När jag fick frågan om jag ville ta mig an ett spel som heter Adorable Adventures, från vår redaktion, var jag lite lätt skeptisk ända tills jag såg en trailer. Det är svårt att inte omedelbart bli förälskad i konceptet av att vara ett litet vildsvin och utforska världen. Jag är helt övertygad om att du som läser detta har tänkt den tanken minst en gång.
Du spelar som vildsvinskultingen Boris och du måste rädda din mamma som har blivit instängd i ett skjul. Det jobbigaste med att vara ett litet vildsvin är att du inte är så stark. Det finns då bara en enda lösning; du måste ta hjälp av dina syskon. Men var kan de finnas någonstans? Skogen är stor och att bara gå runt på måfå hade tagit alldeles för lång tid. Vilken oerhörd tur att du då har ett luktsinne som vida överstiger något annat. För att hitta dina syskon är det bara att lukta reda på deras doft och sen följa den. En annan lite jobbig sak med att vara en liten vildsvinskulting är att det finns så många andra saker som du måste lukta på. Och du inser snabbt att Boris också har en koncentrationsförmåga som en sten och alla lukter som finns borde också utforskas. Men vänta, vad är det som glimmar där borta? Det måste vi undersöka!
Boris huvudförmåga är hans luktsinne och den skildras som en skara flytande bubblor. Det är det som styr dig till olika blommor, frön, skräp och liknande. Luktsinnet är också så pålitligt att när du har hittat ett antal blommor av samma sort, kan du helt enkelt välja att ignorera den lukten för att kunna koncentrera dig på andra, viktigare dofter. Det är också såhär du tar dig fram i spelet. Du luktar dig fram till någon av dina syskon (det finns sex stycken sammanlagt) och hjälper dem med ett litet uppdrag för att de senare ska hjälpa dig att frita din mamma. Uppdragen varierar mycket och det kan handla om att muntra upp din bror Rock när han ser hur dyster dalen har blivit. En av dina systrar, Justine, vill lukta på olika sorters blommor och ett av dina syskon har helt enkelt försvunnit – men det luktar väldigt mycket honung just här. Mellan dina små räddningsaktioner av syskonen kan du också göra annat än att bara lukta på din omgivning. Du kan spela fotboll, leta upp och fotografera olika platser, bada i lera, hitta skogens beskyddare och springa genom bildäck på tid. Det finns väldigt mycket mer än så att upptäcka, men jag vill inte avslöja allt här.
Livet som vildsvin…
Musiken och bakgrundsljudet är oerhört mysigt. Vinden som viner i träden och det porlande vattnet från vattenfallen är hur fint som helst. Skogsljuden avbryts ibland av lite musik, till exempel när du sätter fart och sladdar dig igenom kurvor. Då trummas det på lite och känslan av spänning byggs upp i bröstet. Vyerna är också oerhört vackra och det är vid ett par tillfällen som jag nästan blir riktigt hänförd av utsikten. Vattnet krusar ytan och ljuskällor lyser upp det nödvändiga på ett realistiskt sätt som också är något jag känner ger spelet en väldigt sagolik atmosfär. Jag förstår att det är ett påstående som är motsägelsefullt, men jag har svårt att uttrycka mig på ett annat sätt. Hela känslan av spelet är som taget från en bok om Gruffalon.
I grunden är Adorable Adventures ett oerhört linjärt spel. Du är låst till en spelzon i början och det dyker upp olika hinder i början. Med en välriktad löpattack kan du ta dig igenom vissa av dessa på egen hand, men för att gå vidare i spelet krävs det att du får hjälp av dina syskon. Nästa område du låser upp krävs att ni är två stycken som springer igenom barrikaderna och så vidare. Skillnaden på områden är dock så stor att spelet inte känns linjärt. Du går från öppna fält till täta skogar och in vidare vill nedbrända slätter. Enstaka tapp i framrate dök upp men det var ingenting som jag kände störde min upplevelse.
Styrningen är bra och enkel. Med en knapp sniffar du upp olika dofter och med en annan knapp kan du bestämma vilken av dofterna du vill koncentrera dig på. Det är bra respons i spakarna, särskilt när du springer och sladdar med bakbenen i gruset. Det enda som jag har att klaga på är dels att kameran ibland har en tendens att blockera ditt synfält och att det är alldeles för enkelt att fastna bakom stenar, i trädgrenar och i skrevor i berget. Du kan enkelt få upp startmenyn däremot och välja att du sitter fast. Nackdelen är dock att spelet inte väljer att placera dig precis utanför där du sitter fast, utan ända från början. Du behåller allt du har gjort men du måste löpa hela vägen tillbaka där du fastnade.
Med syskon har man aldrig tråkigt
Adorable Adventures är inte bara ett spel för barn, även om det kan verka så från början. Med sina pussel och variation är det ett spel som jag tror att många spelare kan uppskatta. Att sitta och spela detta med sina barn har nog också en tendens att kunna bli ett core memory för alla inblandade. Jag kan verkligen inte rekommendera detta nog. Även om spelet i grunden är ganska kort (det tog mig två timmar att spela från start till slut) finns det så oerhört mycket mer att göra, upptäcka och pussla ihop. Det är en stor variation på de olika områden som finns och ingenting känns repetitivt. Vi kommer osökt in på om spelet är värt att spela om. Här kommer nog det lättaste ”ja” som jag har skrivit på väldigt länge. Det finns så oerhört många saker att göra som ligger utanför själva grundstoryn. De flesta små ”minispel” är också en helt separat genre från de andra. Du har en racingaspekt, pussel som ska lösas, blommor som ska letas upp och planteras i rätt ordning och kaniner som har kommit ifrån sin mamma. Hemligheterna i spelet är så många att hitta, priset på cirka 200 kronor är mer än värt det. Jag är övertygad om det till och med kan vara mer värt än bara en spelupplevelse.
Med Adorable Adventures har PQube inte bara skapat ett av de mysigaste spel jag någonsin har spelat, utan även en interaktiv saga du kan spela ihop med yngre människor. Jag skulle nästan kunna garantera att det snabbt kommer att bli en favorit i hela familjen.
