Go Kart Island

”Mina damer och herrar, starta era motorer!” Så hade det kunnat låta men detta spelet innehåller inga damer… eller herrar för den delen. Nej, istället består alla karaktärer av små, gulliga djur som lever i harmoni på, just det ja, en… Go-Kart-ö. Gör er redo för klassisk arkaddoftande go-kart-racing med en finfin spelkontroll.

Hit kommer den skotska höglandskon Lachlan med förhoppningar att vinna den stora go-kart-tävlingen som äger rum där. Det finns dock ett problem. Öns korrumperade borgmästare (som är en ful vessla) behöver pengar för att finansiera sin kommande valkampanj och kräver att Lachlan betalar en påhittad inträdesavgift på tusen guldmynt. Naturligtvis är det alla pengar som han har på sig och det är ju exakt den summan som krävs för att delta i go-kart-tävlingen. Utan pengar och eländig måste Lachlan på något sätt tjäna in de tusen guldmynten igen så han kan delta i den stora tävlingen. Vilken tur att det finns flera finurliga sätt att tjäna in snabba cash på ön. Låt äventyret börja.

Detta är handlingen i spelet Go Kart Island av det skotska spelföretaget Grumpy Pizza, som i sin tur består av den ensamma utvecklaren Ewan McKenzie. Go Kart Island går ut på att spelaren åker omkring med Lachlan och hans go-kart i enkel, men fint realiserad cel-skuggad värld med vägar och byggnader som sträcker sig över flera olika klimatområden på ön. Det finns en ökendel, en vinterdel och någonting som påminner om ett karibiskt piratparadis komplett med palmer och vita stränder. Även ett mindre jordbrukssamhälle och en riddarborg finns på ön som hjälper till att skapa lite variation. Spelaren kör omkring med sin go-kart på ön och interagerar med de andra NPC-karaktärerna, kontrollen är hela tiden responsiv och genomarbetad vilket skänker spelaren en bra spelupplevelse.

Go-kart öns korrumperade borgmästare.

Längst ner i vänstra hörnet på spelskärmen finns en liten, cirkulär minikarta som visar var spelaren befinner sig någonstans och hur nätverket av vägar ser ut. Det är även här som alla samlarobjekt och uppdrag syns, de består bland annat av att samla ihop hundra guldmynt, trettio juveler och att köra sönder trettio reklamskyltar med borgmästarens ansikte på. (Spelaren får en bra överblick över de ihopsamlade sakerna genom att trycka på plus-knappen på handkontrollen).

Runtomkring på ön finns det dessutom tolv gömda go-karts i olika färger. Kör spelaren över någon av dem hamnar de i öns paint shop och åker Lachlan sedan dit kan spelaren ändra färgen på sin go-kart. Förutom detta är det på den cirkulära minikartan som alla tävlingar och uppdrag syns. Det kan röra sig om vanliga tävlingar i sann Mario Kart-anda men det finns även andra och mer fantasieggande uppdrag i spelet. Det kan vara att spelaren ska fly undan polisen till sitt safe house i en desperat katt och råtta lek, köra en kärlekskrank giraff till sin andra date, undersöka om en misstänksam mus är otrogen mot sin fru, köra en gravid mus till sjukhuset så hon kan föda eller låta en desperat filmregissör filma slutscenen till sin film genom att köra över 75 snögubbar. Alla dessa uppdrag skall naturligtvis klaras av innan tiden löper ut. Misslyckas spelaren med det blir det game over och du får möjligheten att starta om det pågående racet/uppdraget eller avbryta och göra någonting annat på ön. En cool detalj äger rum i slutet av spelet då Go Kart Island klämmer in ett stort uppdrag som är en direkt kopia på Crazy Taxi av SEGA och det passade in väldigt bra i spelupplevelsen.

Spelaren får nya uppdrag genom att prata med de olika NPC-karaktärerna på ön och den sparsmakade dialogen som följer är förvånansvärt fyndig och välskriven. För den oinvigde är Go Kart Island ett enkelt racingspel där det gäller att komma först på prispallen. Detta kan ske antingen i vanliga race eller i de ovannämnda uppdragen. Är det ett race vi pratar om är upplägget exakt detsamma som i den välkända Mario Kart-serien som Nintendo är kända för. Spelaren startar oftast sist och har tre eller fem lopp på sig att komma först. Under tiden skall det krigas med de andra NPC-karaktärerna. På flera ställen av banan finns det samlingar med fyra svävande presentboxar utplacerade och kör spelaren igenom en av dessa fås ett slumpvis utvalt vapen som kan använda mot dina motståndare.

Det spelaren kan få i sitt arsenal är antingen en hemsökande pizza-bit som träffar den som leder loppet, en stekspatel på framsidan av go-karten som kan platta till spelaren framför dig, en skyddande sköld mot inkommande projektiler, en hastighets-boost, en kaka som kan skjutas iväg som en projektil, en orangefärgad plasttunna, en laserstråle som förminskar alla motståndare som träffas av den, en svävande kub som plattar till ledaren eller ett plustecken som gör din go-kart dubbelt så stor så spelaren kan köra över och platta till alla motståndare som är i vägen.

Förutom de klassiska Mario Kart-loppen i Go Kart Island finns det även andra tävlingsvarianter. Dessa är Checkpoint-lopp där spelaren måste passera flera tidsportar på banan, samlar-lopp där Lachlan måste samla ihop ett kritiskt antal saker, elimineringslopp där den som befinner sig sist vid varje kompletterat varv försvinner, speciella döds-lopp där spelaren måste klara tävlingen med fyra hjärtan där varje framgångsrik vapenträff tar bort ett hjärta och slutligen illegala street-race-lopp där spelaren måste köra i vanlig trafik och komma först på prispallen… och som redan nämnts måste alla dessa lopp genomföras innan tiden löper ut.

Detta är Go Kart Island i ett nötskal och förutom detta finns det inte så mycket att göra i spelet. Spelet är ett indiespel och det första intrycket jag fick var inte så bra. Spelaren möts av en snygg men rätt så vanligt titelskärm där designen på menyknapparna kändes simpla och rätt så fula. När jag väl startade spelet och fick höra karaktärernas röster i intro-dialogen tappade jag nästan hakan av vad som mötte mina öron. Visst, jag måste erkänna att jag väldigt bortskämd med talade dialoger i spel med professionella röstskådespelare. Detta är dock inte fallet i Go Kart Island där alla rösterna i spelet består av en enda enformig ton som snabbt ändrar tonläge för att på så sätt imitera en talade röst.

Det låter verkligen uruselt och resultatet av upplevelsen som följer skapar ett näst intill ofantligt billigt intryck och jag undrade om speltillverkaren drev med mig genom att göra på detta sätt. Det skall understrykas att under spelets gång så vande jag mig något till detta klart underliga grepp, men det hade gjort spelupplevelsen mycket bättre om riktiga röstskådespelare hade fått stå för dialogen. Ljudmässigt består spelet av tre låtar. Två lättsamma och fartiga house/poplåtar när spelaren åker omkring i världen. När det sedan blir race spelas en snabb och käck ska-rocklåt upp. Prestandamässigt levererar Go Kart Island lika bra i hand-held mode som dockad till TV’n.

Sedan har vi laddskärmen i spelet. Detta drar verkligen ner betyget då vad spelaren än gör – om det är att starta ett nytt race, ett nytt spel eller ladda en sparning så dyker titelskärmen upp i 10-12 sekunder. När spelaren startar ett nytt race är det en laddskärm på 10 sekunder, när racet är klart och spelaren skall återgå till spelvärlden igen är den en 10 sekunders laddskärm. Tänk då att spelaren kommit tillbaka till världen igen och åker fem meter framåt för att prata med en ny NPC för att starta ett nytt race. Ja, ni gissade rätt. Då dyker titelskärmen upp i 10 sekunders igen. Detta försämrar spelupplevelsen en hel del.

Världen är lagom stor för ett indiespel av denna sort och den cel-skuggade grafiken är snygg och skapar ett bra helhetsintryck. Däremot finns det ingen knapp som ger en möjlighet att kunna se kartan på ön i sin helhet över hela skärmen, utan det enda sättet spelaren har att navigera i Go Kart Island är genom att titta på den lilla minikartan längst ner i vänster på spelskärmen. Ett helt klart missat tillfälle för att skapa en bättre spelupplevelse och mer genomtänkt användargränssnitt. Grafiken på de olika djurkaraktärerna i dialogrutorna är inte snygga alls utan ser rätt så gräsliga ut.

Här är den beryktade laddskärmen som spelaren kommer att göra sig väl bekant med.

Själva hanteringen av go-karten är väldigt bra, responsiv och hjälper verkligen till att förhöja känslan när spelaren kör ett race. Kontrollen är oerhört genomarbetad, tight och ger spelaren känslan att äga spelupplevelsen. Om spelaren klantar sig i ett lopp känns det att felet är ens eget och inte en brist i spelmekaniken. Detta gör Go Kart Island, trots sina brister och ibland billiga grepp, faktiskt väldigt roligt att spela och påminner om de finaste arkad-racingspelen som var vanliga på AMIGA 500.

I sin helhet är Go Kart Island väldigt lätt och spelaren seglar bokstavligen igenom spelet på endast ett par timmar. När spelaren samlat ihop alla samlarobjekten och det enda som återstår att är att få ihop de tusen guldmynten. Ja, då ökar svårighetsgraden något, men det är ingenting som en van spelare av arkad-racingspel borde oroa sig över. Slutligen, när spelaren klarat av story-läget går det att återvända till spelvärlden, men det finns absolut ingenting att göra där. Det enda spelaren kan göra är att köra omkring på ön, titta på grafiken och det är roligt i ungefär fem sekunder. Visst, spelaren låser upp alla loppen som vunnits under spelets gång och dessa går att spela om igen, men utan något incitament på någonting som liknar en story ser jag ingen anledning att återvända till dessa alls. Så har spelaren väl klarat Go Kart Island finns det inte någon som helst anledning att återvända till spelet vilket jag tycker är lite synd.

Det skall understrykas att detta inte är en konkurrent till Mario Kart på något sätt. Spelplanen har inte samma upplägg och definitivt inte samma budget, Go Kart Island påminner mer om klassiska arkadracingspel från 80-talet. Spelet är ett indiespel i budgetkategorin och handlingen är ingenting speciellt att skriva hem om. Även musiken, som är i glatt upptempo, är ok men inget minnesvärt. Däremot, är Go Kart Island väldigt roligt att spela med en responsiv och tight spelkontroll som gör att spelaren vill återkomma till spelet. Som det är nu är Go Kart Island lite väl sparsmakat med en kampanj som är slut på bara ett par timmar och det är med en komplett uppsättning av alla samlarobjekt inräknat. Spelet hade verkligen mått bra av en större budget och framförallt ett större utvecklingsteam för att skapa en längre och roligare och mer betydelsefull spelupplevelse. Som det är nu får spelet bara godkänt, men det är ett bra första steg. Nu hoppas vi på en uppföljare med riktiga röstskådisar och längre kampanj.