Corsair VOID Wireless v2

Vi trampar oss vidare genom vårens konstanta regn av teknikprylar! Och idag ska vi ta oss en kik på ett av de märkena som många kan tillskriva som egen favorit. Corsair gör som många andra kring dessa vårstädningstider – In med det nya och ut med det gamla!

Inledning

Vad kan jag säga som inte redan sagts om Corsair? Förutom att de nästan gör allt inom gamingsfären, gör de också prylarna med både hög kvalitet och konkurrenskraftiga priser. Allt från RAM-minnen till gamingstolar – hur kan man hålla ett så pass stort utbud samtidigt som man håller god kvalitet? Inte en blekaste aning! Jag är en recensent, inte produktionsansvarig! Men något gör de rätt, helt klart!

Idag ska vi titta på den senaste versionen av deras trådlösa gamingheadset i Void-serien, vilket dennes senaste tillskott varit Void ELITE Wireless. Dessa var sannerligen ett redigt headset som erbjöd god komfort, maffig 7.1-virtuellt surround sound med god ljudbild samtidigt som den höll ett balanserad pris. Men vissa småsaker kunde ändå märkas av i det negativa, en viss plastighet i sin konstruktion och en mikrofon som kunde leverera bättre, samt en batteritid vi idag skulle fnysa åt på endast 16 timmar (hugaligen!). Det är några av dessa punkter som Void Wireless V2 vill åtgärda samtidigt som denne vill förbättra det som redan var bra.

Känsla, komfort & design

Vi börjar med att se till känslan: hur ter det sig att bära dessa och hur känns de i händerna? Vi har här en konstruktion på 303 gram och längd på 105 millimeter. Dess höjd drar sig ända upp till 193 millimeter, vilket i slutändan ger oss en bredd på 170 mm. För er som inte kan åkalla dessa mått i huvudet på rak arm är dessa ett par ’’ganska biffiga lurar’’ av varianten som är öronomslutande, alltså att de täcker hela örat inom dess kåpa. I teorin ska detta underlätta irritationen under längre tider, men stämmer detta? Både ja och nej, under längre sessioner har jag helt klart upplevt mindre irritationer ute i öronens gränsytor, men inte på en nivå som var särskilt märkbar. Det som varit avgörande i komforten är faktiskt hur temperaturen ligger strax över det behagliga, jag har å andra sidan oerhört lätt för att bli varm. Detta resulterar ofta till att man behöver växla öron för att låta värmen dunsta.

Dem jag fick denna gång var vita! (Finns även i svart). En trevlig brytning från min standard

Utöver detta problem finner jag att kvalitén på kåpans ventilerade meshtextil med memory foam-kuddar är utan några negativa aspekter trots min personliga aversion emot mesh-textil. Jag kanske inte är den enda, men när jag drar mina nötta fingertoppar över detta material skapas en skrapande effekt som ger mig kalla kårar. Trots detta erhåller de ändå hög kvalitet! Även om jag hellre vill ha PU-läder eller velour. Men om vi riktar blicken ifrån dessa och istället ser till konstruktionens helhet finner vi att dessa lurar är något unikt konstruerade. Istället för en traditionell cirkulär design på kåporna så har vi här en asymmetrisk, förmodligen för dess utökade komfort gällande öronen. Huvudbygeln böjer sig på slutet av sin konstruktion där den sammankopplas kåporna, vilket får den att se lite futuristisk ut.

Detta ger den en något unik design i mina ögon, jag har inte haft ett par som liknar dessa. Jag finner dem ändå något fräna eftersom dess konturarbete erhåller en något stöddig, men enkel stil. Mikrofonen, ikoner samt andra detaljer som uppehåller en mer funktionell uppgift är välplacerade, framförallt när det kommer till fingertoppskänsla. Det är alltså oerhört lätt att finna med hjälp av ditt finger var någonstans av/på knappen är, samt den andra funktionsknappen. Dessa lurar har bara tre knappar, men det är någonting jag diskuterar mer under gränssnittet. Höja/sänka volymratten är samma som föregångaren, en så kallad ’’Jog dial’’. Denna kan tryckas i två riktningar som en vanlig ratt, men återgår istället till mittläget efter varje tryck. Detta erbjuder en mer kontrollerad form av volymreglage, om något långsammare.

Med viss lustighet kan jag även påpeka att dessa lurar har RGB, vilket kommer som två små sträck på kåpornas framsida, vilka vevar för fullt trots sin komiska näpna storlek. Låt mig inte vara otydlig, jag är en av dem som finner RGB endast vara ett onödigt, i vissa fall trevligt, litet tillägg som till stor del endast inflammerar prisbilden. Det är just därför jag ifrågasätter dessa två minimala tilläggs relevans. Visst, de kan sätta lite stämning, även om de är komiskt minimala. Men inkluderingen känns mer pliktskyldigt än relevant.

Ljud, mikrofon & gränssnitt

Okej! Nu kommer vi till den riktiga kött och potatisen! Vi börjar med ljudbilden, och låt mig säga redan här att jag är mycket imponerad! Med hjälp av Dolby Atmos spatiala ljudbild, anpassade 50-mm neodymium element med ett frekvensomfång mellan 20 Hz – 20 kHz, samt en låg impendans på 32 Ohm, ger dessa lurar en fantastisk ljudbild inom alla områden! Jag har använt dessa både under tillfällen där man drunknar i ljudeffekter och musik, men även under moment av högspänd tystnad – lyssnandes efter fotsteg. Jag har haft nöjet att spela Haste, vilket med sin gungiga högoktansmusik låter mig vagga med i basen, samtidigt som diskanten är tillräckligt urskiljbar för att höra smådetaljer. Jag har även bekantat mig i den nya Indie-älsklingen R.E.P.O, vilket emellanåt kräver att man lyssnar oerhört noga efter monster som jagar dig, något dessa skötte utan några som helst problem. Även här blir mikrofonen väldigt relevant.

Om vi har sådant som är fantastiskt, men ändå prisvärt, finns det alltid en catch. Inte för att säga att mikrofonen är detta, mer att den bara är helt ok. Vi har här en omni-direktionell mikrofon som inte är avtagbar men uppfällbar. Den har en frekvensomfång mellan 100 Hz – 10 kHz, normal känslighet kring -40 dB (± 3 dB) och en duglig impendans på 2.2 kOhm för ett trådlöst headset. Vad detta ger oss är ingenting mer än en mikrofon som gör ett gott jobb för att bära din röst under normala samtalsvolymer, me–n som inte förmedlar någon detaljrikedom. Rösten blir därför något platt i sin förmedling där bastoner försvinner, men erbjuder ändå en krispig tydlighet vissa andra mikrofoner kan ha svårt med. Om du har en bordsmikrofon som sköter detta bättre kanske dessa lurar inte är ett alternativ för dig, men då har du förmodligen redan koll på detta. Jag tycker däremot mikrofonarmens anpassningsbarhet är helt prima!

Nu när vi har täckt alla hårdvarudetaljer är det dags att gå in på mjukvara. Här har vi programmet iCUE, vilket jag tyvärr inte har några tidigare erfarenheter med. Men detta kanske är bra! Det jag lyckats granska gällande programmet är att det fått viss kritik för att vara buggigt, men detta var ingenting jag upplevt. Jag finner dock dess gränssnitt lite som ett ökenlandskap, ganska öde med ett fåtal märkbara konturer. Vi har alla inställningar på vänster sida vilket täcker dryga 20% av skärmen, medan resterande 80 är helt tomma förutom en bild av din enhet. Det må vara skönt att inte ha rutor och småikoner överallt som kan betyda allt mellan himmel och jord, men något extra hade kanske inte skadat. Vi kan skapa flertalet profiler, vilket alltid är välkommet.

Även här kan vi ställa in den något pliktskyldiga RGB:n, men även designera funktionen för funktionsknappen intill av/på. Vi har som sagt endast tre knappar (Volymratten/Jog dial går också att trycka in) vilket jag finner behagligt, man vill inte ha flertalet som kan förvirra under spelsessioner. Anpassningsbarheten är väldigt bred inom iCUE där du kan ändra allt ifrån mediaspelning till equalizerfunktioner. Däremot är blir dessa något oanvändbara när vi vill använda oss av Dolby Atmos eftersom equalizer endast fungerar när denna är avstängd. Detta må vara ett problem eftersom ljudbilden jag tidigare prisade var med Dolby inställt, vilket får mig mera att se equalizern som en extrafunktion istället för en väsentlig. Vi kan även ta hjälp av NVIDIAS Broadcast Technologies, vilket med hjälp av AI jämnar ut mikrofonens upplockningsmönster. Men detta var knappt märkbart i min mening och därför något irrelevant.

Mångt och mycket bra, men inte riktigt perfekt

Om vi slutligen ska jämföra prisbilden kommer dessa på ett mycket behagligt pris kring 1400 kronor, vilket sätter den i liknande prisklass (+ – 200kr) som HyperX Cloud 3 Wireless Over Ear eller SteelSeries Arctics Nova 7p, bland många andra konkurrenter. Vad dessa inte erbjuder är Dolby Atmos, vilket jag finner är en stor fördel för Corsair, även om deras frekvensomfång är snarlika. Mikrofonerna för dessa konkurrenter kan däremot överskådligt vara något vassare, men har å andra sidan varierande batteritider. Vad frågan kommer ned till i slutändan är gällande ljudbilden, med vilken jag finner detta headset har goda förutsättningar.

Avslutningsvis kan vi konstatera här att Corsairs Void Wireless V2 är ett headset som sannerligen inte kommer göra den generella gamern olycklig. Med en batteritid som sträcker sig ända upp till 70 timmar erbjuder denna långa spelsessioner med mycket komfort och fantastisk ljudbild. Om du däremot är som jag och blir lätt varm kan dessa vara något obekväma, samtidigt som mikrofonen lämnar dig en gnutta likgiltig. Dess tyngd på 303 gram är även här någonting jag fick mindre besvär med, vilket jag förmodar är på grund av att jag vanligtvis har ett par som är lättare. Även de ytterligare funktioner som tillåter användningen på konsoler som Playstation 5 eller Nintendo Switch, samt båda uppkopplingsfrekvenser på 2.4 GHz och blåtand, är alltid grädde på mosen och plus i kanten! Forstsätter då Corsair fortsatt att göra grymma prylar till bra pris? Utan tvekan! Och detta är varför jag ger dem ett ’’Bra köp’’.