BRIGANDINE ABYSS

En ondskefull general och hans armé är på framfart och hotar att ta över den stora kontinenten Meltitea. Det är nu upp till dig och sex andra faktioner att ta upp kampen mot det nya hotet. Gör dig redo för ett nytt taktiskt, turordningsbaserat rollspel där du måste vara slug och kunnig för att besegra dina fiender. Frågan är bara om spelet lyckas gå vinnande ur striden. Läs vidare så tar vi reda på det.

BRIGANDINE ABYSS är det fjärde spelet i BRIGANDINE-serien och är uppföljaren till BRIGANDINE: The Legend of Runersia som släpptes på Playstation 4 och Nintendo Switch 2020. Det är utvecklat av japanska Matrix Corporation och är ett turordningsbaserat rollspel där du skall försöka stoppa det ondskefulla Abyssloa Empire från att ta över kontinenten, efter att spelets antagonist har dödat kungen av Solginat.

Innan du startar spelet kan du antingen välja story mode eller mission mode. I story mode kan du välja mellan sex olika faktioner som alla på något sätt tar upp kampanjen med den stora ondskan som Neo Abyssloa Empire står för. Några exempel på dessa sex inriktningar är faktionen för landet där människor och drakar lever i harmoni. Den heter Gran Dragnica och människorna där lever sina liv som stolta draktämjare. En av de andra faktionerna bär namnet Purifanoe och befinner sig djupt ute i skogen Greatwood. Här gömmer sig älvor och lever sina liv i hemlighet. Varje faktion har en egen handling komplett med mellansekvenser och Gran Dragnica (som var kampanjen jag spelade igenom) handlade om hur någon har fångat drakarna och hjärntvättat dem till att vända sig mot sina draktämjare. Den specifika handlingen som varje faktion har tar runt 15 timmar att spela igenom och med sex stycken totalt tittar vi på en speltid på runt 90 timmar.

Nu blir vi farliga!

Förutom detta har vi mission mode och här kan vi välja mellan 24 faktioner. Skillnaden här är att allting utspelar sig som i ett klassisk sandlåda-upplägg. Du har 99 säsonger på dig att erövra kontinenten med specifika mål. Det kan exempelvis vara att ena kontinenten, samla på dig specifika föremål eller erövra alla baser på maximalt 15 säsonger. Beroende på hur du spelar kan de ta väldigt många timmar att klara allting i spelet. Över 200+ timmar tar det att göra allt, så det är verkligen ett tidskrävande spel vi pratar om här. När du har valt spelupplägg och faktion får du välja en av tre svårighetsgrader och de är Easy, Normal och Hard.

När kampanjen börjar presenteras du med en fin och detaljerad karta över kontinenten Meltitea där allting äger rum och där kan du se vilka baser du har och vilka som kontrolleras av dina fiender. Tittar vi vidare är spelet uppdelat i olika säsonger. En säsong är en vanlig spelrond där du och dina fiender gör era drag och varje säsong har tre faser. Först ut har vi organiseringsfasen (Organization Phase). Här kan du se över dina trupper eller skaffa nya monster och ledare till din växande armada. Alla monster har namn i spelet som till exempel Direel, Windluche och Goghria och just det upplägget påminner lite om Pokémon. Du kan få fallna krigare att återuppstå om du har de rätta magiska föremålen i ditt arsenal. Om inte det räckte så kan du även förflytta trupper mellan dina baser, skicka ut dem på uppdrag för att skaffa förnödenheter till dina anläggningar, skatter eller erfarenhetspoäng, uppgradera dina baser, köpa, byta eller sälja saker på Niffrom’s Market, studera en karta över slagfältet på basen du befinner dig på eller se över vad du har samlat på dig under spelets gång. Efter detta följer attackfasen (Attack Phase). Här kan du välja vilken närliggande bas du vill anfalla, studera en karta över slagfältet, granska värdefull information över basen eller se över dina trupper innan slaget börjar. Slutligen följer invasionsfasen (Invasion) efter detta och det kommande slaget kan påbörjas.

När själva striden äger rum presenteras spelaren med en svepande presentation över slagfältet. Dessa kan anta formen och utseendet av en ruinstad eller ett vackert område av skinande marmor vid havet. Du börjar med att förflytta dina trupper över slagfältet och det gör du med ett rutnät av hexagoner som sträcker ut sig över spelplanen. När du väljer en karaktär ser du hur långt den kan gå och du kan välja hur du vill positionera den. Du kan antingen agera defensivt och lägga en besvärjelse på dig själv eller andra eller röra dig mot dina fiender. Under själva slaget befinner sig ibland trupperna på olika nivåskillnader på spelplanen och det spelar in i spelets strategi. Om du till exempel anfaller en fiende som befinner sig nedanför dig så får du till exempel en anfallsbonus så det har en stor betydelse hur du rör dig över slagfältet. Bland det viktigaste att tänka på här är att skydda dina generaler till varje pris (du kan ha maximalt tre stycken samtidigt) under slagets gång. För faller de så retirerar alla monster som de har under sin kontroll. Så den bästa strategin är att alltid angripa fiendegeneralen då det snabbt vänder slaget till spelarens fördel när någon av dem faller. Det är också bara dina generaler som ibland kan genomföra super-moves på slagfältet som ger betydligt mer skada än vanliga attacker.

När två fiender attackerar varandra får du se utgången av närkampen mellan dem i närmare detalj och efter det återgår spelet till den hexagonala spelplanen igen. Efter att du vunnit ditt slag återkommer kartan över kontinenten igen och du kan då planera ditt nästa drag. I merparten av spelet kan du välja vilken bas du vill angripa härnäst men vid bestämda intervaller i kampanjen sker så kallade Event Battles. Då måste du invadera en specifik plats på kartan eftersom det är en vital del av den kampanjens handling. I sin helhet går spelet ut på att attackera och erövra de andra faktionernas landområden men ibland kan dina landområden bli invaderade och då måste du försvara dig. Då kan villkoren vara att besegra alla fienden eller att överleva i tio ronder för att gå vinnande ur striden. När du erövrar nya områden får du tillgång till nya hjältar som då blir rekryterade och strider för dig. Just spelupplägget i BRIGANDINE ABYSS påminner en hel del om brädspelet RISK vilket är positivt.

Mellansekvenserna är sparsamma men snygga.

BRIGANDINE ABYSS är inget spel för nybörjare direkt, och så fort spelet startas överöses spelaren av mängder med olika regler, komplexa strategier och detaljerade genomgångar av dess många olika spelsystem. Känslan är verkligen överväldigande och det tar en lång stund innan du har hunnit gå igenom allting och lärt dig alla grunder. Spelet gör sitt bästa att försöka guida dig genom välsvarvade tutorial-skärmar och det hjälper mycket men det är ändå väldigt mycket att ta in och bemästra.

Under själva striderna kan du välja Manual kontroll. Då gör du allt själv och väljer dina attacker eller vad du skall göra under ditt drag. Spelet vet om att det är oerhört tidskrävande så på grund av detta har utvecklarna skapat en finurlig quality of life-lösning. Trycker du på touch-paden och väljer Auto så sköter datorn alla strider för dig och allting går betydligt fortare och smidigare. Trycker du dessutom på R2-knappen någon gång under slaget går striderna till och med ännu fortare och du kan när som helst växla mellan auto eller manual eller återgå till normal hastighet igen.

När det kommer till presentationen får den godkänt med många plus i kanten. Menyerna är snygga och har en tydlig design som delar upp olika områden på spelskärmen på ett graciöst sätt. De animerade mellansekvenserna är sparsamma och de som finns hjälper till att skapa en nödvändig dramatik och för handlingen framåt. Du kan välja Gallery i huvudmenyn och där kan du läsa om världen och om varje faktions innehållsrika lore. Du kan även studera alla monster och karaktärer du låst upp under kampanjens gång. Slutligen kan du lyssna på och njuta av spelets soundtrack här vilket är ett stort plus i mina öron.

Spelkontrollen är snabb och responsiv och du känner nästan hela tiden att du har kontroll över spelupplevelsen. Det finns tyvärr lite som skaver här. Under själva striderna blir det lätt väldigt rörigt på spelplanen när du har många monster till ditt förfogande på skärmen samtidigt. Det är lätt att allting drunknar i ett gytter av alla monster och hexagonala rutor och då blir det väldigt lätt att tappa bort sig på spelplanen. Progressionen i spelupplevelsen är tydlig och BRIGANDINE ABYSS är förvånansvärt roligt att spela även om upplägget med striderna kan bli ganska så repetitivt efter ett par timmars spelande. När det kommer till prestandan är den stabil med snabba laddningstider och allting flyter på bra utan några anmärkningar.

Grafiken är riktigt snygg och alla karaktärsporträtt känns handmålade. Designen på dem är oerhört fantasieggande och intressanta och de håller hela tiden en klar röd tråd i spelet så allting känns grundat i världen. Just mångfalden sticker verkligen ut här och det finns mängder av olika monster i spelet. Du har bland annat klassiska enheter som enhörningar, golems, drakar och änglar till ditt förfogande. Sedan har du mer bisarra varianter såsom mekaniska marionettdockor som ser ut som 1800-tals-societetsdamer med stora huvudbonader till huvudlösa riddare (dessa påminner väldigt mycket om antagonisten i filmen Sleepy Hollow med Johnny Depp). Just när det kommer till grafiken dyker det upp ett par minustecken. Grafiken på karaktärsporträtten har nämligen en ojämn balans i sin presentation. Vissa figurer gestaltas av oerhört högupplösta bilder men merparten av dem har en betydligt lägre upplösning som är ganska tydlig. Detta skänker en något inkonsekvent presentation i spelet. Det förekommer även små grafiska buggar i bakgrunden på vissa av de mindre bilderna av dina monster i vissa menyer.

Där spelet skiner som starkast är när det kommer till ljudbilden. Den klassiska musiken står verkligen ut och är exceptionellt bra. Det är kanske inte så konstigt när det är kompositören Rei Kondoh, mannen bakom musiken till Okami, Bayonetta och Fire Emblem: Three Houses som står för soundtracket. Musiken är bombastisk och storslagen under slagen men kan ändå vara finstämd och humoristisk när handlingen kräver det. Den har verkligen ett energiskt driv som verkligen får dig att vilja spela vidare även om handlingen är av den tunnare sorten. I vissa av slagen påminner musiken om de mer storslagna delarna i filmmusiken till Conan The Barbarian från 1982 av Basil Poledouris men även musiken till The Lord of the Rings-serien sätter sin tydliga prägel i musiken. Även ljudeffekterna håller lika hög klass och speciellt ljuden som dina monster ger ifrån sig är fantasieggande och intressanta. En liten miss i ljud-designen är dock att musiken stängs av abrupt efter slutet på varje rond. Det låter inte bra och väldigt ofta blir det konstiga ljudhack när musiken stängs av och börjar om igen inför nästa rond.

Spelet har bara japanska röstskådespelare och de är alla fantastiska i sina roller och har en riktigt bra inlevelseförmåga. All japansk dialog är tyvärr inte textad och det händer relativt ofta att du får se en snyggt ritad karaktär som yttrar ett par meningar på japanska utan någon textning. Väldigt ofta i spelet för du höra japansk dialog utan att den är textad vilket är en klar miss i speldesignen. Dessutom är inget av det japanska talet under själva striderna textade vilket känns lite tråkigt. Utvecklarna har även missat att översätta all text till engelska. Ibland möts du av en lång japansk text i en av menyerna utan att det finns någon översättning.

När det kommer till kameran i spelet funkar den för det mesta bra. Du kan ändra och zooma med den under striderna men när själva attacken sker eller när det är datorns tur att spela kan du inte ändra på kameran vilket kan bli lite konstigt ibland när vissa av fienderna kan befinna sig bakom stora stenar eller mindre berg. Då ser du inte fienden klart och tydligt.

Avslutningsvis är BRIGANDINE ABYSS ett kompetent spel med en snygg presentation och ett förstklassigt soundtrack som får en att vilja spela vidare. Spelet skapar en beroendeframkallande spelupplevelse och lyckas krama ut en meningsfull handling med minnesvärda karaktärer även om den är något tunn i sin helhet. Kontrollen är snabb och responsiv och grafiken snygg. Speciellt monstren och huvudkaraktärerna som alla genomsyras av en fantastisk, fantasieggande design. Spelet dras dock ner något av den inkonsekventa grafiken, en något bångstyrig kamera och den mer tekniska delen av ljudbilden. Sedan hjälper det inte att spelet kan bli lite enformigt i längden och har en rätt så brant inlärningskurva vilket kan skrämma bort nybörjare. Det finns dock väldigt mycket spel här och om du bara biter ihop och lät dig grunderna så tror jag att du kommer att tycka om BRIGANDINE ABYSS.