Little Problems: A Cozy Detective Game

Känslan vi får i magen av att utreda ett brott. Ett hemskt mord eller stöld. Eller tvärs om, planera och mörda för att ge någon en spännande utredning. Den känslan i magen som det kan ge. Slutet på en deckare. Som jag längtat efter mysterium och nu är Little Problems: A Cozy Detective Game här…

Premiss

Spelet är ganska enkelt i sin bas. Vi spelar som Mary under sitt första år på universitetet och ska få ordning på det som händer. Det finns ett gäng scenarier. Det första är att vi försover oss, dreglat sönder vårt USB-minne med den viktiga presentationen och gruppen vi jobbar med drabbas. Hur ska detta lösa sig?

Scenarion gestaltas som fasta bilder med klickbara punkter. Exempelvis att besöka veterinären med din katt. Det syns då frågetecken på olika ställen på skärmen som interagerbara punkter. Vi kan klicka på en patientjournal och se att katten Luna har ätit en ring. När vi klickat på alla frågetecken som finns går vi vidare till att försöka lösa ”mysteriet”. Att jag skriver ”mysteriet” är för att… det finns inga. Det är snarare satt vi är en personlig assistent som sammanfattar vad som händer för stunden. ”Olof är där med sin hund ruffe som har en banan på tvären” (obs, inte en mening ur spelet så det är ej en spoiler). Vad Little problems: A Cozy Detective Game däremot gör är att innehålla mängder med detaljer som vi kan lägga märke till och pussla ihop för att kunna göra sammanfattningen. ”Aha, Olof heter Skötkonung i efternamn och hans fru heter Lisa, då bör ju hon också heta Skötkonung” här fyller vi i den slutsatsen. När vi har alla rätt går vi vidare till nästa scenario.

Mellan scenarierna finns dock någon form av försök till berättelse. Dock en berättelse där vi ibland kan få ett alternativ för att styra den. Vill vi gå på dejt med en kille eller tjej? Scenarierna i sig hänger inte ihop på något sätt utan de är lösryckta händelser i Marys liv som vi kommer in i. Påminner lite om hur det är att läsa barnböcker som ”Pelle går på bio” följt av ”Pelle hos veterinären”. Det är ett spel som ur ett narrativt perspektiv saknar både början, mitten och slut för att skapa en berättelse även om vi ser till berättelserna mellan scenarierna.

Där allt börjar.

Spelmekanik

Lite av spelmekaniken har redan nämnts ovan, att med musen leta efter ledtrådar genom att klicka på frågetecken som ses på skärmen. Som tidigare nämnt samlas all denna information i en mapp. Men vad som kommer till därefter är ett par frågeställningar som dyker upp vartefter vi vill granska informationsbitarna, vilket vi börjar göra genom att klicka på ett tomt fält. Vartefter dyker det upp ett och annat ord eller namn som passar in i sammanhanget, när vi parar vi ihop dessa löser vi ”mysteriet’’. På detta sätt är Little Problems: A Cozy Detective Game också ett pusselspel. På detta sättet bildar vi meningar, parar ihop rätt namn med rätt bild eller funderar på vad hunden säger. Inte för att hunden kan tala, det finns en pratbubbla som jag misstänker ska symbolisera att den pratar med andra djur på veterinärkliniken. Detta tillför inget förutom ett extra pussel att lösa.

Till vår hjälp finns det också ett noteringshäfte där anteckningar kan göras som kan hjälpa oss komma ihåg. Dessa anteckningar får vi knappa in för hand sånt som vi vill komma ihåg. Användbart då i de senare scenarierna kan bli ganska många ledtrådar och att placera lösryckta ord till en viss person kan då bli lite svårt. Ju längre i spelet vi kommer desto fler ledtrådar blir det och desto klurigare/rörigare blir uppgifterna i de olika scenarierna. Personligen valde jag vid något tillfälle vanligt, fysiskt penna och papper. Som tur är finns det även en fusk-knapp som ger oss tips om vad vi missat eller markerar fel, det är dock lite för lite väntetid mellan varje användning.

Många ? att reda ut här!

Kontroll/Grafik/Ljud

Grafiskt är spelet tämligen enkelt. Spelet består huvudsakligen av stillbilder där vi kan klicka på områden. På vissa ställen kan det dock vara något litet som rör sig som varma vindar ovanför en kaffekopp. I mellansekvenserna kan det finnas inslag av animation. Stilen får liknas vid en relativt enkel manga riktad mot yngre läsare, på sätt och vis känns det nästan som en visual novel med interaktiva inslag, vilket passar; avskalat med fokus på det som vi ska interagera med. Ljudmässigt kom jag dessvärre inte riktigt överens med spelet. Huvudsakligen är det musiken som är någon form av techno/pop som förvisso inte var helt malplacerad men ändå blev tröttsam till slut. Avsaknad av ljudeffekter kändes tämligen passande även i detta spelet. Spelet är för ”enkelt” för att det ska tillföra något.

Slutsats

När jag startade spelet och började spela byggdes hoppet att detta skulle bli lite av en mys-variant av Ace Attorney. Det visade sig dock inte riktigt stämma. Och sanningen är att jag blev kluven. Tanken är god men det höll inte hela vägen. Det var inte tillräckligt intressant att lägga alla detaljer på sinnet för att lösa scenariot. Little Problems: A Cozy Detective Game fick mig inte att bry mig och att klicka på ”fusk-knappen” blev enklare och enklare… Spelet blev inte svårare utmed spelets gång… bara… mer…

Testdator: (Processor) AMD 9600X, (Ram) 64GB DDR5, (Grafikkort) Intel Arch B580