Hem RecensionerSpelrecensioner Marvel’s Spider-Man: Miles Morales

Marvel’s Spider-Man: Miles Morales

av Danny Larsen

Två år har gått sedan vi fick avnjuta Insomnia Games Marvel’s Spider-Man, här får vi nu uppföljare med Miles Morales i huvudrollen. Hur står sig spelet mot vad vi fick i det första Spider-Man och är Miles Morales en kul karaktär att följa i hans stridande mot en massa skurkar?


Det har gått ca ett år i spelets värld sedan vi fick följa Peter Parkers resa med Doc Octavius och hans strider mot t.ex. Rhino, Inner Demons och såklart Wilson Fisk. Nu är det inte Parker som står i rampljuset, utan denna gång får vi följa den nyaste superhjälten i New York: Miles Morales. Miles förlorade sin far i en attack och blev biten av en radioaktiv spindel som gav honom liknande krafter som Parker. Ett år där han under Parkers vingar har lärt sig hur han ska använda sina krafter för att hjälpa folket i sin närhet.

Spelet inleds med att vi får följa Parker och Miles där de följer efter och övervakar en leverans av fångar till fängelset. Såklart kan allt inte gå helt smärtfritt och Miles av sin oerfarenhet gör inte saken bättre. Lös ur sin bur kliver Rhino och han tänker inte snällt kliva tillbaka in igen. Medan Parker tar sig an Rhino försöker Miles stoppa de andra skurkarna som försöker fly från platsen.

Ummmm, spring.

Plötsligt kommer parker flygandes genom en vägg och ligger kvar på marken helt utslagen. I Miles strid mot Rhino märker han att han har bioelektriska krafter, med andra ord han kan generera ström i sin kropp som han kan använda mot sina fiender och bedöva dem en kort stund. Detta är den stora skillnaden mellan Miles och Parker när det kommer till deras sätt att slå ut fienderna.

Detta är bara början av Miles historia där vi kommer att stöta på ett helt nytt högteknologiskt gäng som kommer in för att röja runt och ställa till problem i hans stad, samt hemligheter som kommer komma upp till ytan och ett nytt företag som kanske inte är så bra som de verkar vara. Vänskap som sätts på prov, rädslan att förlora nära vänner och familj. Spelet har bara börjat.

Såklart kommer man att få tillgång till några roliga små prylar som kommer hjälpa honom i hans strider. Vi får t.ex. holografiska gubbar som kan distrahera och slåss mot fienderna eller varför inte en lite pryl som skickar ut en liten våg av elektricitet som bedövar fienderna på avstånd. Vi får tillgång till ett par dräkter som man låser upp efter att man har nått en viss level eller att man har klarat av vissa uppdrag. För det mesta är det bara en kosmetisk detalj, men vissa dräkter låser upp nya moduler som man kan använda via dräkterna. Man kan ha fyra olika moduler aktiva på dräkten så man får välja när man har låst upp dem vilken som passar bäst beroende på vad man är ute och gör. Dessa moduler kan vara att man t.ex. tar 25% mindre skada av distansattacker eller att man man inte drar lika mycket Camouflage-energi om man står stilla.

Miles kan bli osynlig om han vill, coolt!

Just det, glömde jag säga att man kan bli osynlig i spelet. Camouflage är en av de nya förmågorna som Miles har till sin hjälp. Man har bara ca 15 sekunder som man kan vara osynlig, så det gäller att vara snabb med att göra det man ska medan man är det.

Vi har även ett skill tree där vi kan uppgradera Miles färdigheter som nyss nämnda kamouflage, attack och specialattacker. Dock är de sista tre uppgraderingarna låste bakom New Game+. Vill man klara spelet till 100% och låsa upp allt får man slå igång ett NG+.

Att hoppa in två år efter det att det första Spider-Man spelet släpptes märks inte. Då spelmekaniken är precis densamma, hur man svingar sig fram i spelet eller hur man och spöar skiten ur fienderna. Det som skiljer dem åt är mer en estetisk skillnad i hur det ser ut när man slåss eller det att Miles ser annorlunda ut. Under ytan har vi samma motor som vi bara lagt ett nytt skinn på, nu kanske det låter som något dåligt och det är inte vad jag menar.

Tillbaka till lite pluppar på kartan i New York.

2018 års Marvel’s Spider-Man var en suverän upplevelse och det är det här också. Jag har ett litet problem med spelet och det är att de har sagt att det är en helt nytt spel , visst det är sant. Tyvärr känns det bara som en glorifierad expansion eller spin-off på första spelet, det tar ca 7-10 timmar att klara av spelet och det är ungefär hälften av vad första spelet var. Att man då tar samma pris som ett dubbelt så långt spel sitter inte helt rätt hos mig, hade man släppt det för ca 300 kronor hade det känns mer rätt.

Nu låter det som att spelet inte är bra p.g.a. prisbilden. Om vi bortser från prisbilden är det ett spel som inte bara ser fantastiskt snyggt ut och som flyter på jättebra av majoriteten av tiden. I spelets sista kapitel kändes det som min Playstation 4 inte riktigt orkade med de scener jag fick spela igenom. Spelet hackade sig fram och jag hade kraftiga FPS dropps här och var. Som tur var lyckades min Playstation komma ur det och jag kunde efter mångt och mycket få avnjuta av eftertexterna. Nu vet jag ej om det är för att jag sitter på den första Playstation 4 eller att det är så att det var sliten efter en lång session. Det kan som sagt bara ha varit min som ville bråka med mig.

Spelet är helt klart värt att ta sig an oberoende om man har kört första eller inte, då jag tycker att spelets historia är riktigt bra skriven och håller en intresserad igenom spelet. Visst, det fanns saker som jag sa högt ut i mitt vardagsrum, som ”det där är utan tvekan spelets huvudskurk och den där kommer visa sig ha en stor hemlighet”, så en del saker är tyvärr (enligt mig) lite uppenbara. Men det gör inget, för karaktärerna i spelet är välskrivna och man tycker om och hatar dem för vad de gör, inte för vem de är. Spelet bygger mycket på familj och att värna om de i ens närhet, vilket är ett väldigt bra budskap.

Spelet ljudbild är också något som tillför mycket, det är folk som pratar runtomkring en, bilar som åker och tutar, hela stadsljudet ger staden helt enkelt mer liv och rörelse. Musiken som ligger i bakgrunden och bara är, för att sedan ta fart när man ger sig av på uppdrag och pumpar upp en lite i striderna. Röstskådespelarna lyser verkligen och speciellt han som gör Miles i mitt tycke. Som helhet är det inte fy skam.

Som sagt spelet ser riktigt snyggt ut. Precis som sin föregångare med några små saker som hände mig där jag hade några lågupplösta texturer på saker i omgivningen eller att Miles kropp inte laddar in helt, men dessa är småsaker som kommer att lösas med patchar.

Spelet har extra uppdrag vid sidan precis som i föregående spel, eller att man kan hjälpa till med brott som pågår runtomkring en. Här får man också en app där vi kan välja specifika brott vi vill hjälpa till med, såklart kommer det vara randomiserade brott i staden som poppar upp här och var.

Frågan är om det är kul att spela… På den frågan kommer jag säga ett starkt JA! Att få följa Miles från det att han blir stadens enda Spider-Man som måste vaka över den (Parker åker på semester med MJ), till att rädda dagen är en riktigt suverän upplevelse, ibland är det svårt att lägga ifrån sig kontrollen och man ska bara göra ett uppdrag till. Spelet är inte perfekt och en del uppdrag och strider kan bli lite långdragna och repetitiva; att slåss mot 30 fiender är inte kul i längden. Att istället slåss mot färre och smyga runt dem genom att använda kamouflage för att slå ner dem diskret, är kul.

Spider-Man appen för att hjälpa folket i staden.

Kontrollmässigt är det precis som i original Spider-Man, mängder med knappar att lära sig, men efter ett tag sitter det i ryggraden och man behöver ej kolla upp hur man gör alla olika attacker och specialare. Det är skönt när man möter färre fiender, för om det är för många blir det lite stressigt; man hoppar bara undan och kan inte utnyttja de olika förmågorna man lärt sig till fullo.

Marvel’s Spider-Man: Miles Morales är ett skönt återvändande till New York och nätsvingandes som vi inte har gjort på snart två år. Spelet har en skön historia, bra karaktärer som man bryr sig om och skurkar man irriterar sig på (lite som J. Jonah Jameson och hans radioprogram). Spelet är för sitt pris för kort. Hade man släppt det för halva priset hade jag sett det som ett stort plus i kanten, men det går inte att förneka att Insomniac Games gör ett riktigt bra spel. Spelglädjen finns där, svingandes runt i staden är härligt och att nita skiten ur skurkar är alltid kul och Miles Morales är en karaktär som jag hoppas att vi får se mer från i framtiden.


Specifikation

Denna recension baseras på Playstation 4 versionen.
Spelet finns även till Playstation 5.

Marvel’s Spider-Man: Miles Morales. Lägsta pris 499 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-11-13.

Recensionsex tillhandahållet av Sony.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar