Spider-Man: Homecoming

Av den in Film/TV Recensioner, 4 Mer
stäng [x]

Spider-Man: Homecoming

Ända sedan jag kollade på den tecknade serien på söndagsmorgon när jag var yngre, så har Spider-Man varit min favorit bland alla superhjältar. Jag var därför hypad när första Spider-Man kom 2002, och efter den trilogin haft sin tur så var jag hypad för The Amazing Spider-Man (2012), samt dess uppföljare. Man tycker att vid det här laget så borde min hype för Spider-Man filmer lagt sig, men icke!

Vad handlar den om?

Spider-Man: Homecoming följer direkt efter Captain America. Civil War, där Peter Parker, AKA Spider-Man, har bryskt dumpats tillbaka hemma i Queens av Tony Stark med direktivet att stanna där. Han blir tillsagd att de kommer kontakta honom om de behöver honom, vilket han är mindre glad över. Över de nästkommande månaderna så spenderar Peter sina dagar efter skolan med att hjälpa, och ibland stjälpa, invånarna av New York, dock finner han det extremt tråkigt och saknar spänningen han upplevde med Avengers. Det hjälper inte att han knappt kan få någon kontakt med sin handläggare, Tonys f.d. livvakt/PA Happy, som konstant verkar vara upptagen med annat och inte ge Peter den vägledningen och uppmärksamhet han letar efter.

Under tiden har Adrian Toomes, en f.d. byggarbetare, under de senaste åtta åren byggt upp sig som ledare för ett brottsgäng som livnär sig på att bygga nya typer av vapen med hjälp av alien teknologi. Under ett bankrån där tjuvarna klär sig i Avengersmasker och använder vapen de köpt från Toomes, dyker Spider-Man upp och stoppar dem. Efter att Peter sett den förödande kraft vapnen har, försöker han förgäves få Tony att lyssna på honom, så han bestämmer sig för att gå till botten med det själv.

Vad tycker jag?

Spider-Man: Homecoming känns väldigt mycket som ett amalgam av de stora Marvelfilmerna, och Marvels tv-serier. Filmerna har breda vidder, och fokuserar mångt och mycket på världsskakande event med stora superhjältar, medan serierna är mer grundade i ett område och handlar om mer lokaliserade problem. Spider-man: Homecoming faller någonstans mellan de två, då Spider-Man definitivt är en större hjälte och hans motpart är en större skurk, men han är också väldigt grundad i vart han bor och har ett väldigt intakt liv utanför spindelmasken.

Detta är något jag faktiskt tyckte om; filmen visar Marvels Cinematic Universe ur en annan vinkel, från ögonen av en 15-årig snubbe som inte bara är superhjälte, men också fortfarande är i High School och har ett liv. Man får en väldigt bra inblick i hur världen har ändrats sedan Iron Man (2008) skakade upp världen och inledde superhjälteåldern.

Jag tyckte alla skådespelare gjorde väldigt bra ifrån sig, speciellt Tom Holland som Peter Parker och Michael Keaton som Toomes. Holland får verkligen fram Peter som en skygg nörd som vill göra bättre ifrån sig, men fortfarande är väldigt awkward teenager. Keaton spelar verkligen bra bad guy; han har rätt auktoritet och närvaro för att kännas som ett hot när han verkligen behöver. Även Peters polare Ned, spelad av Jacob Batalon, spelade verkligen den överexalterade, men hjälpsamma, vännen. Marisa Tomei som Aunt May var bra, men hade alldeles för få scener för att verkligen få en ordentlig inblick i hennes karaktär. Trots detta, så fungerade de scener hon faktiskt hade väldigt bra med att illustrera hennes förhållande med Peter, och visar att hon bryr sig väldigt mycket. Special mention går till Zendaya som Michelle; hennes karaktär gav mig en hel del glädje genom filmen bara genom hur udda hon var.

Däremot så kände jag väldigt starkt att Peters kärleksintresse, Liz, som spelades av Laura Harrier, var väldigt lackluster. Det var inte direkt det att hennes skådespeleri var dåligt, men hon saknade substans och närvaro på något sätt. Butiksägaren i början på filmen är mer minnesvärd än Liz, i min åsikt. Samma sak med Peters skolanatagonist; Flash. Varje scen var med i kändes påtvingad, och verkade bara vara där för att krysta fram att Peter är opopulär, något som inte direkt framgår i någon annan scen.

Trots Keatons bra skådespeleri, så tyckte jag att Toomes var en ganska endimensionell karaktär större delen av filmen. Han fick lite mer kött på benen mot slutet, men mångt och mycket så kändes han som en kapitalisering på Breaking Bad formulan, och jag hade gärna sett lite mer backstory för honom. Han kändes väldigt kliché under mycket av filmen, men påvisade karaktärsutveckling mot slutet i alla fall, vilket gjorde mycket för att växa hans karaktär.

Jag tyckte mycket om att detta inte bara var ytterligare en origin story för Spider-Man, utan att han redan varit superhjälte ett tag innan. Samt att Peter inte bara helt plötsligt är en ordentligt och bra superhjälte direkt från början, utan han gör bort sig och gör fel ett antal gånger. Detta då han både är ny i jobbet, men också fortfarande mitt i tonåren, och inte riktigt vet vem han är ännu, vilket känns som ett stort tema under filmen. Trots detta, så verkar invånarna av staden inte se honom som något annat än en hjälte, om än en mindre sådan än Avengers.

Jag tyckte att alla actionscener var välgjorda, och fungerade väldigt bra att illustrera vart Peter är som superhjälte, och vilka fiender han har att göra med. Gillade definitivt att Spider-Man verkligen känns som the underdog under hela filmen, och måste kämpa mot folk som är större och bättre än honom. Allt som allt så tyckte jag att actionscener och resten hade ett bra tempo, och inga scener kändes malplacerade eller överflödiga. Jag tror säkert att man kan hitta problem när man ser filmen flera gånger, men för en första visning så var jag aldrig uttråkad.

Slutligen

Spider-Man: Homecoming passar väldigt mycket in i MCU, och har lite samma känsla som Ant-Man, i att den har sitt unika perspektiv, samt att den inte handlar om en av de ”stora” hjältarna. Introsegmentet med Peter var guld värt, och kändes definitivt som något som en tonåring-turned-superhero skulle göra. Jag vet att många var oroliga över/övertygade om att det skulle bli Iron Man 4 med Spider-Man, men jag kände aldrig att Tony Stark överskuggade Peter Parker, och det är extremt tydligt att det är Peter som är huvudpersonen, med Tony i en delvis mentorroll.

Gillar man Spider-Man, så är det definitivt en film värd att se, speciellt om man tycker om resten av MCU filmerna. Jag tror dock inte att den kommer vinna över någon som varit skeptisk till Marvelfilmerna innan, trots att det är en bra film.

Allt jag kan säga är att jag är hypad för Spider-Mans nästa outing i Avengers: Infinity War, samt nästa solo Spider-Man film!

P.S. Stanna definitivt till efter eftertexterna. 😉

SPECIFIKATION
Originaltitel: Spider-Man: Homecoming – Biopremiär: 5 juli 2017 – Land: USA – Distributör: Sony Pictures – Ålder: 11 år – Längd

Plus

  • Tom Holland som Peter Parker
  • Bra action
  • Spider-Man. Need I say more?

Minus

  • Lite kliché bad guy
  • Förglömligt kärleksintresse

Skriven av: Robb Larsen

Email robb@nordlivpodcast.se Twitter @Weldarion


Redaktör / Coder / Podcaster

Medlemmar

Fredrik OlssonChefredaktör - PR - Podcaster - Tillbehörs- och Spelrecensent - Ansvarig Utgivarefredrik@nordlivpodcast.se
Danny LarsenRedaktionschef - Logistikansvarig - Podcaster - Spelrecensentdanny@nordlivpodcast.se
Max LöfströmRedaktionschef - Ljuddesigner - Podcastermaxx@nordlivpodcast.se
Lotta LeissnerRedaktör - Podcasterlotta@nordlivpodcast.se
Robb LarsenWebbplatsansvarig - Spelrecensent - Podcasterrobb@nordlivpodcast.se

NÖRDLIV

Vi ger er recensioner, krönikor, podcasts, guides och mycket mer. Allt för att ni ska kunna få en bättre inblick i spel/tillbehör/hårdvara och andra nördiga spörsmål.

Häng gärna med Nördliv, i deras podcast som kommer ut på iTunes varje söndag.

Medlemmar

Carl HolmerRedaktör - Tillbehörs- och Spelrecensent - Podcastercarl@nordlivpodcast.se
Sara WinoySpelrecensent - Skribentsara@nordlivpodcast.se
Robert JonssonSpelrecensent - Skribentrobert@nordlivpodcast.se
Ependyma LouiseSpelrecensent - Podcasterlouise@nordlivpodcast.se
Erik HöglundSpelrecensent - Podcastererik@nordlivpodcast.se