Warhammer 40,000: Boltgun II

Det har gått drygt tre år sedan Warhammer 40,000: Boltgun släpptes till goda omdömen men det fanns lite att fixa med. Tog de åt sig av kritiken eller valde de att fortsätta i samma spår? Ladda om bössan, för nu ska vi ta reda på det.

Det finns inte mycket mer till berättelse i Warhammer 40,000: Boltgun II än att jag ska ha ihjäl allt jag ser för imperiets ära. Jag får visserligen lite info innan jag går in i ett uppdrag, med betoning på lite. Är typ i stil med att “De här kättarna har för mycket kontroll här, fixa det” och sedan hoppar jag in och fixar problemet. Lösningen är att skjuta och kötta i princip allt som rör sig, vilket är vad jag förväntar mig. Reser från en stad till en annan, där de olika kaosgudarna har tagit kontroll. I en stad är det Khorne som är i kontroll och hela staden består av blod och kött, medan i en annan där Nurgle styr finns det istället mycket pest och äckligt. Om du känner till historien i Warhammer 40,000 kommer du nog uppskatta vad som sker här, än mer om du brukar spela som Space Marines eller liknande.

När jag påbörjar en nivå är det ganska klart för mig vad det är jag ska göra. Nämligen ta mig från punkt A till punkt B. Nu är inte den här resan en raksträcka utan jag behöver springa runt lite för att öppna portar med hjälp av paneler. Vissa paneler behöver nycklar för att låsas upp och de ligger undangömda på nivån, men de ligger oftast på vägen jag ändå ska ta. Om jag skulle gå vilse eller inte veta vart jag ska härnäst har jag med mig en flygande skalle som påminner om en fackla som kan visa mig vägen. Vägen framåt visas som en prickig linje på marken samt en markör för vart det är jag ska, vilken jag kan se om jag tittar mig omkring. Jag tror inte alla kommer behöva den funktionen, men det var något som var så pass efterfrågat från föregångaren att de marknadsför att spelet nu har navigeringshjälp. På nivåerna finns det även gömda hemligheter som jag kan samla på mig, om jag nu lyckas hitta dem. Vissa ger tydliga effekter, som att mina skott dödar allt direkt eller att jag kan slå ihjäl alla i min väg, medan andra bara plockas upp.

Utöver hemligheter och nycklar får jag tillgång till fler och fler vapen under spelandets gång. Först börjar jag med titelvapnet Boltgun som är ett sorts maskingevär, men sedan får jag tillgång till hagelgevär, granatkastare och eldkastare för att nämna några. Vapnen har sina för- och nackdelar i sina användningsområden, men det kan också bara vara en fråga om personlig spelstil. Det finns som tur är ammunition att plocka upp under nivåerna, där vissa sorter är mer ovanliga än andra, men även fiender kan ha ammo som de släpper när de dör. Utöver ammo kan jag även plocka upp hälsa samt Faith som fungerar som en skadeabsorberande sköld, vilket är både trevligt och nödvändigt att ha i det här universumet.

Grafiskt sett påminner spelet starkt om Doom och Quake som kom under slutet på 90-talet med sin pixelgrafik. De har lyckats få till mycket detaljer bland pixlarna, något jag känner jobbar både till spelets fördel men också till dess nackdel. Det här kan vara ett personligt problem, men det är svårt att riktigt se vad det är som händer när det är många fiender på skärmen. Vad jag menar med det är att de kommer upp i mitt ansikte och jag kan inte se vad som händer runtomkring, förutom inälvorna som spills ut från allt jag dödar. Resultatet av det här kan bli att jag missar andra fiender eller eventuella faror i min omgivning, samt att mina ögon behöver anstränga sig. Vilket gör att jag bara klarar av att spela kortare stunder. När jag ändå är inne på saker som kan bli lite jobbiga för mig vill jag bara snabbt prata om ljudet. För det mesta låter det bra med tunga vapen som avfyras, rockmusik i bakgrunden som ändras i intensitet beroende på om det är en strid som pågår eller inte. Att höra köttslamsor falla ner på marken efter att en fiende har sprängts är tillfredsställande, men att höra samma ljud när jag går igenom resterna av mina fiender får mig att bli paranoid. Spelet har slängt på mig fiender från bakom hörn, uppifrån taket och ibland känns det som från ingenstans och jag tittar konstant efter fiender. Då hjälper det inte att ljudeffekter, enligt mig, spontant spelas upp och jag i panik tittar omkring mig. Helt ärligt hade jag varit en värdelös Space Marine i den här världen.

Trots allt som händer på skärmen märker jag inte något lagg och kontrollerna fungerar bra när jag spelar. Jag har testat både med min Dualsense samt mus och tangentbord där min preferens ligger hos just mus och tangentbord. Mestadels för att jag känner att jag hinner reagera snabbare på vad som händer runt omkring mig, men det var bekvämt att spela med handkontrollen också för de som vill spela på konsol.

Som en uppföljare känner jag att utvecklarna har gått åt rätt håll. Med förbättrad navigeringshjälp, fler fiender, mer blod och kött känns det hela bara rätt. Prislappen ligger runt 250 kronor vilket känns som en helt rimlig prislapp med tanke på hur mycket spel en får för pengarna. Kan vara lite väl nischat för den breda massan men för de som tycker om den här sortens spel, och tyckte om föregångaren, tror jag kommer uppskatta vad de har gjort här.

Testdator: AMD Ryzen 5 2600X, 16GB DDR5, GeForce RTX 3060