Personligen är jag delad vad gäller turbaserad strategi, något extra måste till för att jag ska hålla kvar intresset. Baldur’s Gate 3 är ett exempel där jag hade svårt att slita mig när det var dags att stänga av. Det finns så många olika strategiska val i varje strid och svårighetsgraden håller en ständigt på tårna. Vultures: Scavengers of Death skall absolut inte jämföras med AAA-titlar då Team Vultures endast består av två personer och osar indiespel. Men de ligger ändå i samma genre och i sin grund spelas på samma sätt. Här är min resa genom ytterligare ett zombieland under blinkande lysrör smygande genom övergivna korridorer.
I Vultures – Scavengers of Death ingår du ett team som genomsöker platser med hög risk efter värdesaker i en värld som körts fullständigt i botten av en zombieepidemi. Tidigt får du ett uppdrag som går ut på att ta reda på var viruset har sitt ursprung och en ledtråd presenteras, ditt team agerar direkt. De spelbara karaktärerna är Leopold och Amber. Leopold är en hårdbarkad gammal polis i tighta jeans som gärna hugger sina offer i ryggen med kniv, medan Amber är en elegant spionbrutta i svårt trikå, lila hår och kan svinga sig mellan plattformer för att slutligen sparka skiten ur fiender.
Varje uppdrag spelas med en av dessa figurer, vilket är förvalt och ger därför mindre flexibilitet för hur jag själv vill spela. Samtidigt är varje nivå utformad för att passa just den karaktären du spelar vilket ger en bra och väl balanserad spelupplevelse.
Den enes död…
Min förväntning när jag startade var att kunna välja fritt över olika uppdrag och uppgradera mitt gäng lite som jag själv tyckte skulle passa. Så är dock inte fallet. Vultures är ganska linjärt och följer en handling där du hittar olika ledtrådar och gör pussel för att ta dig vidare till slutet av banan. När du klarar en nivå tar du dig närmare målet att luska ut varifrån viruset kom från första början. Du får också möjlighet att köpa uppgraderingar som låses upp vartefter du klarar uppdrag, exempelvis en hjälm som gör dig immun mot vissa typer av attacker, större ryggsäck eller olika uppgraderingar för vapen.
Spelet ligger bland annat i kategorin skräck. Miljöerna, ljussättningen och ljuden sammantaget bildar verkligen en kuslig upplevelse, men når inte hela vägen på grund av de turbaserade striderna. Jag får ibland en mindre chock när en zombie dyker upp runt ett hörn i ett till synes tomt rum, men chocken lägger sig snabbt då jag har all tid i världen att planera mitt nästa steg. Vultures – Scavengers of Death är uppenbart inspirerat av de tidiga Resident Evil-spelen från 90-talet där den stora skillnaden är striderna. I Resident Evil hade jag full panik tack vare att jag behövde plocka upp mitt vapen med en knapp, sikta med en andra och skjuta med en tredje från en knölig hörnkamera. Turbaserade strider kan aldrig bli lika obehagliga. Men Team Vulture valde en annan väg som också fungerar bra trots att skräcken inte griper tag lika djupt.
Sedan starten har jag i mitt huvud jämfört detta med Schack, och det är väl egentligen vad hela den turbaserade spelgenren är baserad på, fast med fler och modifierade regler. I strider har du AP (action points) och MP (movements points). Leopold går till exempel in i kamp med tre poäng i varje kategori. Till en början har han en pistol och en kniv till förfogande. Med den uppställningen kan du alltså skjuta en zombie i huvudet för två AP, en gång i kroppen för ett AP och sedan avsluta med att gå tre steg i valfri riktning – så länge du inte går förbi en angränsande zombie, då de gärna försöker klösa ut ditt öga eller äta din hjärna.
Jag vill vara tydlig här med att spelare och fiender alltså rör sig i ett rutnät där ett steg från en ruta till en annan räknas som en MP. Sedan har du några extra tekniker som hjälper dig att besegra dina motståndare. Du kan nämligen knuffa zombies in i väggar och prylar för att lamslå, samt skjuta i benen för att immobilisera. Leopold kan även byta plats med en fiende vilket är guld värt om du råkar fastna i ett hörn omringad av hungriga lik. Det är viktigt att använda alla dessa färdigheter för att ha en chans att vinna striderna då det ibland blir många fiender att handskas med.
Svårighetsgraden baseras egentligen helt och hållet på hur pass väl du använder alla tekniker som du har tillgång till. Jag har flera gånger stupat på grund av att jag varit för aggressiv eller helt enkelt glömt bort att jag kan avfyra ett skott i någons ben och på så sätt få mer tid över till andra fiender. Medan du utforskar banorna hittar du ibland föremål eller vapen som utökar din chans till överlevnad – vilket piggar upp. En molotov cocktail kan bränna fiender i en area av 3×3 och kan hjälpa dig ur knipor när det tryter. Ett hagelgevär kan på nära håll bränna av en salva som både skadar och knuffar fiender bakåt i en kon framför dig. Bandage och första hjälpen läker dina sår ett par poäng mellan eller under striderna. Att komma in i ett rum med fyra zombies, som i Vultures – Scavengers of Death är ganska många fiender, klura ut och lyckas neutralisera allihop med din list är en riktigt härlig känsla. Speciellt när du misslyckats så många gånger tidigare.
10% risk att missa skottet i ansiktet.
Utspritt över nivåerna finns speciella rum med resurser och en dator – dessa fungerar som sparpunkter. I samma rum hittar du oftast en låda där du kan spara prylar, som vapen eller bandage. Lådan är ”kopplad mot molnet”, om ni förstår vad jag menar – eftersom du alltid når dina saker oavsett låda du öppnar i dessa rum. Med din begränsade väska är detta ett bra drag av utvecklarna om du råkar få överflöd av något. Sakerna följer även med till nästkommande nivåer.
Generellt är Vultures – Scavengers of Death en tight spelupplevelse med inga, eller ytterst få upplevda buggar. Både visuellt träffande och en passande och snygg ljudbild. Det blir aldrig helt tyst, men du kan lätt uppleva en sorts tystnad som drivs av surrande flugor, industrier på avstånd eller en fläkt som surrar – vilket osökt får mig att tänka på en Saw-film. Till och med knapparna i menyn har ett distinkt ljud som passar fantastiskt bra till vad du ser på skärmen. Allt har ett sorts filter över sig som påminner vagt om ljud vi hörde när vi satt på golvet framför våra tjock-tv-apparater på 90-talet. Visuellt är det en nostalgitripp med lågupplösta texturer och blockiga karaktärer utan några som helst moderna tekniker som vi alla har vant oss vid.
Om vi riktar uppmärksamheten till gränssnittet har utvecklarna Team Vulture även lyckats måla upp ett smidigt system som är tydligt och passande till spelet i sin helhet. Går man genom den korta handledningen i början för att lära sig spelet är allt glasklart därefter. Dina vapen och manövrar är enkelt sammanställda på skärmen och är lätt att hitta och komma åt utan att vara allt för mycket i vägen för spelupplevelsen. Saker du kan interagera med i miljöerna har en liten vit ring över sig som sticker ut från allt annat bös, vilket gör det enkelt att navigera.
Hela presentationen är fantastisk runt hela spektrat av vad spelet är och vill säga. Hela premissen att vara en specialstyrka som gör punktmarkerade uppdrag i den farliga zonen drar min uppmärksamhet direkt. Det kanske inte alltid är logiskt att skicka iväg en enda person till dessa platser, men det är roligt och spännande att se vad du kan hitta. Även att handlingen kring att hitta källan till virusets uppkomst blir ett direkt avvikande typ av uppdrag för gruppen som tidigare bara sysslat med värdesaker känns också lockande. Klarar vi av detta? Har vi verkligen den rätta kunskapen och utrustningen?
Tyvärr håller det inte hela vägen för mig då jag tycker att valmöjligheterna är för få och spelet är en aning för strömlinjeformat. Samt att spelet är runt tio-fjorton timmar i sin helhelt. Men jag tror att fans av genren verkligen kan uppskatta denna lilla indie pärla tack vare hur pass väl tillverkat och polerat det är i sin helhet. I dagens spelklimat släpps många spel ofärdiga eller med en uppsjö av buggar. Därför tycker jag att det är viktigt att lyfta fram spel som lyckas så pass väl i sin lansering som Vultures – Scavengers of Death.
Testdator: AMD Ryzen 9 7950X, 64GB DDR5, Geforce RTX 4090
