekniska problem vid lansering, som anslutningsproblem märktes av, vilket förstärkte känslan av ett ofärdigt spel. Nu kommer Nintendo förhoppningsvis lösa dessa omgående, men ändå… ett svagt intryck. Det gör att spelet aldrig riktigt får möjlighet att glänsa från början. Dessutom känns det som en miss att lokal co-op inte stöds i det fria körläget ’Free Roam’. Mario Kart har alltid varit ett socialt spel, och när man plockar bort möjligheten att spela tillsammans på samma soffa i det läget som på riktigt är nytt för ett spel, känns det som ett steg bakåt.

Spelet lär hitta sina fans, vare sig de vill eller inte…

Mario Kart World är ett säkert val. Underhållande för stunden och det kommer säkerligen hitta sin publik bland Switch 2-ägare. Men sett till vad som förväntades och seriens potential känns det mest som en lätt axelryckning — ett spel som gör precis vad det ska, men utan att lämna något bestående intryck. Om du älskar Mario Kart och vill ha något nytt att spela på Switch 2 är det förstås värt att kolla in. Men förvänta dig inte en revolution eller någon stor omvälvning. Det här är mer en “okej, nästa, tack”-titel än en “wow, måste spela igen!”-upplevelse. Men har du en stor kompiskrets, kan det mycket väl bli ett ”Nu jäklar ska jag vinna över Börje!”-spel. Och behöver vi egentligen ha högre förväntningar på Mario Kart World? Nej, ibland får saker vara precis vad de förväntas vara. Inget fel i det.