Förhandstitt: Towa and the Guardians of the Sacred Tree

Det är inget nytt att japansk mytologi är en populär inspiration för mycket spel och media. Towa and the Guardians of the Sacred Tree bjuder in för att utforska flera aspekter av traditionell japansk kultur och samtidigt som vi kämpar oss igenom horder av monster inspirerade av japansk mytologi. 

När jag först satte mig ner för att ta en titt på Towa and the Guardians of the Sacred Tree blev jag genast nyfiken att se vad det hade att erbjuda. Det är publicerat av Bandai Namco vilket säger en del med tanke på att de har en del legendariska spelserier i ryggen. Towa and the Guardians of the Sacred Tree är ett action roguelite som kan liknas med spelet Hades som släpptes för ett tag sen. Kort sagt så kämpar man sig igenom horder av monster för att försöka ta sig så långt man kan utan att dö. När man slåss samlar man på sig resurser eller nya krafter som gör en starkare och när man väl dör så tar man med en del av dessa tillbaka som man kan använda för att uppgradera kämparna eller deras vapen och bli starkare för varje försök. Vi ska utforska de olika aspekterna lite mer djupgående, så låt oss börja med narrativet! 

Narrativ och dialog

Vi får spela som en grupp samurai-liknande väktare som slåss för att beskydda sin by Shinju Village från den onda entiteten Magatsu som spridit sin ondska och monster i världen runtomkring byn. Vi färdas genom världen och bekämpar dessa monster och renar områdena från Magatsu’s inflytande. Utöver att färdas genom världen och slåss så fungerar Shinju Village som vårt hub-område där vi återvänder mellan varje äventyr och har möjlighet att lära känna byborna och få en inblick i deras liv och relationer till varandra och våra väktare. Dialogen och personligheterna hos karaktärerna är unika och charmiga vilket alltid gjorde det roligt att höra vad de hade att säga till varandra.

Jag blev först förvånad över hur mycket dialog det faktiskt finns i med tanke på att det är ett actionspel.  I min erfarenhet brukar inte narrativet och dialogen ta en så prominent roll i denna typ av spel. I stort sett all dialog har talangfulla röstskådespelare bakom sig vilket gör dialogen rolig att lyssna på och både byborna och väktarnas personlighet presenteras på ett engagerande sätt. Man kan även välja om man vill ha rösterna på engelska eller japanska vilket alltid är ett plus från mitt håll som föredrar att ha japanska röster i japansk media. 

Grafisk stil och karaktärsdesign

Towa and the Guardians of the Sacred Tree har en underbar grafisk stil där världen är unik och inbjudande. De har valt den perfekta stilen för att presentera alla dessa fantasifulla monster, varelser och karaktärer på ett stilfullt sätt. Bara genom att se på karaktärernas design får man en känsla av vad de är för person. Mina favoriter är definitivt den muskulösa, stoiska koifisken och den lojala men neurotiska svärdskvinnan. Även miljön i spelet är ett nöje att utforska. Både i byn eller ute på äventyr så känns det som om områdena har sin egen berättelse och historia bara genom att se på miljön. Varje område kändes unikt och hade sina egna monster och design vilket jag ser fram emot att se mer av när spelet släpps i sin helhet.

Ljuddesignen är rent generellt väldigt bra gjord och de har tydliga ljudeffekter för när saker händer, vapen går sönder eller när vi tar skada. Även när mycket händer på en gång är det lätt att förstå vad som händer utan att det blir för rörigt. Musiken å andra sidan faller lite platt i jämförelse med hur mycket tanke och kärlek resten av aspekterna som spelet har fått. Finns ett antal unika låtar för när vi befinner oss i byn, färdas mellan områden, strider mot monster och slåss mot bossar. De tar en del inspiration från japansk folklig musik, speciellt i lugna miljöer men det är inget som jag känner sticker ut eller förhöjer känslointrycket speciellt mycket. För mig känns musiken generisk och något slätstruken. Jag hade gärna i full release sett mer musik som får blodet att pumpa under strider mot bossar och monster eller något unikt som sticker ut och är igenkännbart. 

Fantastiskt vacker omgivning

Spelmekaniker

Den huvudsakliga delen av spelet handlar om att kämpa sig igenom horder av monster och besegra bossar. Inför varje äventyr väljer man två stycken kämpar som tar sig an det området. Man får välja en Tsurugi (den som aktivt slåss med hjälp av två svärd och är den kämpen vi styr) och en Kagura (en stödjande kämpe som använder sig av magi med hjälp av en stav). Varje karaktär har unika styrkor och combat stilar, så en stor del av spelet handlar om att testa de olika karaktärerna i olika kombinationer för att hitta den stilen som passar en bäst och lära sig hur man kan använda deras styrkor mest effektivt. Eftersom det finns åtta stycken olika karaktärer att välja mellan och de alla har unika sätt att slåss ger det massa möjlighet för många speltimmar utan att det känns repetitivt.

Utöver att karaktärerna slåss på olika sätt så samlar man även på sig resurser i form av olika metaller, kristaller eller liknande. Mellan äventyren kan man använda dessa för att uppgradera karaktärerna, göra starkare svärd eller bygga nya byggnader som gör våra kämpar starkare mellan äventyren. Det är här Towa and the Guardians of the Sacred Tree visar sin sanna styrka i hur djupt man kan gå för att hitta den bästa kombinationen som passar ens spelstil. Alla förmågor som vi uppgraderar kan flyttas runt mellan varje äventyr och varje hjälte baserat på vilken roll man ger dem, vilka magiska förmågor eller vilka svärd man använder sig av. Till exempel så kan man fokusera uppgraderingar som gör skada, rör sig eller slår snabbare på den hjälten vi väljer som Tsurugi och ge mer hälsa eller göra magin mer potent för den som är Kagura. Sen om vi byter roll på hjältarna inför nästa äventyr så ändrar man om efter behov. 

Vi får även smida våra egna svärd som har olika styrkor och hållbarhet baserat på vilken typ av metall vi använder oss av. När vi smider får vi ta del av ett minispel och faktiskt se processen av hur de smider en katana vilket också kan påverka hur bra vapnet blir beroende på hur väl man klarar av det. Det är en rolig och unik del som jag inte ofta sett i spel tidigare att man har en så pass aktiv del av resultatet för vapenuppgraderingar. Utöver svärdets styrkor så har man väldigt stor kosmetisk frihet där vi kan välja hur svärdsbladet ska se ut för de som är intresserade av det. Antingen kan man skulptera svärdsbladet från grunden eller välja från ett antal förinställda utseenden. Detta är perfekt för de som fortfarande vill ha unika utseenden på sina svärd men kanske inte är intresserade av att sitta i en timme och bara välja tjockleken på sin svärdspets. I det färdiga spelet hade jag gärna sett fler förinställda designer eller att man kan få fler ritningar för flera kosmetiska val under spelets gång. 

Mitt i stridens hetta!

Stridsmekaniker

Strid består främst av att slåss med sina två svärd, undvika attacker och använda sig av magi. När man slåss skiftar man mellan sina två svärd där ett svärd används för en snabb “standard attack” och det andra för en långsam “heavy attack”. Alla svärd har en hållbarhet som vi behöver hålla koll på och skifta mellan under striden. Om ens svärd går sönder under striden gör det bara hälften av sin skada, men det får tillbaka sin hållbarhet om man bara skiftar mellan svärden under stridens gång. Detta innebär att vi måste tänka när vi slåss och inte bara tanklöst kötta oss igenom fiender. Fienderna gör väldigt mycket skada med sina attacker, speciellt bossar vilket gör placeringen och timingen för när man attackerar eller använder magi extremt viktig för att man ska kunna överleva. Stridandet är väldigt engagerande och man känner sig riktigt bra när man får till hårda slag på fiender och samtidigt lyckas undvika en våg av attacker från flera olika håll.

Under själva äventyret går man in i ett nytt område som fungerar som en slags arena och där måste vi besegra alla monster som kommer i horder innan vi kan gå vidare till nästa område. Efter varje strid får vi en belöning som antingen är de resurserna som vi tar med oss tillbaka till byn, men allra främst är det temporära uppgraderingar som kallas Graces. Det finns massa olika teman som antingen handlar om att öka skadan med svärden, ge mer hälsa till kämparna, starkare magi och massa mer. Beroende på vilken spelstil man har valt med sina hjältar är olika graces olika användbara och det är också en stor del av spelet att välja rätt krafter som går i hand med de hjältarnas förmågor som vi valt. Det ska bli spännande att se vilka fler förmågor som blir tillgängliga när det fullständiga spelet släpps.

En aspekt som jag gärna hade velat se mer av i det färdiga spelet är fler variationer på designen av arenorna där vi möter monster. Det fanns viss variation på designen av vissa områden och hur de var uppbyggda men det kändes ibland bara som att fokuset låg på den kosmetiska delen och inte alltid hur man rör sig runt i området. De bästa banorna var de som var designade på ett sådant sätt att man kunde använda sig av omgivningen i kombination med placering av ens egna attacker för att göra tonvis med skada. Jag hoppas verkligen se fler genomtänkta banor där man kan ta omgivningen till nytta som uppmuntrar aktivt tänkande i timing, placering och förhöjer spelupplevelsen. 

Sammanfattning

Towa and the Guardians of the Sacred Tree har mycket god potential att bli en ny favorit för mig i roguelite-genren med tanke på hur mycket djup som redan finns i spelet. Narrativet är genomtänkt och dialogen rolig att följa. Det finns otroligt hög anpassbarhet för hur man spelar spelet och möjlighet för varierande gameplay. Den grafiska stilen framhäver designen av både världen och de unika karaktärerna på ett underbart sätt. Stridandet är väldigt engagerande och det känns riktigt bra när man kommer in i hur mekanikerna funkar och vi får upptäcka vilka hjältar och vilken stil som passar ens preferens. Om de fortsätter fokusera på sin styrka som ligger i att ge spelaren en unik upplevelse med alla olika kombinationerna av krafter, hjältar och vapen tillsammans med varierande banor och engagerande strider så ser jag ett riktigt kanonspel framför mig!