Corsair Cove

Ibland fantiserar jag om hur det vore att leva livet som pirat, inte en modern sådan utan den klassiska karibiska varianten som vi alla förälskat oss vid tack vare Disney’s Pirates of the Caribbean-filmserie. Sen läser jag på litegrann om utmaningarna, riskerna och de extrema farorna och känner direkt “pass”.

Men fantasin finns kvar, i vanliga fall brukar jag finna upplevelsen om att vara mitt i hjärtat av striderna och allt resande, såsom i Assassin’s Creed Black Flag, vara den största charmen. Vilket är varför Corsair Cove kom lite som en överraskning.

Till att börja med gör Limbic Entertainment inget direkt nyskapande med Corsair Cove, men är det något negativt? Absolut inte. De återkommande tankarna jag hade under spelandets gång var:

• Jag påminns löpande om Whiskerwood.
• De har gjort ett fantastiskt bra jobb med pirattemat.
• Jag har glömt ta screenshots för jag varit så inne i spelet.

Att det påminner om Whiskerwood är, i min mening, väldigt bra. Det finns många mekaniker från det spelet som återfinns här – fast med ett väldigt välgjort pirattema. Jag kan inte säga om det är historiskt korrekt, men det känns mer som att det blivit inspirerat av Pirates of the Caribbean med dess humor och stil.

“Men Andrés, jag vet ju inte ens vad det är för spel du pratar om för jag läste aldrig din recension om Whiskerwood!” Och till det ber jag om ursäkt för. Corsair Cove är en stadsbyggare som utspelar sig under den magiska tiden då pirater regerade över de sju haven, fast inte riktigt. Spelet har två lägen; story mode och ett som är lite mer “free roam”-aktigt. Väljer du att följa handlingen börjar spelet med att en empirisk dam sänker vårt skepp och lämnar oss strandsatta på en öde ö, med hjälp av resurser börjar vi med att bygga enklare boningar, förråd och stadens huvudkvarter. Med det tillkommer även effektivisering av transporter; var en byggnad är placerad i förhållande till var en produkt ska levereras påverkar såklart effektiviteten. Detta kan bli ett problem när det blir lidande i flera led, för om de boende inte får det de behöver i tid, såsom mat och dryck, kan det bli uppror. Vad sker då när det blir uppror? Du får då några minuter på dig att åtgärda problemet, om du misslyckas kommer det ske ett straff i form av val, offra resurser eller personer för att åtgärda problemet. Även den generella nöjdheten, ”Cohesion”, tar sig en smäll. Om den når noll är spelet över.

Under själva stadsbyggandet behöver du förhålla dig till avstånd och resurser; om avståndet är för långt mellan olika byggnader eller resurser kommer det dröja längre tid för leveranser att ske, eller inte ske alls. Vissa produktionsanläggningar kan enbart placeras på själva resursen, medan byggnader som förfinar resurserna kan placeras lite var som. Det som görs annorlunda i Corsair Cove är fördelen att bygga längs bergsväggarna utöver plan mark. När du placerar på plan mark är det fritt fram att ställa byggnader där utrymme finns, medan bergsväggarna är lite mer ”grid”- baserat. Men vi lär oss snabbt att tänka på höjden för att optimera placering av byggnader, vilket kan effektiviseras ytterligare om du väljer att låsa upp hissar till exempel. Det kommer se kaotiskt ut, helt klart, med krogar, boningar eller lager hängandes längs bergsväggarna, men det ger en förvånansvärt mysig känsla till staden.

På papper låter det som att det kan bli förvirrande med alla byggnader överallt, men deras distinkta stil gör att du lär dig vad de är för något. Till det finns det också en ”stadsgräns” att förhålla sig till som går att bygga inom. Får du ont om plats kan du placera nya baser runtom på ön – förutsatt att det går att bygga vägar korta nog för nya byggare att ta sig dit. Byggnaderna ser ju också ut att vara ruckel byggda med skräp som finns liggande omkring, delar av båtar återanvänds i dess design, master som konverterats till stegar. Som tur är påverkas inte de boende av placeringen av de mer industriella byggnaderna, vi kan nästan låta fantasin flöda!

En stad kräver ju såklart boende, och dessa får du primärt via scenarion där du tillfångatar människor efter en strid, eller hittar dem vid bråte i vattnet. Det går även att åka till vissa hamnar för att köpa till sig arbetare. De delas upp i två primära grupper, en pool med så kallade ”Drifters” som bygger och levererar resurser, men när en byggnad konstrueras blir de konverterade till arbetare. Dessa blir även besättningen du anställer till dina skepp.

Handlingen i sig är lite spretig, för efter genomgången i hur spelet fungerar öppnar kartan upp sig, varpå spelaren får möjlighet att utveckla handlingen och även uppgraderingar åt olika håll.

Dessa uppgraderingar kommer delvis påverka vilka uppdrag du kommer kunna utföra, vilket driver handlingen åt ett håll, samtidigt som du låser upp lite olika konstruktioner beroende på vad du strävar efter. För att förtydliga; vissa uppdrag följer en egen handling, och dessa uppdrag kan enbart låsas upp baserat på vilken typ a skepp du har tillgång till. De fyra kategorierna som finns är “Rykte”, “Imperium”, “Sjöfarande” och “Rikedom”. För att få poäng för att låsa upp saker i dessa kategorier finns det uppdrag att utföra, såsom: “skapa 3 effektiva rutter till krogen”, eller “använd [Kapten] x antal gånger för denna typ av uppdrag”. För varje poäng som spenderas för uppgraderingar låser du gradvis upp nya skepp att bygga i piren, dessa skepp används såklart för att segla runt på havet, utforska och strida med. Varje skepp har sina styrkor och svagheter, beroende på vilken kategori de faller in under, “Imperium”-skepp är mer fokuserade på att strida och erbjuder högre attack, medan “Sjöfarande” är bättre på navigation.

Sen är det inte bara att skicka ut skeppen heller, de behöver en kapten och en besättning. Varje kapten erbjuder en viss boost i något för skeppet; attackstyrka, hastighet, manövrering, skydd och lite till. Besättningen påverkar också till viss del, dock inte på samma höga nivå. En kapten kan ge 1-2 poäng extra, medan besättningen ger 0.3 poäng istället, sen beror det på vilken nivå besättningen befinner sig på också. Lågrankade är billigare att anställa, både pengamässigt och matmässigt, men högre rankade pirater kostar mer pengar och lyxigare mat. Just för att besättningen är dyr är det oerhört kännbart efter en strid när du förlorat några personer, kaptenen kan aldrig dö, som tur är. Men vid en förlorad strid får du välja mellan att rädda besättningen eller kaptenen. Väljer du att rädda besättningen kommer du aldrig kunna rädda alla, men några, och som jag nämnde dör inte kaptenen – däremot kommer du inte kunna använda den på ett tag.

Genom att utforska kartan kan du finna resurser eller andra spännande uppdrag, och det krävs såklart olika nivåer för att kunna utföra dem. För din besättning, kapten och skepp har en del förmågor och nivåer att utgå ifrån – men många scenarion vi stöter på ute i havet blir oftast aktiviteter som handlar om tur. Gör ett val, slå en tärning och hoppas på det bästa. För låga förmågor är en garanterad förlust, men om du har valt det som spelet kallar för “rekommenderad” nivå blir det åtminstone en rättvis chans, för trots att vi kastar en tärning och gör lite olika val kändes aktiviteterna aldrig orättvisa. Däremot gör spelet inte ett toppenbra jobb i att förklara hur det faktiskt funkar, så oftast gjorde jag de säkrare valen för att inte riskera allt för stora förluster. För skeppet kan ta skada, besättningen kan ta skada och tar förnödenheterna slut under en aktivitet är det över.

Ur ett rent visuellt perspektiv ser spelet fruktansvärt bra ut; det är alltid kul att zooma in på staden du byggt för att se vad som försiggår, och världen ser lockande ut att bo i, om vi bortser för hur kasst det skulle vara att bo där – realistiskt sett. De olika resurserna som finns omkring på ön är också distinkta, dels i sin placering, men också till utseendet, vilket gör det enkelt att finna det du behöver när behovet uppstår. Den enda visuella buggen jag reflekterade över var solen i spelet; för beroende på hur du vred kameran flyttades även skuggorna runtom i världen, alltså kändes det oftast som att jag var solen.

Det hände även att kameran fastnade i olika delar av världen också, som om jag ”backat” in i ett objekt och kilat fast mig. Jag kände mig mer som en jätte som rörde mig runt omkring i världen och fastnade lite till och från. Använd musen eller tangentbordet för att navigera runtom i världen och det funkar klockrent – bortsett från att kameran kör fast ibland. Ljudet i sig gör sig passande också, röstskådespeleriet är lite spridda skurar, men duger gott och väl för budgeten av spelet. Kanonerna låter rejäla i strider och andra ljudeffekter är effektiva och uppslukande. Musiken funkar bra som bakgrundsljud, men den glömdes bort i allt det visuella.

Överlag var Corsair Cove en trevlig överraskning, som jag sa tidigare kändes det väldigt mycket som ett robust stadsbyggarspel a la Whiskerwood, men tack vare dess pirattema och hantering av uppgraderingar och även aktiviteterna som uppstår känns det ändå rätt så unikt och skiljer sig någorlunda från mängden. Jag menar… jag glömde ta screenshot för att jag var så uppslukad av spelet, vilket innebar att jag var tvungen att återbesöka spelet och spela ännu mer. Åh nej vad hemskt, jag hade kul när jag spelade! Attans!

Testdator: 13th Gen Intel Core i7-13700F 2.10 GHz, 16GB DDR5, NVIDIA GeForce RTX 3070 8GB