Teeto

Nintendo 64-nostalgin värmer i det här charmiga, fåniga och precis lagom roliga plattformsäventyret. Hur väl – om spelet hade varit ett dugg intresserat av rivalitet – mäter sig Teeto med våra andra kontemporära 3D-plattformare? Läs vidare och få reda på det!

Det vankas plattformsbuffé när nyzeeländska studion Eat Pant Games bjuder på mysig underhållning i 3D-plattformsspelet Teeto som släpps nu i dagarna. Det är ett spel som, precis som så många av de bästa indie-spelen som släpps nuförtiden, skamlöst flörtar med forna tiders giganter inom genren. I det här fallet spel rör det sig om Banjo-Kazooie, Conker’s Bad Fur Day och Rares andra spel med antropomorfiska föremål som talar och rör sig som människor. Det finns även mer obskyra influenser och referenser här, till “misslyckade” plattformspel som Gex 64 och moderna succéer som A Hat in Time. Här kommer en kort introduktion: 

Spelet startar med en nyhetsrapport, där en pratande mikrofon berättar för tittarna om världsläget – en mystisk incident för ett år sen har lett till att samtliga människor försvunnit spårlöst från planeten. Samtidigt har både djur och icke-levande föremål fått eget medvetande, en förmåga att tala och att röra sig. Och det är just därför en talande mikrofon berättar dagens nyheter på TV. Programmet stängs av, och den ena huvudkaraktären Nory, som är en kvinnlig kanin, färdigställer ett vetenskapligt projekt. Hon har nämligen skapat en levande figur av mystisk energi. Hon kallar varelsen Teeto, och det är den här karaktären du spelar som genom spelet, med Nory som din pratande sidekick i ryggsäcken.  

Din spelarkaraktär –  Teeto – har förmågan att absorbera egenskaper och element av föremål som finns ute i världen. Genom att absorbera is från en isbit får du förmågan att frysa saker. Genom att absorbera blommor får du förmågan att svinga dig över stup med en stjälk. Och genom att absorbera hink & spade så får du förmågan att gräva upp skatter på stranden. Et cetera. Spelet är fullt av mer eller mindre bisarra former du kan anta, och dessa används för pussellösning såväl som strid. Mestadels för pussellösning. Genom att absorbera kartong tar du formen av wellpapp, bra för att ta sig igenom trånga springor och för att minnas Paper Mario: The Thousand Year Door! Har dock ej klurat vad fåtölj-formen är bra för. Eller soppåse-formen. Jag får återkomma när jag vet mer! 
 
Men du kan göra ett och annat även utan dessa former! Som Teeto har du möjlighet att göra närstridsattacker, dubbelhoppa, skjuta kroppsubstans mot dina och drämma rumpan i golvet. Allt det där jag drömde om som barn! Striderna är inte direkt som de i Ninja Gaiden, men nivån är lämplig för ett plattformsspel. Svårighetsgraden är inte hög, men för den som vill hitta 100% av alla föremål så finns det ett och annat att bita i här. Det finns även bossar i spelet, som dyker upp i slutet av varje värld. Första bossen involverar en enorm snögubbe som skryter över sin överdrivna muskelbyggarstyrka och sin överintelligens. Han försöker ha ihjäl dig med istappar och tryckvågor samtidigt som han berättar trivia om Napoleon Bonaparte. Bossarna är ganska bra. Bättre än vad jag förväntade mig.  

Varje bana innehåller så kallade Vioniter, stenar som behövs för att låsa upp vägarna till nästa värld. Det påminner lite om hur du behöver hitta gröna stjärnor i Super Mario 3D World, som finns gömda som extra föremål på banan, för att låsa upp Bowsers slott och vissa sidobanor. Utöver det tycker jag inte att spelet påminner så mycket mer om Super Mario 3D World. Som sagt, det är mer likt Banjo-spelen, Yooka-Laylee och det fantastiska, moderna spelet A Hat in Time (rekommenderas!), särskilt när det kommer till humorn. Spelet är fullt av torr humor, ofta levererad av karaktärer med en nyzeeländsk accent (påminner mig om den fantastiska komediserien Flight of the Conchords från 2007) och många blinkningar och referenser i form av TV-spelsaffischer på väggarna. Det kan vara svårt att avgöra vilken målgrupp spelet är gjort för. Spelets humor och influenser gör det tydligt att det är gjort av millenialer som mig själv. Men det här är ett spel som jag utan problem hade låtit en 10-åring spela. Spelet påminner mig också om Toy Story-filmerna, särskilt med premissen kring levande leksaker och föremål som rör sig som invånare i spelets värld. Vad som visar sig vara en oväntad twist i berättelsen halvvägs in i spelet gör att spelet får en viktigare och mer somber ton, och det överraskade mig. Det finns ett djup i berättelsen som lurar den oväntande.  
 
Grafiskt så är spelet enkelt, men effektivt målat. Det är fullt med ljusa färger och runda former. Man rör sig genom skogar, snölandskap, butikslokaler och övergivna familjehem. Jag testade spelet både på Nintendo Switch och Nintendo Switch 2, och det överraskade mig hur spelet lyckas hålla en hög frame rate även på Nintendo Switch. Spelet går att spela i samarbetsläge med delad skärm, och även här flyter spelet på bra. Annars hade jag problem med en glitch, som slumpmässigt stängde av min förmåga att absorbera förmågor. Frustrerande! Musiken har ett par riktigt mysiga låtar i sig, men många gånger låter det ganska intetsägande, dessvärre. Men som tidigare sagt, höga betyg på spelets röstskådespeleri! Dialogerna mellan karaktärerna är komisk och väl skådespelad. Förr eller senare kommer någon att skratta – det gjorde jag. 

För övrigt bjuder spelet på en enkel ekonomi där du kan köpa nya kostymer till din karaktär. Stjärnorna du hittar på banorna sparas i ett konto som du kan spendera i affären. Och vissa kostymer finns väl gömda ute på banorna – håll ögat uppe! Att hitta alla föremål i spelet kan kräva ett visst fokus. Men det är ett kort spel som du lär varva under 10 timmar.  
 
Jag har alltid, sedan jag var ung, ansett att plattformspelet är den ultimata genren. Ingen annan genre kan kombinera utforskande, action, samlande och problemlösande så bra som det klassiska plattformspelet, särskilt de i 3D. Och Teeto gör ett fantastiskt jobb att hylla genrens bättre spel, utan att ge oss något identitetslöst. Det återuppfinner inte hjulet. Men det fanns en tid då sådana här spel släpptes varenda månad, en del bättre än andra. Gex 64, Claymates, Bubsy 3D, Cool Spot, Banjo-Kazooie, Super Mario World 2: Yoshi’s Island, Jak & Daxter, Plok, Croc, DuckTales, Spyro the Dragon, Rayman, Conker’s Bad Fur Day för att nämna några. Alla kommer inte minnas dessa industribyggande spel, men det kommer jag. Och jag är glad att Eat Pant Games gör detsamma med Teeto. Jag rekommenderar det varmt som ett av 2026 års hittills bästa plattformspel. Förresten, du har väl skaffat Bubsy 4D?