Lucka 9 ger oss ett udda inlägg, men ett som ändå är värt att se över, då det verkligen står ut i Halloween serien. Och som beskrivet i inlägget från 30 nov så representerar den bra en film som verkligen kan dela publiken.
Detta är en film som på senare år blivit mer uppskattad för vad den faktiskt är än när den kom då den möttes av ett enormt hat. Vart var Michael Myers!? En legitim fråga efter två filmer med den Shatnermaskbeklädde mördaren. Tanken från början var att varje Halloweenfilm skulle vara en ny historia som utspelade sig på Halloween. En idé jag är helt för. Det hade varit otroligt passande eftersom det finns så otroligt många olika historier som skulle kunna utspela sig den 31 oktober med alla monster, häxor och osaliga andar. Men varför göra de två första filmerna om en och samma karaktär då? I och med det sköt de sig själva och sin fantastiska antalogiidé i foten. Det dog ut och ersattes istället med flertalet undermåliga uppföljare med gamle Michael i centrum igen (Halloween 4 (1988) är dock rätt underhållande).
Halloween III är seriens svarta får. En väldigt underhållande b-film från 80-talet som skulle stått sig mycket bättre men antagligen varit mindre känd om det varit en egen film istället för att bära Halloweenmonikern. En ganska så unik liten film egentligen som blandar häxkonst och magi med teknologi. Detta tillsammans med ondskefulla otäckingar med elaka skratt (bossen, med det ondskefulla namnet Conal Cochran, spelad av Dan O’Herlihy förmodligen mest känd från Robocop (1987)) och skrämmande frisyrer som vill mörda USAs alla barn med förhäxade (?) masker som triggas under Halloween av ett visst tv-event som det räknas ner till under filmens gång med små reklamfilmer som har kanske världens bästa lilla reklamjingel: ”Happy, happy Halloween, Halloween, Halloween! Happy, happy Halloween! Silver Shamrock!” Silver Shamrock är företaget bakom dessa ondskefulla masker.
Hela premissen känns tillräckligt egen och originell. Jag kan i alla fall inte komma på en film om ett ont företag som vill döda barn med förhäxade masker med inbyggda chip genom att barnen får sina huvuden uppätna eller förvandlade till diverse kryp och äckel – eller vad som nu sker under dem. Kommer ni på nåt liknande? Tänkte väl det…
Trots det otroligt dåliga mottagande filmen fick när den först kom så har den sedan dess blivit en äkta kultklassiker med många fans över hela världen. Äntligen uppskattas den för sin originalitet och mörka ton. Ackompanjerat av ett otroligt 80-tals soundtrack som skräckmästaren själv – John Carpenter – står för (tillsammans med hans frekventa samarbetspartner Alan Howarth som senare komponerade musiken till några av de andra Halloweenfilmerna på egen hand). Carpenter brukar stå för sina egna filmers musik och enligt mig tillför det nåt särskilt eftersom han som regissör vet precis vilken ton han vill framför med hjälp av ljudbilden. Han regisserade inte Halloween 2 eller 3, men han har en kraftig närvaro över dessa filmer. Carpenter och Debra Hill producerade de första tre filmerna i serien tillsammans och därför känns ändå de något enhetliga. Även om det bara är första och andra som egentligen handlar om samma karaktärer (under samma natt till och med) så känns ändå den tredje som att den hör hemma med dem.
Så om ni hört mycket illa om Halloween III; Season of the Witch och inte ens gett den en chans – gör det! Om ni såg den för längesedan och förväntade er ännu en Myersfilm och blev besvikna – se den igen. Nu vet ni mer vad ni har att vänta er och kanske kan uppskatta filmen för vad den är utan att tänka på den som en del av Halloweenserien. För ärligt talat förtjänar den mer än att bara vara en del i en serie där den inte ens uppskattades från första början.
