Hem RecensionerSpelrecensioner The Last of Us Part II

The Last of Us Part II

av Danny Larsen

Tillbaka i en postapokalyptisk värld, infekterad med ’Clickers’ som vandrar runt och man får se upp vart man rör sig. Historien i första Last of Us hade ett lyckligt slut, på ett sätt. Men hur står sig nu uppföljaren och kommer vi överleva farorna som nalkas runt varje hörn? Så packa allt du behöver för att överleva i din kappsäck, så ska vi se hur det går!


På avstånd hörs ljudet vi alla fasar. ”Click-click-click-click!” låter det när en nära nog obeskrivlig varelse stiger ut ur en av de förfallna salar vi befinner oss i. Ellie trycker upp sig mot den raserade väggen i rädsla av att göra ett enda ljud. Hasande steg hörs, och det är dags att göra ett val. Chansa på en kvick närstridsattack, eller rentav skicka en salva med hjälp av den gamla bössan! Båda kan göra susen, men kan också vara skillnaden mellan liv och död i det långa loppet. För vem vet vad för monstruöst farligt kan höra dig då… kanske rentav någon av de hiskeliga människor som finns där ute. Ja, det är en nergången värld, med farliga val – men här och nu finns bara ett val. Att överleva!

Att ha spenderat, gud vet hur många timmar nu på att smyga runt och plockat på mig allt jag kan hitta för att överleva bara en dag till så kan jag utan problem säga att jag har nästan suttit på kanten av min stol mestadels av tiden. Visst vi har haft lugnare partier där man kunnat andas ut och låtit pulsen gå ner ett par hack; för när spelet slänger ut fiender på dig som spelare så har det ibland varit svårt att veta om jag ska smyga och lönnmörda dem eller bara dra fram hagelbrakaren och kötta mig fram.

Naughty Dog har alltid gjort spel med ett stort fokus på spelets historia och karaktärer, så att vi får det här också är inte oväntat. Spelet slänger in oss i en välbekant värld,  med karaktärer vi har kommit att tycka om, som vi inte vill se komma till skada. Vilket är lättare sagt än gjort i denna grymma värld vi får ta del av. Men man kan inte göra en uppföljare utan att röra runt lite i grytan. Spelets narrativ är det viktigaste i ett spel som detta och då jag inte vill förstöra upplevelsen för någon som har tänkt att skaffa spelet så kommer jag medvetet vara väldigt luddig när det kommer till just den biten.

Men med det sagt så kan jag säga att hämnd och sorg är något som kommer fokuseras ganska hårt på i spelet. Sorg över förskräckliga saker som hänt, vilket snabbt går över till hämndbegär som inte kan släckas hur hårt man försöker. Efter en händelse som chockerar alla i den fridsamma kolonin Jackson så får vi följa Ellies färd mot nya upplevelser, fiender och försök att hitta frid och slutligen (förhoppningsvis) kunna lägga det förflutna bakom sig, men det är alltid inte så lätt som det låter – särskilt inte i en postapokalyptisk värld.

Även om det är Ellie som är vår huvudprotagonist i spelet så kommer vi även att få vid vissa utvalda tillfällen att få spela som några andra karaktärer. Men spelet är Ellies historia och resan genom hennes känslor som kommer färga spelet med hur hon känner och tycker om världen, och framförallt kring de människor som hon träffar på under resans gång. Ellie kommer få en känslomässig resa som prövar hennes tillit och tro…

Är alla vi stöter på verkligen våra fiender och förtjänar dom att dö bara för att dom står i vår väg? Det är något som jag reflekterade kring, gång på gång under spelets gång. För visst du kan ta död på alla som du stöter på och undvika att reflektera kring det direkt, men under spelets gång så hittar man lappar och meddelanden från folk i världen som gör att allt kanske inte är så svart och vitt som det först sett ut att vara. Detta passar väldigt bra in här, och tillför en extra nivå av närvaro och känsla, som skapar mer djup och ger oss en liten inblick i de människor som har levt eller lever i världen. Ett sätt att utforska världen en mikroskopisk del i taget, vilket jag tycker jag väldigt mycket om – då det som sagt ökar känslan du får av dess spelvärld.

Spelet kommer inte bara hålla sig i nutid utan vi kommer även få tillbakablickar på saker som hänt innan, där vi eventuellt kan få lite historia eller bakgrund till skeenden och händelser, eller helt enkelt bara få lära oss hur något i spelet fungerar. Det är en passande paus från huvudspelet och gör att man kan tänka på annat; för att inte tala om möjligheten att återigen reflektera kring det man fått ta del i världen i just dessa tillbakablickssekvenser.

Något som jag tycker fungerar riktigt smidigt i spelet är striderna, som jag tycker ger dig som spelare bättre valmöjligheter  i hur du kan gå tillväga för att ta ut en fiende eller flera. Som nämnt ovan så kan du smyga eller bara gå in med hagelbrakaren, men med flera olika tillbehör så kan du lätt få övertaget och dela ut lite stryk till dina fiender samt smita iväg och låta dem leta efter dig. Om man skulle hamna i ett slagsmål så kan man använda hammare, plankor, ja egentligen vad som helst som går att plocka upp som vapen. Dessa går alltså bra att slåss med, dock så kommer de att gå sönder om du använder dem för mycket. Du har om du undviker slag i rätt tillfälle chansen att göra en kombination och samtidigt slå sk*ten ur fienderna eller rentav mosa in deras skalle mot en vägg. Ett brutalt men tillfredsställande sätt, hur morbid det än låter.

Hitta historier från folk som har varit här tidigare.

Något som jag tyvärr tröttnade på efter ett tag är lönnmördarsekvenserna; vilket bestod av smygande fram till det ovetande offret, rycka tag och fånga denne och sedan skoningslöst skära halsen av stackaren. I början av spelet så var man nervös när man skulle försöka smyga upp och ta ut en fiende, men senare så gick det snarare på räls. Man domnar bort av det man gör på skärmen till slut, då dessa lönnmord sker så frekvent. Här önskar jag att utvecklarna bättre kunnat variera upp spelet. Visst, i Doom så mördar vi sk*ten ur hundratals fiender så att de exploderar i köttbitar, men när det är ett ”realistiskt” spel med nära nog riktiga människor som ska lönnmördas, så skulle jag önska att det inte blev ”vardag” att ta död på folk utan problem. Visst är det en intressant tanke i sig att denna postapokalyptiska värld snarare upplevs föda själlösa val – men som spelmekanik blev det oundvikligen monotont allt eftersom.

Vapnen i spelet finner man längs med vägen, och du kan ha pistol, gevär och som visats upp en pilbåge. Alla vapen kan uppgraderas vid en arbetsbänk; om det så är att man vill ha ett större magasin, bättre sikte eller kunna skjuta snabbare. Något som man då behöver för att kunna uppgradera ett vapen, är att man måste leta upp och plocka på sig skruvar som ligger utspridda lite varstans i spelet. Så håll ögonen öppna för man kommer behöva en himla massa delar.

Om vi ändå kollar på vad som man kan uppgradera så kan man även hitta guider i spelet som låter en lära sig nya saker, såsom att ha mer liv, tillverka pilar mer effektivt eller smyga snabbare med vapnet i högsta hugg. För att kunna lära sig alla dessa roliga saker så måste man plocka på sig piller som kan finnas på toaletter, bakom diskar och lite varstans.

Som ni hör här ovanför så kommer mycket tid gå åt att leta efter dessa olika saker, samt ammunition som man aldrig kan  ha tillräckligt utav. Ibland när man har varit i en tung strid, där man nästan gjort slut på all ammo och alla hälsopaket så kommer man efteråt nitiskt springa med näsan riktad på lådor och alla hyllor på väggarna; en aspekt som jag tycker förtar från spelet, då detta är något man måste göra ofta. Ibland så letade jag mer reservdelar än jag tittade mig omkring på den plats i världen som vi befann os i, utan att verkligen kunna ta in allt.

Hitta böcker som du kan lära dig nya saker ur.

På tal om världen, jösses här ser vi att vi är i ett spel som kommer ut i slutet av en konsolgeneration. Spelet är extremt polerat och det ser fantastiskt snyggt ut, man kan verkligen se att inget lämnats åt slumpen och man har krämat in så mycket godbitar ur en grafisk synvinkel till den grad att man blir lite paff. Städerna, omgivningarna och de mindre områdena som vi kommer att få ta oss fram i är verkligen imponerande. Man har verkligen fått världen att se sliten ut, med växter som gror överallt på ett sätt som får mig att känna att de långsamt men säkert tycks erövra världen.

En sak som jag måste säga är att ljudbilden i spelet är svinbra; jag har spelat spelet med hörlurar och jag kan bara rekommendera att man spelar spelet med ett par på. Vid ett tillfälle så satt jag och funderade om det var på väg att börja åska här där jag bor då jag hörde muller, men problemet var bara det att det var ljud från spelet som jag misstog som muller utanför lägenheten. Allt från dialog, läten, vinden, vapen och musiken är riktigt bra. Kan inte komma på något här att klaga på. Ljudet lägger ett extra lager på spelet, särskilt då när fiender är i närheten så hörs det i ljudbilden och man kan höra när man har tagit död på sista fienden då ljudbilden lugnar ner sig igen.

Fiender kommer vi att stöta på från olika fraktioner under resans gång, men mest ikoniskt för spelet är Clickers som är irriterande, man vill inte låta en av dem se en och kalla till sig andra fiender. Här är en till sak som jag har stört mig på en stor bit av spelet. Spelets AI (mänskliga motståndare) är inte den smartaste; jag har ibland vandrat direkt ut framför fiender och stått direkt bredvid dem och trots det har de inte sett mig, bara för att jag sedan helt sonika mördar dem bara för att de är så dumma ibland. Men om de däremot upptäcker en kropp från någon du har mördat så slår de igång och skriker till varandra och samlar ihop sig för att jaga rätt på dig, så det är lite hit or miss med spelets AI.

Många halsar som skärs i spelet.

Vi har för övrigt ibland också en kompanjon i spelet som följer med oss och kan ibland vara väldigt irriterande, som när jag går runt och letar efter komponenter, går in i ett mindre rum och de irriterande nog blockerar dörröppningen – aldrig roligt att vara fast när hotfulla monster eller individer är i närheten. Vid strider så kan AI kompanjonen försöka ställa sig där jag är och lalla runt, dock så kan den vara bra att ha om man blir anfallen då den hjälper en och om man gör ett lönnmord så kanske den utför det på en fiende i närheten.

Det finns vissa saker som jag så gärna skulle vilja dela med mig av, som jag tycket var väldigt känslosamma och fina upplevelser i spelet, men det skulle kunna spoila det hela, och då jag tycker att man ska få uppleva spelet utan spoilers så gott som det går.

Men vad kan jag mer säga om spelet som jag inte redan har gjort? Är det ett perfekt spel i mina ögon, nej men det är få spel som är perfekta. Kommer spelet vara för alla? Troligtvis inte då det har en väldigt mörk ton i dess historia och de saker man kommer att göra under spelets gång kommer inte falla alla i smaken. Men vad jag kan säga är att jag tycker det här har varit ett fantastiskt äventyr att få vara med om, historien sätter sina spår och man kommer att reflektera över saker som görs i spelet. Jag har suttit på kanten av stolen under hektiska slagsmål, jag har levt med karaktärernas val, ångest och känt för dem i de mest mörka stunderna under resans gång. Last of Us Part II är ett spel som jag tycker att man ska uppleva, jag kan lätt säga att det här är årets upplevelse och det gör jag inte ofta.


Specifikation

The Last of Us Part II. Lägsta pris 548 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-06-20.

Recensionsex tillhandahållet av Sony.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar