Hem JulkalenderJulkalender 2018 Nördliv Julkalender | Lucka 17: Secret Window

Nördliv Julkalender | Lucka 17: Secret Window

av Emil Johansson

Nördlivs väldigt speciella julkalender är tillbaka – skriven av vår egne Emil Johansson. Under lucka sjutton hittar vi en av Stephen Kings nyare filmadaptioner.


För de flesta av oss är namnet Stephen King ytterst bekant. En skräckförfattare som berikat oss med mardrömmar sedan 70-talet. Allt från hormonstinna tonårstjejer till björnar gjorda av bin har fått sin beskärda tid i rampljuset. King en av de första författarna vars böcker jag knappt kunde lägga ned utöver kanske Astrid Lindgren och J.K Rowling, ens när klockan var fyra på morgonen. Att behöva låtsas sova på grund av mina smått irriterade föräldrar för att de inte skulle komma på mig med att ligga och läsa böcker in på småtimmarna är en fantastisk upplevelse jag är glad att jag gått igenom – förtrollningen en bok kan ha över en, underskattat…


Idag är det sällan jag verkligen lyckas ta mig tiden till att verkligen avnjuta en bok på riktigt. Stress har definitivt berövat mig på en stor del av den njutningen, men ibland ger jag mig den på det och tar fram en bok ur hyllan. Nu senaste tiden mycket verklighetsbaserat av Torey Hayden, en otrolig författare med hjärtskärande och ibland värmande historier (tack för lånen Eliza).

Men om inte böcker hinns med varför inte välja en filmatisering! Varav det finns oändligt många av just Kings verk, t.ex It: Chapter Two (2019) med Sveriges egen Bill Skarsgård kommer nästa år så King känns nästan alltid aktuell på ett eller annat sätt.
Men idag ska vi se tillbaka fjorton år och kort ta en upp en filmatisering som det varit förvånansvärt tyst om sen den kom. Jag talar såklart om Secret Window (2004); baserad på Kings novell Secret Window, Secret Garden ur novellsamlingen Four Past Midnight (i Sverige känd som Mardrömmar) som kom ut 1990, en samling jag själv läst flera gånger och absolut rekommenderar er att leta reda på då den är smockfull av korta bra berättelser.
Man talar ofta om Stanley Kubricks (1928 – 1999) adaption av The Shining (1980) eller den alltid så älskade Lida (1990), men varför har vi inte hört särskilt mycket om Secret Window?
Det är nästan som att den betraktas som en “made-for-tv”-film utan större uppskattning. Synd kan tyckas för den är en långsam thriller och en av de mer subtila av Kings historier.


Mort Raineys (Johnny Depp), en författare med skrivkramp och vissa problem med alkohol (som en majoritet av Kings karaktärer brukar ha), liv är mer eller mindre i spillror efter att han kommit på sin fru med en annan man. Han befinner sig nu på sin tillflyktsort i en stuga i skogen vid Tashmore Lake precis utanför ett litet samhälle i norra New York State för att få lite egen tid och för att försöka komma över sin skrivkramp.
Under sin vistelse får han besök av en man vid namn John Shooter (John Turturro) som påstår att Rainey har stulit hans historia och plagierat hans opublicerade novell – “Sowing Season” – för sin egen bok – “Secret Window”. Rainey upptäcker att manuskripten är näst intill identiska, förutom slutet…

Hur ska det gå kan man ju fråga sig.

För mig som skriver mycket är det fascinerande att se filmer eller läsa böcker om författare av alla de slag som hamnar i någon form av situation på grund av just vad eller att de skriver. Det kittlar helt enkelt en särskild nerv i min kropp som sällan stimuleras och Secret Window lyckas tillfredsställa den nerven både som novell och som film. Det är ett bra mysterium, en bra thriller med subtila ledtrådar och allt är väldigt välspelat, särskilt av Depp och Turturro.


När Secret Window kom möttes den av ljummet mottagande och till synes relativt hård kritik.
Lustigt tycker jag då detta definitivt är en av Depps bättre skådespelarprestationer, även om han ser lite larvig ut när han provar en viss hatt, ett bevis på att han faktiskt kan spela när han faktiskt försöker – han är fortfarande effektiv, trots hatten i de scenerna!


Kings novell har här filmatiserats på ett mycket mer respektingivande vis än vad många tidigare adaptioner har gjort. Källmaterialet återspeglas snyggt, subtila men talande detaljer i kläder eller inredning förhöjer filmen och, det kanske mest chockerande av allt, jag tror verkligen på Depp i rollen som en alkoholiserad och deprimerad författare som bara försöker få sitt liv att gå ihop trots att det, mer eller mindre, ligger i ruiner.
För att komma från mannen som är känd för Jack Sparrow är det inte illa.

En lågmäld skräckhistoria med ett intressant mysterium som verkligen filmatiserats korrekt.

Ett favoritcitat måhända?

“I killed my mirror. And my shower door.”


0 kommentera

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar