The Vanishing of Ethan Carter

The Vanishing of Ethan Carter är inte en walking simulator som man kanske kan tro vid en första glans, spelet har ett större djup och en story som driver en framåt och det öppna spelupplägget gör att man kan välja fritt hur man vill ta sig an spelet. Men vem är då Ethan Carter och varför är vi och letar efter honom. Följ därför med mig på min resa genom spelet så ska jag försöka ge klarhet till det hela.

Historien börjar med att en man ses kliva fram ur en gammal övergiven tågtunnel in till (den fiktiva) orten Red Creek Valley i Wisconsin. Protagonisten det rör sig om är den paranormala detektiven Paul Prospero som använder sina speciella förmågor till att lösa brott (men vi kommer till den biten senare). Paul har fått ett beundrarbrev från Ethan Carter där han beskriver saker som ett barn ej ska ha någon kunskap eller för den delen ens vara inblandad i. Detta i samband av ett mord som skett efter det att Ethan upptäckt en hemlighet med oanade konsekvenser för hans familj. Det är med den kunskapen, som fått Paul att komma till Red Creek Valley i hopp om att försöka rädda Ethan från ett väsen  som kallas ”the sleeper” innan det är försent. Frågan är dock om Paul hinner rädda Ethan, innan dennes familj offrar honom till denna mystiska ande.

Spelet går mycket ut på att du fritt kan gå omkring Red Creek Valley och upptäcka omgivningarna och de mysterier som finns där. Du utforskar husen, den gamla kyrkogården och övergivna gruvor i jakten på sanningen med vart Ethan har tagit vägen och vad hans familj har gjort med honom. Spelet håller dig inte i handen någonting utan du får ta dig framåt i din egna takt och sakta men säkert så lär man sig vad Pauls förmågor är. Du kommer till brottsplatser där du måste hitta saker som har betydelse för platsen, så som en motorvev på en gammal rälsbuss eller en blodig sten. Den största förmågan Paul har är att han kan kommunicera med de offren vi hittar och måste då få fram händelseförloppet som ledde upp till deras död. Vanligtvis så får du 3 till 5 händelser med vilka du ska lista ut i vilken ordning dom skedde. Löser du det så får du en del av storyn berättad för dig och samtidigt så får vi hintar av var Ethan tagit vägen.

Det som står ut mest i spelet är omgivningen, vilket är inte lite om jag får säga det själv. Spelet är fruktansvärt snyggt och stämningsfullt, man har jobbat hårt på den visuella biten och allt i spelet är gjort med väldigt fotorealistiskt högupplösta bilder som man använt som texturer (så även om du går ända upp till ett föremål och tittar på det så ser fortfarande snyggt ut). All textur är tagen från verkliga bilder och det tillför så mycket till spelets realistiska känsla. Samma sak kan bli sagd om musiken som varken blir störande eller tar en ur spelet; den tillför verkligen en hel del för att sätta in spelaren i rätt sinnesstämning under spelets gång. Ljudet i spelet känns fräscht och tillför också mycket då man hör vatten porla och vinden susa när man går över en stor damm. Ljudeffekterna upplevs realistiska, naturliga och sticker inte ut på ett dåligt sätt, snarare tvärtom.

Tyvärr så finns det några saker som jag dessvärre fann lite störande, och det är hur ofta det sker pop-in av texturer. Många gånger så kunde jag komma vandrandes med Paul och helt plötsligt se en sten vid sidan av vägen som bara hade en grå textur, för att sedan vända mig om för att se att texturen laddats in och allt var bra igen. Ljudet i spelet hade också några gånger skumma företeelser, som t.ex. när man går in i ett hus så blir det helt plötsligt knäpptyst, för att sedan backa ut ur huset och allt ljud upplevs växa tillbaka igen. Detta tror jag är något som skulle kunna fixas med en patch, då dessa tar dig som spelare snabbt ur atmosfären och upplevelsen i spelet.

Till konsolversionerna så lade man till ” free roam”, d.v.s. att du nu kan vandra omkring i hela spelet och bara avnjuta omgivningen utan att behöva ta itu med något mysterium. Jag anser att det är en intressant sak att lägga till, då man kanske i jakten på Carter stressade förbi de olika platserna. Efter att jag hade spela klart spelet så tog jag och hoppade in igen bara för att vandra omkring och kolla runt mer; en upplevelse som i sig känns väldigt värt besöket i dalen.