Att djupdyka i en välskriven fantasivärld… Vad kan väl vara bättre? Så i den djupa kylan utanför stugfönstret och hopkurad på bussen har jag under veckors tid gjort just det. Besökt en annan lika kall och kanske ännu mer kaotisk värld är vad vår verklighet är idag.
Tidigare under vintern gav Mattias Kuldkepp ut sista delen i den gripande bokserien Sönderfallets symfoni och vid jul var det äntligen dags för mig att sätta tänderna i den. Eller ja, läsa den i alla fall. Om du lyssnar på vår podcast vet du redan att jag är ett stort fan av hans böcker och har prisat honom tidigare, men jag vill nu lyfta denna fantastiska bladvändare till bokserie även i textform.
I Sönderfallets symfoni får vi följa flera olika karaktärer av olika raser och i olika komplicerade livssituationer genom vilka vi blir introducerade till en värld som undergår ett långsamt sönderfall. Och inte det vanliga abstrakta som vi är vana vid, utan ett fysiskt sönderfall där kontinenterna under karaktärernas fötter smulas sönder och faller ner i tomheten under för varje minut som går. Det är svårt att välja någon favoritkaraktär, även det helt klart finns de som jag tycker mer eller mindre om, då alla karaktärer utvecklas och vi lär kanna alla deras styrkor och svagheter. Men lite svag blir jag allt när spelemannen med en knäpp på en bjällra i sin mössa tar även den värsta motgångar med en klackspark. Han är den karaktär som bringar en liten gnutta ljus till en annars mörk värld.
Det är vårt att sammanfatta vad berättelsen handlar om då en hel värld av händelser är svårt att korta ned till ett par rader… Men utöver det stora överhängande hotet av att marken smulas sönder under dina fötter och du riskerar att falla ner i intet, så radar problemen upp sig i en värld som genomgår både svält till följd av stora landförluster och allt mer frekventa dimensionsrevor där demoner spiller in i världen. Varje karaktär har sin strävan mot en dräglig vardag och allt eftersom sammanstrålar allas vägar när mängden demoner ökar och den sista världens undergång närmar sig. Kan de rädda världen och är den verkligen värd att rädda?
En dystopi som heter duga och utspelar sig i en värld med alver, magi och demoner för att bara nämna några ingredienser. Språket i böckerna är enkelt men välutvecklat och med många namn och platser, så den riktar sig helt klart mot mer vana läsare. Personligen är jag nästan lyrisk över Kuldkepps sätt att skriva. Platser, känslor och händelser beskrivs med en väl avvägd balans mellan djup beskrivning och enkelhet som gör att det inte blir för långa beskrivningar men jag känner att jag är där i händelsen. Alla karaktärer är inte möjliga att älska utifrån deras karaktärsdrag, nästan ingen alls faktiskt. Men deras mänsklighet och motiv gör att jag blir helt uppslukad, vill bara vet mer, uppleva mer av deras liv och denna hemska men underbara värld.
Korrekturläsningen måste varit på topp för här finns inga upprepningar eller felstavningar som avbryter flytet. På alla tusentalssidorna har jag bara upptäckt en handfull feltryck där tempot i scenerna varit så på topp att jag förstår att man i ren extas snubblar på tangenterna när det skrevs.
Turen var på min sida att jag inte behövde vänta mer än ett år på den sista delen i serien och för den som börjar nu så finns den i sin helhet tillgänglig i de flesta bokhandlar på nätet. Detta är som ni märker ingen full recension utan snarare en hyllning och en uppmaning att läsa serien Sönderfallet symfoni. Jag kan bara avsluta med; Läs dem!