Gorn 2

En kort korridor skiljer dig och arenan åt, publikens jubel hörs hela vägen in. Livet efter detta är inte riktigt som du tänkt, men precis vad du ville. Det är dags att utöva hypervåld på de stackars gladiatorerna och hjälpa underjordens gud få tillbaks sina kroppsdelar, den personliga njutningen är bara en bonus. Det är dags att slå ihjäl någon med en stek.

Gorn 2 är uppföljare till Gorn vilket var ett betydelsefullt spel för VR i stort. På grund av sin enkla premiss, grafikstil och det komiska övervåldet blev det mycket populärt på youtube, det i sin tur stärkte VR som en genre och inte bara gimmicks. Det visade på att VR kunde vara lika blodigt och våldsamt som andra spel, samtidigt som du på ett relativt realistiskt sätt kunde spöa skiten ur allt du såg, med allt du såg.

Gorn 2 är ett spel med både story och soundtrack som hamnar ordentligt i skymundan. Handlingen är inte särskilt imponerande, du ska slåss i fem arenor för att återta de kroppsdelar som underjordens guds söner stulit av honom. Det är premissen men handlingen i Gorn är som handlingen i vuxenmedia, det är inte den vi kommit för.

När du väl är i arenan slåss du över tre ronder och en bossrunda, under tiden kommer du bli attackerad av gladiatorer och ibland även miljön runt dig. Arenorna har olika hinder som kan orsaka skada, eller om du är lite smart, totalt decimera dina motståndare. Det kommer ibland sekundära uppdrag som att knuffa av fiender från en plattform eller slita ut deras hjärtan, klarar du dem får du en mysterielåda som kan innehålla vapen eller brygd. När de olyckligt lottade fienderna dör kan du sno deras vapen, det är framförallt på detta sätt som nya vapen upptäcks och prövas.

Detta är det blodigaste, våldsammaste och mest oroande spelet jag spelat i VR. Oron är mest huruvida det är okej att njuta av de osmakliga handlingar spelet centrerar kring. Striderna är fyllda av olika vapen där de flesta känns riktigt bra och vissa där känslan inte är lämplig att beskriva här. Vapnen har en speciell känsla till sig då de inte är som vapen tenderar att vara, utan böjer sig när du slår eller rör på dem som om de var av gummi. Detta stärker känslan av att vara i en otroligt våldsam serietidning tillsammans med den grafiska stil de hållit fast vid sen första Gorn.

Låt bilden tala för sig själv.

Arenorna är även de distinkta, alla har olika teman som till exempel en japansk estetik, tiki tema eller aztek inspirerat. Med de teman som följs kommer även musik som knappt hörs och som inte är av intresse när det bankas in skallar med en köttbit.

Arenorna har också varsin son till guden du hjälper, de är som regel galna och styrda av de organ som de stal från sin far vilket ger alla en galen och roande personlighet. Med varje variant kommer fantastiska vapen att använda, men även tvåhandsvapen. Mellan alla svärd, yxor och stridsgissel du kan slå ihjäl motståndare med finns de sådana som är för stora för att hålla i en hand, detta innebar ofta svårigheter att kontrollera vapnet, om jag inte stod still och mekaniskt slog likadant varje gång – upp, ner, upp och ner igen. Det gjorde tyvärr att de vapnen inte blev lika kul att använda, men herregud vad de andra vapnen väger upp för det.

Det går att parera hyfsat effektivt genom att slå vapnen motståndare håller i precis när de börjar slå, vilket ger en lite oförtjänt ego boost. Med lite tur kan du få tidigare nämnda brygder, dessa kan ge en mängd olika krafter där mina favoriter var jättenävar som gör att det går att slita av huvudena, eller telekinesi som gör att du kan slita huvudena – på håll.

Det finns några vapen som funkar lite annorlunda, som ett svärd som växer när du dödar med det, eller pilar med ballonger som skickar upp dina motståndare i skyarna för att aldrig ses igen. Detta tar mig till någonting jag var särskilt imponerad av, avståndsvapnen! Det finns pilbåge med olika pilar som känns ruskigt bra att använda, vilket inte är självklart med pilbågar i VR. Även en pistol som skjuter ut löjliga mängder spikar om du snurrar en vev. Om du befinner dig i nöd, kanske håller du på att dö och måste döda en fiende för att komma tillbaks i matchen, kan du enkelt och relativt pricksäkert kasta ditt vapen. Detta är lite extra kul då kastning i VR inte alltid är lätt eller kul.

Gorn 2 är i huvudsak ett medium att leverera våld i stora mängder på liten tid, med liten tid menar jag att spelet gick att spela igenom på cirka tre och en halv timme för mig. Efter det fanns bara endless mode där du slåss tills du tröttnar. Trots ett dugligt endless mode kunde det inte riktigt väga upp för den korta speltiden.

Därmed kommer också priset in. Priset är inte hutlöst, men med tanke på speltiden kan det vara värt att vänta på en rea. Trots det rekommenderar jag att du köper Gorn 2 om du gillar VR eller vill pröva hur det känns att slåss i detta. Men göm ungarna, husdjuren och skydda fönstren, för jag kan inte ens räkna hur många gånger jag slog i en vägg när blodtörsten tog över.

Gorn 2 är ett kul spel som fokuserar på humor och sjuka mängder våld. Det gör detta bra och miljöerna är riktigt snygga i sin speciella stil. Det är nog inte att överdriva, att det farligaste du kan ha hemma är en person som spelar Gorn 2. Men en ny familj går att skaffa sen. Övervåldet är för alltid.