Hem RecensionerSpelrecensionerPC The Ascent

The Ascent

av Danny Larsen

Neon Gigant är en nykomling på gamingscenen, i alla fall sett till att de är en ny spelstudio. (Några av utvecklarna har bland annat jobbat med den nya Wolfenstein-serien.) Här får vi sätta tänderna i deras första spel som heter The Ascent som är satt i neonfärgad cyberpunkmiljö. Dags att springa ut och försöka bli en fri man — om jag kan… 


The Ascent är en twin-stick looter shooter där vi tar oss an rollen som en namnlös karaktär. Vi tillåts ändra kön och lite kosmetiska val. Karaktären jag spelar som är en, för världen den lever i, en av de lägsta stående av befolkningen. Människor och aliens som kommer till denna megametropol som styrs av The Ascent Group kommer vanligtvis dit genom att ta hjälp av något företag som betalar för att de kan ta sig in i staden. Men genom att man gör det blir man skuldsatt och måste arbeta av skulden genom att mer eller mindre bli företagets ägodel, eller en Indent, som man kallas. Om företaget man arbetar för skulle gå under kan andra företag bara komma in och ta dig som sin ägodel. Du blir helt enkelt bara en handelsvara som slussas genom företag och kommer troligtvis aldrig att bli en fri person igen.

När The Ascent Group kollapsar under mystiska omständigheter, måste vi ta oss runt i staden för att försöka lista ut vad det är som pågår och vem som ligger bakom alltihopa. Om vi inte lyckas kan hela staden förfalla i kaos där alla megaföretag slåss om ägandet och makten i staden.

Skapa din egen karaktär.

The Ascent är ett spel i cyberpunkgenren med maffiga neonskyltar, härlig syntmusik och den mörka visuella stilen man kan förvänta sig. Det känns lite som man har klivit in i Blade Runner; det är mörkt, skitigt och väldigt tydliga klasskillnader mellan stadens invånare. Staden är befolkad av människor, aliens och robotar. Alla tillhör något företag och alla har en roll i samhället — vare sig de vill eller inte. Spelets landskap är inte en idyllisk bild man har av ett framtida samhälle, här är det makten över befolkningen, eller äganderätten över dem, som är A och O.

Man ser att Neon Giant har arbetat hårt med att få staden att kännas bebodd. Det finns mängder av NPC:er som rör sig runt i staden och samtalar med varandra som man kan lyssna på medan man rör sig igenom olika stadsdelar. Det finns olika gäng som försöker hålla hårt i sina områden och skjuter om man rör sig in i dem.

Spelet målar upp en mörk och ganska hemsk levnadstillvaro som majoriteten av invånarna lever i, vilket gör att man kan leva sig in mer i vår karaktärs kamp för deras överlevnad. Att de på ett bra sätt (sett till spelets historia och det visuella) framhäver vilken desperat tillvaro befolkningen lever i är en ganska svårt sak att få ihop, vilket jag tycker att man har lyckats riktigt väl med. Återvänder man till ett område man tidigare besökt kan man se att saker har förändrats, som att de t.ex. har avhägnat ett område för att de håller på att reparera något. Det är småsaker som dessa som gör att staden känns bebodd och levande.

The Ascent är en twin-stick shooter och om man skulle kör spelet med en handkontroll styr du din karaktär med ena spaken och siktar med andra. Jag fann tyvärr att siktandet med handkontroll inte riktigt var så exakt som jag hade hoppats på, det blev helt enkelt att köra med mus och tangentbordet istället (då med WASD för att röra dig runt och musen för att sikta och skjuta). Detta kan verkligen få en att känna att man har mer kontroll över sina attacker och följa fiender medan man skjuter, duckar bakom skydd och försöker ta död på fienderna som attackerar med en del smarta taktiker.

När man rör sig runt i spelets huvudhub har man sitt vapen i hölstret, men så fort man rör sig utanför de lite mer säkra områdena kommer puffran fram ganska snabbt. De gäng som finns kanske varnar en om man kommer för nära, att man borde tänka om, mitt svar är ett hagelskott i bröstkorgen och det blir en makaber dans med de andra fienderna i området. Förutom att springa och försöka skjuta de fiender som är i mitt sikte kan man ducka undan och sätta sig på huk bakom objekt. Skyddet kan ge mig en sekunds andrum innan de flankerar mig från olika håll och kommer för mitt liv.

Du kan sitta bakom skydd och skjuta över det, men fienderna använder samma taktik och jag måste helt enkelt ta mig antingen till dem runt deras skydd för att skjuta dem, eller kanske kasta en granat på dem. Striderna kommer kännas väldigt annorlunda från första stunden man rör sig genom en kloak och skjuter råttor, tills när man kommit en bit i spelet. Detta mest för att under spelets gång kommer man hitta nya och spännande vapen man kan använda, samt gå till en vapenhandlare för att uppgradera dem till att de gör mer skada.

Spelet har även ett RPG system där man kan lägga poäng på passiva förmågor, som att sikta bättre, har mer liv eller uppgraderaringar för att snabbare rulla undan dina fienders attacker. Eftersom det är ett cyberpunk-spel kan man augmentera sig. Du kan tidigt i spelet lägga till en attack som heter Hydraulic Slam, d.v.s. ett slag som mer eller mindre kan krossa låglevlade fiender eller få en tuff fiende att vackla till och du får chansen att kunna röra dig runt honom. Man kan även lägga till moduler som kommer hjälpa en i det långa loppet. Jag brukar alltid vilja ha massa hälsa på mina karaktärer. Då var Vitasigns Booster, en modul som ökar ditt liv, till stor hjälp för mig.

En del av staden som man kommer få lära känna bättre.

Det är kanske inte de tyngsta RPG inslagen, men de ger en liten möjligheten att kunna välja vilken typ av karaktär man vill ha. För mig går jag hårt på att ha massa hälsa och ökad träffsäkerhet, bara för att jag då kan vandra in bland fienderna och veta med mig att jag kan öppna eld och att alla skott kommer nå sitt mål och krossa motståndet jag står öga mot öga med. Men ibland kommer man känna sig lite låglevlad även fast man tycker att man har gjort bra under spelets huvuduppdrag.

Jag hade ett uppdrag där jag skulle vänta ut en dator som skulle hackas och samtidigt kom det en massa tuffa fiender som ville stoppa mig. Jag dog ganska hemskt, flera gånger faktisk. Men jag klev därifrån och tog mig istället an ett par av spelets sidouppdrag för att kunna tjäna lite pengar, XP och försöka hitta lite material för att uppgradera mina vapen. Uppdragen kan vara allt från att leta upp någons väska till att hämta doping åt en bodybuildare. Det är en udda samling uppdrag som finns och de ger en lite mer nyanserad bild av livet i staden och man får träffa en eklektisk samling av folk.

Men Danny, hur är det med vapnen då?, undrar du. Jo, det finns en go’ samling i spelet. Vi kan ha två vapen på oss samtidigt, en primär och en sekundär. Här kan jag säga att man bör ha två vapen med olika förmågor, exempelvis en som har hög eldkraft mot vanliga fiender och kanske en som har elektricitet som förmåga, då man möter på väldigt många robotar under spelets gång. Vissa typer av fiender tar mindre skada beroende på vilket vapen du har med dig. Vanliga människor dör av det mesta och robotar bryr sig inte om vanliga kulor direkt (det går men tar väääldigt lång tid). Du har valet av pistol, hagelbössor eller raketgevär och det är upp till dig att hitta vilket vapen som du vill leka runt med och uppgradera så att ingen kommer stå i din väg.

Utöver två vapnen kan man ha med sig ett taktisk tillbehör, d.v.s. granater av olika slag eller varför inte en egen liten turret. Dessa gör att man kan ta sig ur knipor där ens vanliga vapen inte är det bästa valet, så tänk noga på vad du har med dig.

Vad vore ett spel utan en massa olika kläder eller armor man kan välja mellan? Här ska man hålla koll på vilken hjälm, jacka eller byxor som hindrar mig från att gå en snabb död till mötes. Fiender tappar ibland kläder när de dör och du kan plocka på dig dem och se om de är något av värde, om inte kan du bara sälja dem i närmsta butik. Du kan se väldigt annorlunda ut beroende på vad du har på dig, det finns ett par byxor som bara heter ”Byxor” i spelet, men visuellt gör de att det ser ut som du har robotben.

En av många udda karaktärer du kommer träffa under spelets gång.

Detta leder mig in på den saken som irriterat mig mest under spelets gång. Varje gång jag plockar upp ett vapen eller ett nytt klädesplagg ersätter det vapnet eller klädesplagget jag har på mig. Jag kan vara mitt i en eldstrid och försöker desperat överleva, ser att det ligger ett vapen på marken, kan sälja för en slant och plockar upp den i farten. Plötsligt gör jag nästan ingen skada på fienderna alls, går in i menyn och kollar runt och ser att mitt vapen är en låglevlad puffra som jag inte använder vanligtvis. Jag har kollat i spelets inställningar och hittar inget där jag kan stänga av automatisk användning av sakerna jag plockar på mig. Det är väldigt frustrerande att när jag efter en strid går och plockar på mig min loot som ligger utsprid och sen måste gå in och ändra de saker som jag har förvalt att använda igen för tusende gången. Jag hoppas att de i den fulla versionen kommer lägga till ett sådant val, för detta är irriterande och jag håller på att bli galen! 

Spelet låter mig träffa på olika fraktioner och udda karaktärer, galleriet av personer i staden är varierad och spännande att se på. Spelet har verkligen många olika saker man kan hitta och läsa, det finns en codex där all ny info man hittar samlas upp, om man vill grotta ner sig i spelets värld så finns den där. Jag uppskattar alltid när man har tagit sig tid att bygga ut världen med historia om hur den fungerar.

Finner du att du vill ha någon att leka med i spelet kan du bjuda in en kompis. Det är bara att hoppa in och köra, spelet är drop-in/drop-out, så om man ser att en kompis spelar är det bara att hoppa med. Du kör hela tiden med den karaktären du skapade från dit eget spelande och får med dig erfarenheten eller XP:n tillbaka till din spelsession.

När man börjar spelet ser kartan inte imponerande ut i storlek, men under spelets gång tar man sig till fler och fler områden och man ser hur stor och invecklad staden är. Men för att snabbt kunna ta sig mellan områdena mellan uppdragen kan man ta tunnelbanan som finns på specifika platser, dit måste man aktivt ta sig för att kunna resa med dem. Det finns också taxi man kan åka med från nästan vartsomhelst på kartan. Dock kostar varje färd man gör 1 000 Ucred, men om man plockar på sig allt man hittar och säljer av det kommer man ha pengar för att kunna resa runt utan problem. Man kommer ha väldigt långa sträckor att ta sig över spelet och det kanske inte är allas favoritaktivitet att springa genom halva kartan, som tur är finns det dessa två sätt att snabbare kunna ta sig genom staden.

Åka taxi är skönt, men kostar en slant.

The Ascent är ett riktigt intressant spel och då för den värld som de har byggt upp, men också spelets historia där ens karaktär kommer från bottenskicket av samhället och tar på sig att försöka reda ut vad tusan det är som pågår. Spelets gameplay är byggt på att du väljer din spelstil och hur du vill ha din karaktär och sen bara ger dig ut och låter ingen stoppa dig. Att kliva in i spelets värld och ta sig an dess handling, leka runt med vapen och utforska världen var riktigt kul och ännu mer om man har en förkärlek för cyberpunk tematiken, i mitt fall har Shadowrun (på SNES) lett mig hit och jag är riktigt nöjd.

För att vara Neon Giants-gängets första spel som egen studion, så gör The Ascent mig nyfiken på vad de kommer att göra härnäst i framtiden.


Specifikation

Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns även till Xbox One/ Series X | S.

The Ascent. Lägsta pris 275 kronor enligt Steam 2021-07-29.

Recensionsex tillhandahållet av Curve Digital.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar