Under den tredje luckan i Nördlivs filmkalender, så döljer sig faktiskt en film som sannerligen kommer kännas väldigt ”julig”. En film som många ser som undermålig, medan andra ser den som en självklar film under högtiden. En film som trots att den kommer stå ut mot de andra filmerna i kalendern, är en av de mest självklara. I alla fall om man ser till högtid… Läs mer ingående om varför i inlägget från 30 dec.
När man tänker på Arnold Schwarzenegger citat så brukar man tänka på repliker som ”GET TO DA CHOPPA” eller ”You ugly motherfucker”. Eller varför inte klassiska oneliners som ”I’ll be back” eller ”Hasta la vista, baby”. Ibland dyker en och annan mer obskyr upp. Repliker som ”Put that cookie down. NOW” till exempel! En replik vårat kära österrikiska muskelberg utbrast i min personliga favoritjulfilm (och en av få julfilmer jag kommer prata om faktiskt) – Klappjakten.
En smått bisarr film om en upptagen fader som tvingas ut för att finna årets hetaste leksak precis innan julafton självt på grund av att han glömt det tidigare under månaden. Som vi alla kunde räkna ut så är leksaken – en actionfigur vid namn Turboman – slut precis överallt. Det enda som finns kvar är Turbomans kumpan och vapenbroder Booster (en rosa rymdtiger, eller nåt!) och som vi alla vet så vill såklart INGEN ha sidekicken. Namnet blir här kanske självförklarande – jakten efter klappen.
Men självklart är inte Arnold den ende ute efter Turboman dan före dopparedan. Han finner en ständig ärkefiende i brevbäraren och fadern Myron (spelad av komikern David Adkins mer känd som Sinbad) som också gör allt för att få tag på en Turbomanfigur till sin son. Deras rivalitet fyller mycket av filmens konflikter och det med ibland härlig slapstickhumor.
Det är lite skönt att se Arnold prova på annat och på senare år så har han fått fler såna roller. Kanske är det för att åldern börjar ta ut sin rätt på honom, men det är kul att se. Han har mer att ge än oneliners och muskler, i alla fall när han har en bra regissör och ett bra manus att jobba med. Jag tänker lite på Collateral Damage där han faktiskt fick slåss, skjuta och spela en hel del – och han gjorde det bra!
Men ska man se en amerikansk julfilm så står denna och Die Hard (1988) (världens bästa julfilm – no joke) mot varandra för mig. Men när jag vill ha en känsla av glädje och lite larvigare jul så är det absolut Klappjakten som åker in i spelaren.
Dessutom får vi här se Jake Lloyd (Anakin) innan han förstördes av Star Wars: Det Mörka Hotet (1999) och han är faktiskt en helt okej skådespelare för sin ringa ålder och har fått oförtjänt mycket skit. Klappjakten fick även en uppföljare 2014 med Larry the Cable Guy i huvudrollen. En film som provocerade mig inte för att den var dålig, utan för att de hade svar på alla frågor jag hade under tiden jag tittade på den. Inga bra svar, men nån hade brytt sig tillräckligt för att fylla de ”plot-holes” för en film som den. Skulle jag rekommendera den? Ja. Varför inte. Om man får tag på den billigt eller ser den på tv när inget annat går.
