SPRAWL zero

Det är sent 90-tal. Ord som ’keff’, ’Y2K’ eller att saker är ’fett’ är populära uttryck bland ungdomarna. PC-utvecklingen går fort fram och FPS-spel blir mycket populära under den här perioden. Nu, 28 år senare, har det kommit ett nytt spel som tar dig tillbaka till tiden då modemet var det enda sättet för dig att lira med andra online. Frågan är bara om spelet är en 1337 eller en N00b? Läs vidare så tar vi reda på det IRL.

SPRAWL zero är det senaste spelet från den brittiska studion Kwalee och är en skapelse som helt och hållet definierar sig själv i FPS-genren (First Person Shooter) och bär den tillhörigheten som en guldmedalj på bröstet. Action och fartfyllda strider är i fokus här och det är tydligt att utvecklarna hämtat inspiration från klassiker som till exempel Half-Life 2, Halo, Quake II och F.E.A.R. För den oinvigde läsaren funkar spelet på så sätt att du rör dig i en tredimensionell värld där allt du ser utgår från dina egna ögon. Du springer omkring, hoppar på plattformar och kan ibland även lösa lite pussel för att komma vidare i världen. Till din hjälp har du en mängd olika vapen som du kan använda för att döda dina fiender med men du kan även slå ihjäl dem med knytnävarna om det skulle behövas.

När det kommer till handlingen i spelet tar du dig an rollen som FIVE. Han är en cybernetiskt utvecklad supersoldat som är kontrollerad av en grupp som kallas för The Junta. Du springer omkring i en dystopisk cyberpunkvärld och gör allt för att hitta SILAS. Han är ledaren för den radikala tekno-religiösa gruppen IMAGO-DEI och ditt uppdrag är enkelt. Du måste döda honom innan staden går under. Frågan är bara om allt är som det verkar på ytan?

Spelets berättelse är av den tunnare sorten. Du får se en liten mellansekvens om någonting som liknar ett Illuminati-sällskap med AI-datorer där designen på dem ser ut att vara tagen ur filmen 2001. Du möts av en kall och formell kvinnoröst som kallar sig Laeta och hon är den som förklarar dina uppdrag i spelet. När kampanjen börjar får du i stort sett ingen bakgrundsinformation alls om din karaktär. Du står framför en annan och oerhört stöddig testosteron-biff i metall, iklädd en dödskallemask. Personen heter SIX och han gör det väldigt klart för dig att du inte står högst upp på hans vänlista. Efter detta tar du dig ut i den nergångna världen utanför och startar ditt nya uppdrag.

I am your doom!

Det är verkligen du mot ett mindre land som gäller där ute. Det är eld och explosioner överallt och den stora mängden av fiender som alla försöker döda dig konstant skapar ett härligt om än något tröttsamt kaos. Du kan inte spara ditt spel utan istället finns det gröna check-point portar vid strategiska platser ute i världen och endast när du har passerat genom en av dessa sparas din progression fram till den punkten.

Du är verkligen en supersoldat och till din hjälp har du dina Gravity-Gloves. Dessa är mycket praktiska och med hjälp av dessa kan du krossa stängda metalldörrar, sprickor i stenväggar och golv som hindrar din framfart. Du kan även plocka upp tunnor, annat bråte och även projektiler såsom avfyrade missiler och skicka tillbaka dem mot dina fiender. Det du däremot kommer att göra mest av allt är att använda dina gravitationshandskar för att suga åt dig vapen (ibland från ganska långa avstånd) från dina besegrade fiender. Det finns över 40 olika vapen i SPRAWL zero (exempelvis granatkastare, prickskyttegevär och ett futuristiskt samurajsvärd) och det unika här är att du endast använder ditt valda vapen så länge som det finns skott eller energi i magasinet.

När magasinet är tömt kastar du bort vapnet (oftast på en fiende för lite extra skada) och sedan letar du frenetiskt bland havet av dödade fiender efter nästa krigsredskap att plocka upp. De representeras alla av olika färgkoder, för att du lättare skall veta vad du lägger vantarna på. Problemet är bara det att spelets frenetiska tempo gör att du sällan hinner välja rätt vapen med omsorg. Istället blir resultatet att du slumpvis tar första, bästa vapen som ligger närmast till hands och det gör att du kanske får en ynklig pistol när du har en vansinnig metallkoloss mitt framför dig som vill krossa dig under sin fot. Det skall tilläggas att det är vansinnigt tillfredsställande att använda dina gravity-gloves och kasta iväg horder av fiender åt alla håll och kanter samtidigt som du tömmer magasinet mot en hjälplös motståndare. Naturligtvis i en orgie av blod och splatter.

Förutom detta har din rustning ett par viktiga egenskaper som kommer att hjälpa dig väl i stridens hetta. Du låser upp förmågan att sakta ner tiden (Bullet time), vilket gör att du lättare kan döda en hord av fiender. En annan uppgradering är en Gravity Shield som skyddar dig från inkommande skott medan en timer går ner. Det fina med denna är att den absorberar alla skott som avfyras mot dig och när timern har nått noll skjuts alla skott tillbaka mot dina fiender och skapar genom detta en massiv och tillfredsställande bodycount. Den sista tillgången du har till ditt förfogande är att din rustning kan generera ett superkraftigt slag med högerarmen som bokstavligen pulveriserar fienden framför dig.

Världen drar stor inspiration från filmer som Blade Runner.

Under kampanjens gång kan du hitta gömda vapenkistor i världen, där spelet ibland slumpmässigt avgör vilken variant du får lägga beslag på. Du kan även få tag på nya uppgraderingar till någon av dina tre förmågor i boxarna vilket hela tiden gör dig starkare. Förutom detta finns det även ett par saker du kan samla på i SPRAWL zero. Dessa består av datorpaddor där du låser upp bakgrundshistorier om världen. Du kan även hitta mystiska relikfragment och dessa går endast att använda när du klarat av kampanjen, vilket spelet aldrig riktigt förklarar för spelaren. De fungerar som en slags valuta och just fragmenten är lite udda för det enda du kan köpa för dem är olika förmågor där alla har en negativ effekt i spelet (exempelvis att ditt vapen kan låsa sig när som helst eller att spelet tar bort alla check-points i kampanjen).

Jag har svårt att se någon motivation att samla ihop alla relikfragment om det enda du kan köpa för dem är saker som enbart skapar en större friktion i spelupplevelsen och gör framtida spelomgångar svårare och mindre roliga att genomföra. Spelet har tre olika svårighetsgrader (Unstoppable, Formidable och Martyr) och beroende på vilket du väljer tar kampanjen mellan 8-12 timmar att genomföra. Svårighetsgraderna är väl balanserade och Unstoppable är perfekt för nybörjaren, Formidable ligger någonstans mittemellan medan Martyr bjuder på en rejäl utmaning. Skillnaden här är att ju högre svårighetsgraden blir, desto mer skada tar du.

Ljudbilden i spelet är mycket bra. Röstskådespelarna är habila och alla levererar en härlig känsla av superseriösa B-films machoattityder som ger spelet det lilla extra. Dialogen är medvetet överdriven och skulle passa perfekt i en bortglömd Arnold Schwarzeneggerfilm från 80-talet. Där SPRAWL zero däremot skiner som en juvel i solnedgången är när det kommer till musiken i spelet. I stort sett alla musikstycken består av pumpande technolåtar som definitivt hjälper till att driva upp actionnivån till elva. Många av dem har sina rötter i tidig Breakbeat från 90-talet. Även soundet från The Prodigys tidiga plattor gör sig påmind här men kronan på verket är ett stenhårt technospår i slutet av spelet som påminner lite om The Pump Panels klassiska Confusion remix-låt (som för övrigt kan höras i den ikoniska öppningsscenen i den första Blade-filmen med Wesley Snipes).

Det finns vissa aningar om lite svepande ambient-toner i spelet men det råder ingen tvekan om saken. Soundtracket är stenhårt och lär ta dig tillbaka till den klassiska rave-scenen på 90-talet. Däremot skall det understrykas att det kan bli lite tröttsamt för öronen efter att de har bombarderats av stenhård technomusik i flera timmar under kampanjens gång.

Spelkontrollen är responsiv och exakt och det är definitivt nödvändigt för ett spel av den här kalibern där du spränger fiender till höger och vänster samtidigt som du hoppar omkring och undviker mängder av skott på ett minst sagt halsbrytande sätt. Du kan springa, hoppa, ducka och glida fram längs med marken som snabbt för tankarna till en valfri John Woo actionfilm.

När det kommer till den grafiska presentationen av spelet fick jag samma härliga känsla som jag upplevde då jag precis hade installerat mitt nya 3DFX-grafikkort i min gaming-PC i slutet av 90-talet. Grafiken är bra och är medvetet skapad för att se ut som ett FPS-spel från slutet av förra årtusendet. Designen till det makalöst storslagna fiaskot Daikatana gör sig speciellt påmind här. Mycket av grafiken ser kantig ut och merparten av miljöerna och färgpaletten är dränkta i gult, rött och brunt. Många av de atmosfäriska effekterna i SPRAWL zero vittnar däremot om ett betydligt mer sofistikerat hantverk och ser ut att härstamma från modernare tider. Karaktärsmodellerna lutar mer åt det simpla hållet men uppvisar ändå en snygg design.

När det kommer till spelets många vapentyper är variationen på dem stor och alla känns tunga och väl förankrade i världen. Problemet här är att i stort sett hela spelet genomsyras av miljöer som ständigt återkommer med samma dystopiska atmosfär. Byggnaderna och fienderna skiljer sig väldigt lite när det kommer till utseende och variation och allting återges av samma färgpalett. Det är inte mycket som bryter av från detta mönster och det gör att jag som spelar igenom kampanjen snabbt tröttnar på den enformiga designen. Det blir en viss välbehövlig variation i slutet av spelet men den kommer alldeles för sent och är ganska blygsam i jämförelse med resten av upplevelsen.

Det är synd att SPRAWL zero inte lägger mer fokus på att försöka utveckla handlingen och de olika karaktärerna i spelet. På grund av detta känner jag ingenting för FIVE eller de andra figurerna i spelet och drivet att vilja fortsätta och ta mig till slutet av kampanjen känns mer som ett jobb än ett nöje.

Vi har nu nått slutet av recensionen. SPRAWL zero är ett öppet kärleksbrev till klassiska Boomer shooters från sent 90-tal. Spelkänslan sitter där den ska och kontrollen är blixtsnabb och responsiv. Ljudeffekterna är bra men musiken sticker verkligen ut här och passar kampanjen som handen i handsken med sina 90-talsdoftande technolåtar. Spelet har ett hektiskt tempo och när allt fungerar och du känner drivet från de hårda basgångarna i högtalarna skiner spelupplevelsen verkligen upp som en sol.

Jag är fullt medveten om spelets tidstypiska utseende men tycker ändå att grafiken lider av en alldeles för monoton design och att världen återges i samma färgtoner. Även presentationen är alldeles för ekonomisk och hade mått bra av lite större fokus på handlingen och de olika karaktärerna i spelet. Sedan hjälper det inte att vissa samlarmoment i spelet känns klart onödiga. I sin helhet är SPRAWL zero ändå ett bra spel och är du ute efter snabb och högoktanig action kommer du inte att bli besviken.