Så har vi kommit till den andra dagen i december; vilket i vårt fall tar upp blod och fasa. Vilket bäst beskrivet i inlägget från 30 nov lyfter fram en film som få möjligen annars inte ens vetat om!
Några av världens bästa filmer är baserade på böcker. Större delen av Kubricks filmografi är adaptioner av böcker och se hur framgångsrik han blev. Found är en liten mikrobudget indieskräck som även den är baserad på en, mer eller mindre okänd, bok av Todd Rigney som kom ut 2004. Tyvärr har jag inte hunnit läsa den än, men jag har sett filmatiseringen och den i sig är fantastiskt bra.
Vi fick ofta höra av våra äldre syskon att inte rota i deras rum. Vad var de rädda att man skulle finna? Kondomer? Pornografi? Gräs eller alkohol? Kanske något hemskt. Tänk om ni fick reda på att er storebror var en seriemördare som ibland gömde sina offers huvuden i en bowling bag i sin garderob? Det är just det Marty (spelad fantastiskt av den unge Gavin Brown) får reda på när han en dag rotar igenom sin brors (Steve spelad av Ethan Philbeck) rum. Detta är grunden till en av de mest intressanta skräckfilmer jag sett på många år.
Jag vill inte riktigt avslöja för mycket för man bör se filmen utan att veta alltför mycket. Det lilla jag berättade sker under de första minuterna, sedan handlar mycket om brödernas relation, varför storebror Steve gör det han gör, om nyfikenheten till våld på film och hur man hanterar vetskapen om att någon i ens närhet som man älskar kanske gör något fruktansvärt.
Läs inte på mer, köp den billigt från Amazon UK eller streama den (stötta indiefilm!!) och njut av en modern skräckklassiker.
Found fick även en spinoff baserat på en av de mest ikoniska scenerna ur filmen som är en film i sig som karaktärerna tittar på kallad Headless (2014). En grafisk och övervåldsam rå skräckfilm som inte lyckas vara lika intressant som Found, men fortfarande värd en titt om man gillar brutal skräck.
Jag kan säga så här mycket: slutscenen av Found är en av de mäktigaste jag varit med om. Bilden som filmen slutar på lär sitta kvar i mitt minne som en av de mest ikoniska, störande och effektiva bilder jag någonsin sett. Bravo.
