Som den något naiva och inbitne Ducktales fanatikern jag är, så var mina känslor inför Disneys ’reboot’ av serien med samma namn något blandade. Å ena sidan ville jag av hela mitt hjärta att det skulle vara sådär bra som jag hade drömt om, å andra sidan så ringer det alltid en varningsklocka hos mig när jag hör ordet reboot. Addera också den oerhört höga ribban originalserien ligger på till ekvationen och ett omöjligt uppdrag kändes om än mer omöjligt. Tack och lov fick jag fel.
Ja animationen är annorlunda
Ducktales anno 2017 är bara två avsnitt in men gör redan så mycket bra förändringar och uppdateringar så man blir häpen. När introt och trailern släpptes tidigare under året var det många av oss som klagade på att animationen var färglös och tråkig. Visst är animationen inte det färgfyrverkeri som den gamla serien erbjöd, men om färgpaletten har skalats ner så har skaparna
Matt Youngberg och Francisco Angones lagt desto mer tid på story och karaktärer.
Kalle Anka och Joakim Von Anka har en relation
Bara det faktum att Kalle Anka är med betydligt mer i 2017 års Ducktales än tidigare är ett stort plus, så vida han inte tar över serien alltför mycket. Kalle Anka beter sig som en förälder, han ringer till sina brorssöner trots att han är på sitt nya jobb. Vid första mötet mellan Joakim (vars introscen är som hämtat direkt ur en Don Rosa berättelse) och Kalle så märks det direkt att det finns en backstory här som ligger under ytan och puttrar, vad det än är får vi det förhoppningsvis utportionerat under säsongen.
Bikaraktärernas make over
Som jag nämnde ovan så har skaparna satsat på ett rejält ansiktslyft för bikaraktärerna och med det menar jag i detta fallet Knattarna, Mrs. Beakley hennes barnbarn Webbie. Sigge McKvack får ursäkta men jag märkte inte av någon extrem förändring hos honom – än. Knattarna har olika frisyrer och får faktiskt utrymme i avsnitten, dessutom så beter de sig som BARN. De tycker det är häftigt att dra ut på äventyr, men desto tråkigare och sitta och lyssna på Joakim när han pratar om Atlantis gamla unkna stad, de vill ju ut och leta skatter! De får utrymme att bete sig som barn på skattjakt och inte bara bikaraktärer som spottar exposition vilket tenderade att bli deras lott i originalserien. Mrs. Beakley är inte längre den utdöda klichévarianten av Mrs. Doubtfire som husmor, utan hon är militärisk, disciplinerad och överbeskyddande men har ett gott hjärta till knattarna och sitt barnbarn Webbie. På tal om Webbie, hennes karaktärsförändring är den starkaste hittills. Tidigare var hon den irriterande ungen, nu har hon bytts ut mot en energisk, tokig och nära inpå sinnesrubbad busunge. Hon är i ständigt skydd av Mrs. Beakley och har tvingat Webbie att leva i isolering från omvärlden. Allt hon vet om livet är genom historier om Joakim Von Anka och Kalle Ankas grandiosa äventyr, vilket får mig att komma in på nästa förbättring.
Manuset är bättre
I första avsnittet etableras en oerhört intressant och spännande konfliktsoppa, Webbie som genom år av isolering har fått höra berättelser om Kalle Anka är i det närmaste besatt av honom, knattarna i sin tur är besatta av Joakim Von Anka efter år av legender om hans äventyr. När knattarna sedan träffar Joakim första gången raseras bilden av honom och han förminskas till en sur gubbe. Denna konflikt mellan barnen och de två vuxna tror jag är det som kommer hålla ihop serien. Dessutom är relationen mellan Joakim Von Anka och Kalle Anka fängslande som jag redan nämnt. Kalle Anka måste sänka garden och lära sig lita på Joakim samtidigt som Joakim måste lära sig att familjen är den värdefullaste ägodelen han äger. Dessutom är skämten vassa och färska och passar verkligen för den moderna publiken.
Röstskådespelarna
INGEN kan ersätta Alan Young som Joakim Von Anka, men tusan om David Tennant ändå kommer nära. Han bidrar med en mer energisk och varmare Joakim än Alan Young och passar klockrent i rollen. Samtliga tre knattar dubbas av vuxna män och det är lite underligt första gången men jag antar det är något man kommer vänja sig vid. Peter Anselmo repriserar Kall Anka och gör det med bravur.
Sammanfattningsvis så bådar första avsnittet av Ducktales 2017 riktig bra. Med intressanta karaktärer och ett gediget manusjobb kombinerat med klassiskt Disney-animation så ser jag verkligen fram emot resten av säsongen inte minst baserat på de sista 2 minuterna av avsnittet, säger inte mer än så….
”Ankeborg ja det är sta-an, där det händer…”
Skrivet av Martin Gustavsson – Gästskribent
