Barbarian Saga: The Beastmaster

Den spanska utvecklaren Dormidin Studios ger oss en uppriktig, skamlös och bedårande hollow-like med Barbarian Saga: The Beastmaster. Räcker den uppriktigheten för att ge oss ett klassiskt metroidvania? Låt oss röra runt i den sörjan och se om vi hittar något gott! 

I en värld härjad av ett krig kämpar krigare i en underjordisk arena. Vi möter Ren, den sista av en anrik klan av barbarkrigare som kan kanalisera krafterna av mäktiga bestar för att dräpa sina fiender. En kung har dött, vilket sänder svallvågor över landet och riskerar att väcka en uråldrig ondska till liv igen. Ren, ättlingen av avgrundens stora krigare, ger sig ut på en pilgrimsfärd för att möta sitt öde och förhindra en katastrof.

Krossa dina fiender, se de drivna framför dig och bevittna kvinnornas sorg

Historiken och bakgrundsinformationen är förvånansvärt rik i Barbarian Saga: The Beastmaster. Det känns verkligen som en värld Dormidin Studios har skrivit med en genuin ambition och intresse. Det finns diverse faktioner, legender och krigshistorik för den som vill sätta sig in i det. Men spelet lyckas inte riktigt med bedriften att berätta sin historia på ett effektivt sätt – så fort du startar får du ett kompakt stycke exposition utan kontext och karaktärerna som skildras saknar helt introduktion. Vem är den mystiske krabbmannen i den underjordiska arenan som Ren har blivit bundis med? Vem är Invierno och varför är han så viktig för Ren? När jag väl träffar honom säljer han bara samma magra utbud av föremål som alla andra försäljare (plus en och annan vapenförmåga). Han ger inte alls intrycket av att vara en viktig karaktär. Vem är den döda kungen det ordas om? Varför är hans son beskriven som en ful fisk? Så många frågor och så lite tid! Och tid är pengar.

Det hjälper heller inte att dialogen i spelet är skriven på en engelska som inte riktigt når upp till den litterära nivån som skaparen uppenbarligen siktar på – med ett såpass rikt stoff som detta. Ren som huvudkaraktär är uppenbart skriven som en kaxig, cynisk krigare med vassa kanter. Men det finns inget djup i hans bakgrund. Jag noterar även att de flesta icke-spelbara karaktärerna du träffar består av kvinnor med djupa dekolletage. Det har jag inga problem med, men spelets tecknare har lagt uppenbar tid på att bara måla tjejer av en viss kropptyp, och det känns lite billigt. Alla karaktärsporträtt känns ganska billiga faktiskt. Det känns om en billig beställning från en tecknare som haft en väldigt kort deadline. Jag tror det hade kunnat göras något vackrare och mer indragande med lite strängare feedback under utvecklingen, för som sagt – stoffet finns där.

Stålets gåta

Men nu har vi pratat tråk och trams länge nog, finns det inget roligare att prata om? Vad sägs om gameplay? Tja, vad vi har att arbeta med är ett klassiskt metroidvania. För den som gillar undergenrer kommer det mer kursiverade ord här – det kan klassas som en hollow-like då spelet tagit klar spelteknisk inspiration från spelet Hollow Knight. Men det är en fungerande formula, eftersom Barbarian Saga: The Beastmaster lunkar på rätt makligt. Som ett plattformsspel kan du hoppa på en knapp, göra ett snabbt språng med höger avtryckare och attackera med en annan knapp. Du använder ett svärd som du kan göra enkla kombinationer med. Under spelets gång får du tillgång till specialattacker som dränerar energi när du använder dem. Som den titulära bestmästaren du är får du också tillgång till nya förmågor från djur i naturen. Särskilda amuletter ger ödlehänder som låter dig klättra på väggar, eller fiskstim som låter dig andas under vattnet. I praktiken fungerar de som vilka förmågor i ett metroidvania som helst. Men de matchar väl med spelets tema, och de tjänar sitt syfte.

Spelet bjuder även på bosstrider av varierande utmaning. Den första bossen jag mötte gav magert motstånd och gick ner på mitt första försök. Den andra bossen visade sig vara en flerfasig demon på en betydligt svårare nivå. Ändå håller de en ganska hög klass – livmätarna är långa och attackerna är projicerade. De är faktiskt ganska skapliga. Men det är besvärande att jag konstant måste köpa nya lager av helande drycker inför dessa strider. Barbarian Saga: The Beastmaster ger dig inte gratis tillgång till helande drycker vid sparpunkter likt många andra spel i genren. Istället måste du spendera surt förvärvade daler hos en av tidigare nämnda icke-spelbara karaktärer varje gång. Och du kan i början av spelet bara bära 5 drycker som läker en fjärdedel av dina träffpoäng för varje slurk. Frustrerande! 

Barbarian Saga: The Beastmaster grafik är enkel och påminner om ett gammalt spel gjort i programmet Adobe Flash. Det är inte särskilt välanimerat men färgerna är starkare och livligare än i liknande spel, så som Blasphemous. Den får jobbet gjort, men det är inget som kommer skrivas om i spelhistorien. Spelets musik och ljudbild är komiskt blandad. Vissa ljudspår fångar den där känslan som indie-spel ofta lyckas med så bra – en stämningsfull bild av en mystisk värld med mörka hemligheter. Andra låtar klingar chockerande falskt på ett sätt som kunde få mig att stanna upp och bara försöka processa vad jag faktiskt hör. Jag uppfattar en låt i vattenvärlden som både tonal och atonal, som om den går åt två håll samtidigt. “En blandning av sött och salt”, som den gode Berghagen sjöng. Det finns några av de här låtarna i spelet, och för mig var de så dåliga att jag nästan gillar dem.

Bevilja mig hämnd! Och om du ej lyssnar, åt helfvete med dig!

Det finns inte så mycket mer att nämna kring Barbarian Saga: The Beastmaster. Det är uppenbarligen ett passionsprojekt av en utvecklare med en tydlig vision och det är ganska lätt för mig att uppskatta. Det blir ännu lättare när spelet faktiskt fungerar, går att spela och ger dig hyfsade strider. Men problemet är att det inte blir mer än hyfsat. Det är svårt att rekommendera spelet över den uppsjö av överlägsna metroidvanias, såsom Hollow Knight: Silksong eller Blasphemous. Spelet är oförargligt, men mer erfarenhet behövs för att nå genrens toppar. Även om dalarna också kan bjuda på vackra nycker. Jag önskar läsaren en underbar dag!