Fatal Frame II: Crimson Butterfly REMAKE

Alla skräckentusiaster känner säkert till kultklassiker som Resident Evil och Silent Hill, spel som definierat överlevnadsskräckgenren under många år. Däremot läggs inte lika mycket uppmärksamhet på Koei Tecmos serie Fatal Frame, som fått mig, efter att ha tagit del av remaken till det andra spelet i serien, att uppleva en för mig helt ny standard för skräckkänsla i detta medium!

Det började med fjärilen och kameran

FATAL FRAME II: Crimson Butterfly REMAKE är en omgjord version av seriens andra del, som ursprungligen hette Project Zero: Crimson Butterfly här i Europa och ursprungligen släpptes till Playstation 2. Berättelsen handlar om två systrar, Mio och Mayu som kommer till en ödelagd by när de råkat gå vilse i skogen. Du utforskar de ödelagda husen och hittar anteckningar om någon slags ritual, varpa. Mayu uttrycker att hon plötsligt känner igen sig i byn. Det är nu de märker att de inte är ensamma. En röd fjäril leder tvillingarna till en mystisk kamera, varpå ett spöke angriper. Du lär dig då att du kan använda kameran till din fördel. Genom att ta kort på spökena tappar de hälsa och till slut dör de. Camera Obscura fungerar som spelets primära vapen.

Mayu lockas, till Mios förtvivlan, bort av fler röda fjärilar och blir då ensam. Det blir Mios uppdrag att leta reda på sin syster och fly från byn som de nu blivit fast i. Jag vill inte berätta mycket mer om berättelsen för att undvika spoilers, men jag tyckte den var oerhört effektivt presenterad. Det är kanske inte den mest originella av berättelser när det kommer till japansk skräck, men presentationen av den lägger på ett lager av mystik av obehag som jag aldrig sett framföras förut i ett överlevnadsskräckspel. Berättelsen berättas främst genom tillbakablickar och anteckningsblock. Här finns det knappt någon exposition eller långa mellansekvenser där karaktärer babblar om händelseförloppet. Jag kände mig heller aldrig säker på vad som komma skall, vilket jag verkligen uppskattade i en genre som bygger på överraskningar av obehag.

Du är aldrig ensam…

Till skillnad från många andra skräckspel känns Fatal Frame II mer rättframt. Det finns ett par pussel, men dessa är få och enkla att lösa. Även om jag först inte vet lösningen kan jag pröva mig fram och snabbt klara dem. Ett exempel är att du ska hitta ett par delar för att bygga ihop en docka, som du sedan ska placera i en mekanism. Ett annat är när du ska hitta ett par böcker som du sedan ska sätta på rätt plats i en bokhylla. De är ganska rättframma med vilken ordningen är, och om du inte förstår finns det få kombinationer och det går lätt att gissa sig fram. Under spelets gång hittar du ett antal filter till din kamera. Bland annat ett filter som kan frammana osynliga objekt och ett som kan ta bort magiska besvärjelser som ger dig tillgång till tidigare låste dörrar och kistor. Jag uppskattade faktiskt att det var lite mindre fokus på pussel i detta, då det lägger större tyngd på sina skräckelement. Dessutom finns det inte ett lika begränsat inventarie i detta som i många andra spel i genren, där du måste justera inventariet som ett pussel för att få plats med allt. Dock upplevde jag att läkande föremål var lite av en bristvara här, vilket gör det viktigt att ta vara på läkemedlen vi hittar.

Varje gång du öppnar en dörr öppnas den långsamt och försiktigt med en kameravinkel som bygger upp inför en jumpscare, även om det inte alltid kommer någon. Dessutom finns det flera tillfällen där vi blir jagade av spöken som du inte kan skada och vi måste gömma oss bakom täckta ytor, tills dessa spöken har gett sig i väg. Kartan vi utforskar under spelets gång är minimal, en liten by och ett par hus i byn, men trots det känns världen matig, mycket tack vare variationen av miljöer i de olika husen samt hur berättelsen presenteras. Denna remake har även övergett originalets tank controls, för mer moderna tredjepersonskontroller och jag tycker det känns riktigt bra.

Något jag känner mig lite kluven till är stridsmekaniken. När den fungerar är den riktigt kul, men ofta känns den mer irriterande än rolig. Låt mig förklara: När vi använder kameran går vi in i förstaperson där vi kan välja filter och olika filmtyper, som fungerar som ammunition. Genom att ta foton i bra kameravinklar gör du mer skada mot fiender. När deras hälsa nått en viss punkt hamnar de i Fatal Time, vilket låter dig ladda om din film snabbare och fotografera dem under en kort tid där de är oförmögda att röra på sig. De olika filmtyperna har styrkor och laddtid, så det gäller att spara de som är starkast och laddar om snabbare till svårare strider. Du kan också rusta dig med olika amuletter som ger dig olika förmåner, bland annat att vissa filter blir starkare. I striderna har du även två typer av mätare, willpower och hälsa. Om ett spöke grabbar tag i dig tappar du willpower, vilket gör dig långsammare och när mätaren tar slut faller du på marken, tills det att du tagit ett foto mot spökets ansikte.

Något som de lagt till i denna nyversion är att du nu kan ducka undan från fiendens attacker, vilket hjälper en del. Något som inte hjälper är dock en ny mekanik där fienden helt slumpmässigt blir uppretade, vilket både gör dem tåligare och starkare – samt regenererar liv. Dessutom blir de immuna under tiden de regenererar. Detta kan hända med alla typer av fiender, inte bara bossar. Jag hade tyckt att det var en okej mekanik om den bara gällde någon enstaka boss, men istället känns det som att mekaniken bara drar ut på strider onödigt länge. Det blir extra jobbigt när du kämpar mot flera fiender och alla blir irriterande. Jag tycker att kontrollen fungerar bra och när det är en fiende i taget kan mekaniken vara kul, även om regenereringen är något störande.

Strid!

En upplevelse du sent kommer glömma!

När det kommer till presentation tycker jag att Fatal Frame II: Crimson Butterfly REMAKE gör ett riktigt bra jobb att förmedla skräckkänslan. Spelet utspelas endast nattetid, med betoning på obehagligt mörker. De uppdaterade karaktärsmodellerna är dugliga, om än lite utdaterade, men jag tycker den japanska landsbygdsmiljön passar väl. Spelet saknar nästan musik helt. Det ligger ett mycket större fokus ljudbildsmässigt på obehagliga ljud, som knastrande och spökljud, vilket får en att riktigt hoppa till ibland. Jag tycker att avsaknaden av tydlig musik passar äventyret väl, och det kommer från någon som ofta tycker att denna aspekt är viktig. Det får det att kännas mer realistiskt, som att du själv befinner dig i den övergivna byn.

Slutligen en liten diskussion om priset. Detta är inte ett fullprisspel, utan kostar runt 500 kr på alla plattformar. Jag tycker detta är ett riktigt bra pris för vad vi får. Det känns kvalitativt rakt igenom, även om inte är helt utan skavanker.

Sammanfattningsvis är Fatal Frame II: Crimson Butterfly REMAKE ett spel du måste ha modet och hjärtat för. Det är ett av de obehagligaste, men samtidigt bland de mest intressanta skräckspel jag upplevt. Om du är ett skräckfan är detta ett måste!

Testdator: Intel Core i7-12650H, 16GB DDR5, RTX 3060